Hur kan vi ge oss hän, vara galna i förälskelsen och finnas där för någon annan över tid utan att mista personlighetskonturerna? Ge kärlek utan att förlora den till oss själva?
Relationsmurar kan vara alldeles för tjocka och höga, men tunnheten i den egna självkänslan/självförtroendet också för svag. Fina stigar att trampa på.
Vi människor kan vara för rigida, låsta i principer och fullständigt upptagna med att inte tappa kontrollen. Eller självvådligt gränslösa, noll integritet och göra allt för bekräftelsen. Ytterligheter finns i oss alla men inom olika livsområden.
Tänk bara på personen som i sin chefsroll är varm, hygglig och oerhört kompetent men som i parrelationen är en fullständig katastrof. De sociala maskerna är inte att leka med!
Roller är en sak men vem vi är här inne är någonting helt annat. Återkommer ofta till det – alla relationer börjar med förhållandet till den som läser dessa rader. Vad betyder det egentligen – relationen till mig själv? Att vila i frågan kan vara bättre än att snabbt jaga svaren.
Hur kan jag känna en annan om jag inte känner mig själv? Vilken grad av kärlek anser jag mig förtjäna?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Dina blogginlägg kommer verkligen som brev på posten…. Alla är så aktuella för mig, så tänkvärda. Tack för att du belyser så viktiga ting som är så lätta att glömma!
Tack snälla Caroline:-)
Såå sant ..det du skriver. Har ofta funderat på det men det är svårt att sätta ord på känslan .. men du lyckas verkligen. Jag tänker att man måste känna sig själv och vara ärlig mot sig själv för att sedan kunna förmedla det till den andre. Med det menar jag att alla behöver det. Om någon börjar ändra sig för att vara tillräcklig för den andre kommer det att fortsätta så ..för jag tror man eftersträvar raka svar annars prövas man i det oändliga.
Jag menar inte att vara rigid utan vad kan jag stå för och också verkligen tillåta den andre att stå för sin ståndpunkt. Om den ena hela tiden bestämmer vad som ska göras kommer denne att pressa den andre tills att den andre säger sin mening -jag respekterar att du vill det här men det vill inte jag.
Det är som att den som inte står upp för sig själv i vad den tycker och tänker pressas ända tills att den gör det. Sedan kan det vara väldigt svårt att veta vad man vill i pressade situationer.. men att då gå till sitt hjärta och ta reda på vad man verkligen vill och står för. Annars blir det som att sälja sin själ ..bara för att hålla sig kvar vid någon som egentligen inte alls vill att jag ska sälja mig. Ha en fin kväll och tack för en vacker blogg.
Ja du sån bra fråga så här på en fredagkväll,
Har nog just nu något bra svar på hur jag inte ska glömma bort mig själv i en relation för det var ju just det jag gjorde, jag tappade bort mig själv för att jag var så mån om att han, barnen skulle må bra, att han skulle få sina behov tillgodosedda så som att träna, vila .mm. kände och lyssnade in så mycket att jag vred utoch in på mig själv, pga av min osäkerhet om jag dög om han skulle älska mig om jag satte mig i första rummet någongång, gick så långt att jag blev utmattad och sjukskriven( även jobbrelaterat) så om jag någon gång går in i en relation vilket just nu känns väldigt långt bort behöver hitta mig själv och landa och återhämta mig. Men i såfall tror jag att jag behöver lyssna och vara tydlig på mig själv utan för den skull bli självisk och kommunicera mycket mera och lita på den andra och hans känslor att de är äkta.. Ha en bra fredagkväll
Tror det är många som känner igen sig i det du skriver Kerstin. Tyvärr. Önskar dig detsamma:-)
Åh du skriver precis det jag tänkte skriva och känner. Känns som jag aldrig mer kommer leva i en relation igen, men samtidigt vill man kanske ändå inte ge upp. Har iaf lovat mig själv att aldrig mer glömma bort vem jag är, att vara mig själv och värna om mig själv.
Lycka till!
Lycka till själv Petra..
Känns ju skönt att inte vara ensam men samtidigt sorgligt att fler känner igen sig. Kan känna sorg över att jag glömde bort mig själv har betalat ett högt pris men det var kanske det som fick mig att vakna och fatta vad jag höll på med.. Så nu försöker jag ta ett steg i taget . För min skull och barnens och våran tid tillsammans..
Åh. Känner igen mig så, jag gör också allt för att barnen och sambon ska ha det bra. Men vem ser mig?
35 i år och bara längtar efter att få vara själv. För ensam, det har jag varit länge. Kan inte inom överskådlig framtid se att jag skulle orka/vilja/våga gå in i ett förhållande igen.
Är så trött och tom.
Åh känner så väl igen mig! Försöker just nu att hitta mig själv, vem är jag, vad vill jag? Just nu vet jag inte men jag ska ta reda på det. Fick i uppgift från min terapeut att skriva ner ”Emma om ett år” hur vill jag se mig då, vad vill jag göra. Det är svårt men samtidigt känns det lite spännande!
Önskar dig all lycka!
Kram Emma
så tänkvärda ord…
Har separerat nyligen och verkligen inte rett ut nuvarande förhållandet…
Men känner mig så hungrig på all sorts uppmärksamhet, närhet från andra könet. Har väl aldrig varit så sugen på att kramas som jag är nu. Vill ha bekräftelse, känna att jag duger som jag är. Att andra uppskattar mig, kanske till och med tycker jag är åtråvärd.. Törstig på all sorts uppmärksamhet från alla håll utom min man.
Vill vara längre på väg på denna resa än jag är. Veta var jag landar..,
Tack Michael för all tänkvärd inspiration du ger.
Vi får samtidigt aldrig glömma att bekräfta oss själva. Tack för dina uppmuntrande ord Tina. Önskar dig en fin kväll.
Hej Tina förstår dig helt, känner samma. Skilsmässa nyligen, träffade sen en man som såg och bekräftade mig, men kände efter ca 1 månad att det inte gagnade mig på något sätt mer än det jag suktat efter närhet, beröring, uppmärksamhet. Bröt strax efter och kände mig friare. Allt tar sin tid, men skynda långsamt är nog bra och att verkligen känna efter om det är detta jag vill. Kramar
Jag kämpar med mig själv för att hitta mitt värde som människa och som kvinna. Inte konstigt att man tappar självkänslan när man blir lurad och bedragen gång på gång.
Jag känner igen mig i det du skriver Mikael och ni andra. Men jag är vilse ännu. Jag har precis lämnat ett lååååångt förhållande och utsätts nu för hans bitterhet och det är så svårt att stå på sig och vara stark när man inte är säker på sig själv. Har nan under många år bara försökt tillfredsställa någon annan och inte sig själv så är det så tufft nu att våga lita på sig själv och sitt beslut. Känner hur kraften rinner ur mig, hur ska jag orka ta mig igenom detta. Har nu levt i en månad utan några ägodelar för han släpper inget utan att jag går med på hans villkor. Advokat är inkopplad men där snurrar hjulen långsamt och jag upplever att jag har inget att komma med. Jag handlade i rädsla och förde över mina tillgångar till honom och det gjorde att jag har inget och inte kommer få. Önskar att jag inte varit så svag. Men vad gör man inte för att få vara nära sina barn. Han är lugn saklig och väldigt tydlig med att jag får skylla mig själv, ville jag haft pengarna så skulle jag stannat kvar. Men som vanligt inget är hans fel, det är är bara jag som ställer till det.
Jag ville bara vara älskad få höra att det fanns något jag gjort bra. Jag var bara gnällig när jag var gravid….. Det är ingen sjukdom så vad gnäller du för.
Känns inte som om jag kommer att kunna gå vidare hur kan man hitta tillbaka till att tro att man är Värd något efter det man gott igenom.
Han säger att han inte kunde ge mig kramar för jag såg så sur ut jämt. Hur ser man ut på kvällen efter att man jobbat och skött allt som ska skötas när man kommer hem…..
Jag vill vara glad
Mini det låter som om du varit tillsammans med en psykopat, en sådan lämnar man inte ostraffat. Läs lite på nätet. I så fall får du nog räkna med att inte få tillbaka så mycket pengar eller ägodelar men du får vara tacksam för din frihet. Ring kvinnojouren eller skaffa något annat stöd för det kommer du behöva framöver. Och skaffa en dagbok där du antecknar allt. Jag lämnade för snart 8 år sedan och han har bråkat om allt och gör fortfarande, gärna lägga barnen emellan då det sårar mig mest.
❤️
Oj, vad tufft du har det Mini.
Vilken maktlöshet du måste känna. Hoppas att du får snabbt hjälp.
Styrkekramar
❤️
Har just avslutat en helkväll med vin å djupa samtal med mina nya jobbarkompisar. Vi kom snabbt in på relationer och männen i våra liv. Det är fantastisk vad man kan må gott av att dela saker med andra. Med önskan om en fortsatt fin helg för Er alla 😀 Tack igen för öppenhjärtliga berättelser…
Sådana kvällar och sådana samtal mår man gott av.
Ha en skön helg! 🙂
Har precis fått pappret att jag är skild efter ett halvårs separation….. Har under detta halvår jobbat hårt med mig själv att försöka förstå vad som hände under mitt 19åriga förhållande/ giftemål … Halvåret har varit en berg- och dalbana där jag fått mycket bekräftelse från män för mitt utseende och sugit i mig som en svamp då jag inte fick detta av mitt ex så ofta…. Men insåg mer och mer att det bara var ytan de såg och inte mig som människa och kvinna…. Lovade mig själv att inte låta de vackra orden ta mig in i ett nytt förhållande utan verkligen ta vara på MIG själv och känna efter vad som känns rätt för MIG inte den andre i ett förhållande…. Har nu sedan ett par månader träffat en man som jag försiktigt lär känna och faktiskt tillåtet mig att bli kär igen men samtidigt lyssnar på mitt inre och ger lika mycket som jag får tillbaka- ett viktigt steg för mig i en ny relation… En ömsesidig kärlek där ingen blir den som ger upp sig själv…..
Tack för alla dina kloka ord Michael…..Läser ofta igenom dina ord…..