Kvinnan jag pratar med vet inte riktigt hur hon skall förhålla sig till det faktum att hon tycker att partnern är en emotionell förtryckare: ”han var så oerhört charmig och omtänksam i början då vi träffades. Mina föräldrar, syskon och vänner älskar honom. Mot mig är han pedantiskt och i perioder iskall.”
Jag hör de där berättelserna emellanåt: ”men omgivningen…”
Så här är det: de som tycker att din partner är ett riktigt kap behöver inte leva med känslomässig svältkost, sociala masker och annan torftighet. Det är du som gör det. Frågan är om de velat byta med dig!
Gapet mellan hur en person beter sig då det bara är ni två och hur han/hon agerar när ni är bland andra ger tydliga indikationer. Sociala kameleonter är mycket svåra.
För att kunna sortera bitarna behöver vi ett intakt Jag som kan se med öppna ögon och lyssna inåt. Lita på rösten i maggropen som bara vet. Rea inte ut din sanning för att passa in. Mod föds bl.a. när vi använder rösten för att slå igenom tystnadens barriärer.
Någon sa att om en relation skall hålla måste de positiva sakerna vara fem gånger fler en de negativa. De ligger mycket sanning i det!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Låt oss prata Kärlek och Relationer! Webinar den 6/12. Du är varmt välkommen!
BOOM! Som ett slag i magen satt den texten. Så obehagligt sant!
Den känslan kan leda till bra förändringar Martina 🙂 Igenkänning kan ha en läkande inverkan. Det bästa till dig!
Så bra skrivet.. Är såå igenkännande då man levt i en sådan relation. Lyckligt vis o med egen styrka tagit sig därifrån.
Hörde nånstans att det behövs tio positiva personer för att uppväga en negativ person i en grupp.
Tack för en tänkvärd text..
Bra att du hittade styrkan Lasse! Tack för att du delar med dig!
Tog mig sju år innan jag bröt upp från mitt förhållande. Det var verkligen en bomb som släpptes, ”för han var ju så trevlig ” . Det gick bara några dagar efteråt så kom de första kommenarena – vad du ser avslappnad ut! Magkänslan och ett eget sunt förnuft fick mig att inse att detta var inte ett bra förhållande.
Starkt av dig Katharina:-) Du hittade dig själv genom handling. Önskar dig en fin fredag!
Känner så igen mig i texten min fd var super social och trevlig och rolig och jag fick ofta höra åh din man är så trevlig och social ni måste ha det bra tillsammans ni är verkligen en trygg och fin ” kärnfamilj”
Själv kände jag något helt annat de sista åren då hans förtryck och sätt att va mott mig tog all min enegi, tillslut fanns inget kvar bara ett tomt skal av en familj men inget liv, ingen kärlek och värme.
Har tagit tid att se det som hände och se och förstå vad jag gjort mott mig själv under dessa år.
Men nu i mitt nya förhållande kan jag verkligen se hur en sund och varm kärleksfull förhållande ska vara där ett givande och tagande och en omtanke för varandra är det viktigaste. Där vi vill vara ett vi och där kommunikation och tillit känns så naturligt och så enkelt.
Tack för ett bra inlägg.
Tack för att du delar med dig Kerstin:-) Tänk vilka möjligheter som kan visa sig när vi tar steget bort från det som förminskar oss. Önskar dig en skön helg.
….mitt yngsta vuxna barn sade till mig första halvåret efter separationen…mamma jag har aldrig sett dig så här glad förut! Vi pratade lite om oss föräldrar och då säger hen – pappa var alltid så glad när vi hade folk på besök!!
Det var helt enkelt fel från första början, det skulle aldrig varit vi två.
Det får ta sin tid att hitta sig själv igen.
Varma kramar
”Har ni så trevligt hemma alltid?” frågade en del mig när de hade träffat min fd.. Supertrevlig och speciellt mot nya människor. Men när dörren stängdes så kom den sura minen fram och behölls tills någon annan kom eller det var dags att åka till jobbet. Då var han strålande glad och trevlig igen. Tack gode gud så gav jag ”bara” det 6 år innan jag tackade för kaffet. När man går runt med en konstig magkänsla och aldrig är riktigt glad, då är det inte rätt. Han kunde heller aldrig glädjas åt mina framgångar varken privat eller jobbmässigt. När medaljens baksida är större än framsidan, då är det svårt att hitta den goa känslan i relationen.
Det allra läskigaste att skulle jag träffa honom nu( om jag inte visste vem han var), och börja dejta honom så skulle jag troligen falla för honom igen. Han är ju så trevlig!! Otäckt att en person kan sälja in sig så falskt. Vilket också gör det svårt att lita på andra människor i framtiden. Är de verkligen som de utger sig för att vara undrar man då? Vem kan man lita på? Eller ska man ha en ”testperiod” på 3 år innan man blir kär igen? Det går ju inte, det förstår ju jag med. Kärleken är ett visst risktagande, så är det nog helt enkelt.
Åhh så skönt att läsa nu ett år sedan jag valde Att lämna min sambo. Jag har varit den som stöttat hjälpt honom med hans ”misstag”, när han bara fysiskt och psykiskt utnyttjade mig och framför allt barnen.
Idag lever jag och barnen själv och hela huset har blivit sååå mycket bättre utan hans närvaro. Vi vågar andas igen och inte trippa på tå. Hoppas bara den han har träffat öppnar ögonen innan han misshandlar hennes barn.
Allt stämmer på mitt ex men det tog 20 år innan vi separerade och detta pga att jag upptäckte otrohet. Sade till honom – ifall ngn skulle ringa på dörren elr mobilen nu så skulle du vara sååå trevlig men inte här hemma .
Han verkade mest tycka synd om sig själv hemma och ville att jag skulle höja upp/ ge energi till honom. Gjorde det i början men inte sen.
Han var alltid glad och trevlig med andra som vi träffade men det var ju bara ett spel, en fasad förstår jag nu.
Så glad att vara fri men ledsen över att jag inte följde min magkänsla som kom redan för 20 år sedan – har lovat mig själv efter detta att ALLTID följa min magkänsla. Går i terapi och förstår ju vad för slags personlighet han har , starka narcissistiska drag.
Är bara orolig över vårat gemensamma barn, vad gör han mot honom ?
Kram till er alla ❤️
,,, och tack för alla dina kloka ord Michael
Katarina, skönt att höra att det finns andra som dömer sig själv hårt för att man inte lämnade så mycket tidigare. Självanklagelserna är så hårda, värre än andras kritik. Men tråkigt för dig att det tog sådan tid. Tur för oss att det inte tog 35 år, så att man förlorade ytterligare 10 år.
kram