Vet du inte vad hon pratar om? Är du intresserad av att ta reda på vad hon egentligen menar? Bakom ansiktsuttrycket? Tjatet? Tystnaden? Frustrationen? Lyssnar du i hopp om att det skall leda raka vägen in i sovrummet? Eller för att du är genuint mån om hur hon har det?
Ler du hånfullt när han i dina ögon, på ett klumpigt sätt försöker förklara hur han ser på det? Har du hört det förr och påpekar med en sarkastisk ton? Tycker du att han blir han ”svag” när han kliver in gamla program av rädsla (som du senare trycker till honom med)?
Tycker du att du har din fulla rätt att säga och göra som du gör? Därför att du bara är sann mot dig själv?
Extremindividualism som på så många plan är den rådande livsfilosofin idag, knäcker enormt många parrelationer. Anledningen är enkel:
”Det som händer här inuti mig är viktigare än vad som händer i dig.”
”Du får jobba med dina bitar!”
Vi skapar ensamhet i partnerns hjärta genom att inte vilja se, lyssna, beröra, försöka se deras upplevelse och sanning (som de själva kanske inte ens är medvetna om).
Grundkomponenten i alla relationer är attunement: samklang – att ställa in sig på en frekvens som ligger nära partnerns. Det handlar helt enkelt om en energi av visamhet. Utan detta livsavgörande tar allt möjligt nedbrytande vid.
Vad tänker och känner han/hon i sin säng, när du i vrede gått och lagt dig på soffan? Vilken dräpande kommentar har likt ett virus ätit sig fast i hennes eller hans sinne? Städade du huset under eftermiddagen, men han såg inte när han kom hem? Jo, han såg…fläckarna på hallgolvet! De som inte gick att få bort.
Får han eller hon själv ta ansvar för sina reaktioner? Den inställningen är ett sant exempel på non attunement, därför att vi missar någonting väsentligt mellan människor: att känna sig respekterad i sin upplevelse. Mannen eller kvinnan som genom ord, blickar och kroppsspråk kommunicerar:
”Du är viktig för mig! Jag lyckas inte alltid, men jag vill komma närmare. Dina känslor är minst lika viktiga som mina egna, så därför tänker jag stanna upp och lyssna. Jag finns här!”
Livsnerven är att förhållandet och personen vi lever med sätts i första rummet. Egentligen är det inte ett dugg svårt:
Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad. Visst är det enkelt!? Så varför missar vi det då gång på gång?
Förälskelse är lätt därför att den ger kickar. Egonärande! Kärleken är oändligt mycket större och långsiktig: den är ett val av handlingar varje dag. Vi ges så många tillfällen under en timme, fönster av möjligheter där vi kan ge en negativ eller positiv känsla i partnerns bröstkorg.
”Kommer det jag nu väljer att göra, skapa ytterligare distans och sömnlösa nätter, eller connection, som gör en dag som denna helt fantastisk. Tänk vilka landskap vi målar upp inom varandra! Vad skulpterar du?
Valen finns där konstant. Ser du timglaset som påminner oss om vad som egentligen är av betydelse? Attunement. Vad fyller du tiden med? Vad rinner ned i ditt hjärta?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Fantastiskt beskrivet
Tack för att du delar med dig av din visdom o kunskap.
Jag ser verkligen fram emot att komma o lyssna på dig i Umeå om en månad 🙂
”Visdom börjar inte förrän vi tillämpar i praktiken det vi lärt oss i teorin.”
Jag tänker att det är det alla relationer handlar om. Att dela känslor och tankar med varandra och att verkligen känna och visa att andras känslor och tankar viktiga. Att se och höra och verkligen vilja känna in och förstå. Att släppa nära och våga gå nära. Beröra och bli berörd. Åkte in till Göteborg idag och gick på stan å tittade på alla människor som rörde sig överallt. Tänkte…det här med riktiga möten är inte alltid lätt att få till i vårt stressade och många gånger ytliga samhälle. Men det är de riktigt fina mötena jag uppskattar. När någon öppnar upp sig och jag får lyssna, försöka känna in och förstå. När två människor verkligen får kontakt. Eller när jag öppnar upp mig och någon tar sig tid att stanna upp och lyssna, förstå och känna in mig. Det är det finaste vi kan vara med om enligt mig. Men det är ofta vi bara går förbi varandra. Jag längtar efter fler riktiga möten.
Jag har slutat att delge min partner mina upplevelser. Är han inte intresserad av det jag berättar så himlar, pustar eller hånar något jag säger. Men han kan även säga att du har ett hemligt liv jag vet ingenting. Det är väl klart att det blir så. Jag har insett att hans person aldrig någonsin kommer ändra sig. Han vill inte helt enkelt. Förhållandet är destruktivt. Han har brutet ner mig bit för bit. Nu ska jag fatta mod för andra gången och avsluta detta. Jag är inte värd att behandlas respektlöst. Jag vill leva tillsammans med någon som lyssnar och är intresserad av mig som person.
HELT RÄTT ❤️ Stå på dig Busan…det hörs att du är beslutsam och värderar dig själv högre än din partner gör. Kram
Försöker att ändra fokus och tänka JAG (och mina barn) han är inte pappan och de är värda något bättre de ska inte behöva höra att mamman är en idiot för att jag varit för länge på AW enl. honom. Svårt att ändra fokus då han är en trevlig prick ibland och sen är jävel som gör miner, pikar, hånar om man säger något. Fattar inte att jag accepterat detta. Att jag blivit utsatt för psykisk misshandel. Mycket problematik som jag börjar se klart på, slut på medberoendet. Mantrat i huvudet varje dag. Jag vill, jag kan, jag vågar.
Så viktigt att du sätter stopp! Du klarar det! ❤️
Snyggt Michael! Om man har så mycket ork över till att bry oss om vad andra känner, tar in det och lyssnar genuint så kan det ofta räcka för att få den andra på fötter igen. Visst är det underbart när man lyfter varandra!
Det är bl.a. därför vi är här: för att lyfta varandra. Önskar dig en skön dag Johan!
Världen är så full av ”uppriktiga” och ”ärliga” människor som är så måna om att få säga sin egen ”sanning”
Tack att du tar upp just detta, så viktigt att komma ihåg att det där som är så viktigt för ”mig själv” att få tala om faktiskt landar Hos någon, inom någon, och i värsta fall lämnar spår som är djupa
Vi behöver så mycket större hjärta när vi ser, pratar och möter andra, och förstå att kärlek i första hand handlar om att få andra att må bra, inte att få uttrycka alla nedbrytande ord och handlingar i ett försök att ”vara sann mot mig själv”
Hur är det kärlek mot sig själv eller andra om vi samtidigt visar genom ord eller handling att ”den andres” känslor inte alls är viktiga?
Tack för dagens inlägg M. Delar min situation; min kärleksrelation är åt helvete just nu. Jag söker honom, försöker vara tydlig, inkännande och lyhörd, han vänder sig inåt och vill inte kommunicera ut hans inre värld, det gör ont hos mig. Ju mer tiden går, ju mer rostar det igen. Har förslagit parterapi – fick kalla handen och nedlåtande kommentarer som att ”vi bor ju inte ens ihop”. Förklarade att det är just därför – att vara och planera en framtid med någon kräver kommunikation och vi har inte verktygen att lösa vår kommunikation. Och jag vet att det inte helt plötsligt kommer att regna ner kommunikations-lösningar som vi kan använda oss av..
Min mage skriker nej nej nej och har gjort det i en vecka. Så jag drog min gräns idag och bad om en paus. Ska försöka stå ut i den här smärtan, utan att försöka smita undan – men det är lika jobbigt som det är vidrigt. Kram på er
Jag börjar ändra uppfattning kring ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”. I min mening så bör det mer vara ”behandla andra som DE vill bli behandlade”.
Försöker nå fram med det här i min relation. Men min sambo har noll förmåga att prata känslor..eller han kan prata om andras känslor och om mina men aldrig förklara sina egna.