”Allting är fullständigt tomt och meningslöst utan henne vid min sida!”
”Utan skapandet och konsten kunde jag lika gärna varit död.”
”När jag håller i whiskey-glaset, snurrar det mot ljuset, för det mot mina läppar och tar en klunk, känner jag mig odödlig. Är det konstigt att jag har allvarliga problem med alkoholen?”
Sökandet efter en partner, att hålla fast vid någon, sex, olika former av missbruk, en karriär, resor, träning etc. flyter in i varandra då vi människor behöver det mer än någonting annat: få känna mening, uppleva passion, känslan av att vara på väg någonstans, få och kunna ge kärlek.
Vi är beredda att gå väldigt långt för att få känna hjärtat slå för någon eller någonting. Så långt att vi även kan bli självutplånande. Allt i kärlekens namn. Eller begäret inför något!
Jag kan förstå varför människor hamnar i missbruk, slås ut i samband med en separation eller skilsmässa, och helt förlorar gnistan. När drivkraften inom oss sätts ur spel, när den djupa känslan av sammanhang inte längre finns där, är det lätt att ta till livsuppehållande åtgärder oavsett om de är bra för oss eller inte.
Det kan ligga nära till hands att göra människor till livboj, i tappra försök att komma över en nyligen förlorad kärlek. Problemet är bara att dejtinguniversumet är fyllt med sårade själar; och sårade själar tenderar att såra.
Det pågår en ständig kamp mellan rädslan för att bli gammal (jag tänker inte på fysisk ålder, utan känslan av att livet rinner mellan fingrarna p.g.a. att vi inte befinner oss där vi vill vara i tillvaron) och att få vistas i ruset av en välförankrad tillfredsställelse: ”min plats på jorden.”
Som jag ser på det: att kämpa och hålla fast, ge sitt yttersta, men även att kunna släppa taget. Inse att tåget har lämnat stationen och inte återkommer.
Det kommer att finnas perioder i livet då allt känns meningslöst, ångestladdat, fullständigt tomt på kärlek och glädje. Oavsett vilka coachingråd du peppas med, så är tomhet och ensamhet delar av de mänskliga villkoren. Naturen innehåller ebb och flod. Natt och dag. Vinter och sommar. Vi kommer inte undan dimman, men påminn dig själv om att den inte kommer att fördunkla seendet för all evighet, eftersom lättnad också är en naturlag.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar