Jag minns när jag strax innan min trettioårsdag tänkte: ”Nu är slutet nära. Blir det inte mer än så här?” Det kändes jättefrustrerande eftersom min upplevelse var att jag inte uppnått ”någonting” med mitt liv. Det var nästan panikartat. Idag kan jag le åt det, som så mycket annat då blicken riktas mot backspegeln.
Hur ofta hör vi inte människor omkring oss berätta om liknande känslor när de står inför förändringar. Även när det handlar om något så till synes trivialt, som en födelsedag.
Förändringar kan kännas som något euforiskt: Nytt vatten under broarna! Men förändringarna kan också verka skrämmande: När en gammal identitet nått bäst föredatum, kommer inte sällan rädslan som på beställning. Det kan vara bytet av arbete/karriär, ett förhållande som skakar eller tar slut. Kriser kan också komma upp av att vi håller på att förändras på insidan och börjar se världen med nya ögon.
En sak är säker: Förändringar är oundvikliga och kriser följer ofta i kölvattnet, vilka antingen kan förlama oss eller ta fram resurser inom oss, vi inte visste existerade.
Vad är din erfarenhet av kriser? Hur hanterar du dem? Har kriserna lärt dig något om dig själv? Vad?
Jag hade en kris som var jobbrelaterat.
Jag låg i soffan i tre dagar eftersom min kropp blev helt förlamad och var helt nere.
Nu med facit i handen så kan jag nu hitta ett arbete som passar mig bättre. 🙂
Jag är mycket starkare som person och jag låter inte andra behandla mig som en dörrmatta, utan jag säger vad jag tycker på ett trevligt och sunt sätt.
By the way, du är en mycket klok person.
Jag kommer att fortsätta läsa din blogg!
Tack för en bra blogg! 🙂
Tack snälla Malin! Din medvetenhet om dig själv kommer att göra dig starkare. Dag för dag. 🙂
Kriser lär mig att livet är kort! Kriserna går inte att sopa under mattan. Om inte en förändring sker kvävs vi.
Du har så rätt Sabina. Michael