I min värld är det avgörande att tillåta sig själv älska med hela hjärtat och ge allt det bara går för en annan person. Men inte enbart.
Det är inte en partner som skall få dig känna att du nått bergstoppen. Han eller hon bör aldrig bli målet. Utan resekamraten. Någon att känna sköna vindar tillsammans med.
Tänk vilken börda att lägga på en annan om vi resonerar: ”ge mitt liv mening och innehåll! Please!”
När vi lägger all kraft på tillgängligheten för en annan försvagar vi oss själva. Vi behöver därför hitta det som inspirerar den egna personen. Livströtthet och fastklamrande som grundinställning är inte attraktivt. Med det sagt: vi kan och kommer alla att hamna i svackor, men hur ser viljan till att resa sig igen ut?
Vad får dig att känna mening och glöd? Eld i hjärtat?
Vad tillför du personkontot så att du kan göra insättningar på relationskontot?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Jag var där att jag tänkte att någon annan skulle ge mig lyckan, i den relationen blev jag mamma och tyvärr sprack den för jag inte redde ut mitt liv. Men sedan så fann jag den genom massor av års aktivt sökande efter mig och mitt och idag lever jag mitt egna liv. Nu har jag mött på några män som inte alls är intresserade av att vilja vara endel av mitt liv utan bara en piedestal i deras. Och oj vad de blir häpna när man lämnar det som de tycker är rena paradiset. Men nej jag vill ha någon där som engagerar sig och ger mig sin exklusiva tid, annars lever jag hellre utan fast partner.
Ja, Linda man upptäcker sina egna brister och försöker ständigt uppfyller sitt tomrum och behov. Man får vara glada och man mogna med åren och upptäcker också vad man behöver själv. Än ständigt tror att man finner lycka hos någon annan.
Klart man bör värdera sig högt så inte man lätt ramla in i kärlekrus.
Sedan blir det en massa skild och skam.
”Än ständigt tror att man finner lycka hos någon annan”
Tror man det när man mår dåligt? Eller tror även de som ”mår bra” samma sak. Att man kan må lite bättre bara man…..?
Jag har ett projekt nu. Det kan bli bra 🙂
Tänker alla har en längtan till och mår bra av att kunna dela livet. Men håller med om att en viktig förutsättning oftast är att kunna vara lycklig och tillfreds själv. Jag laddar personkontot genom att hitta inspiration och glädje i vardagen, på jobbet och hos vänner. Tror att jag har mycket mer att ge i en relation numera, men detta har även gjort mig kräsnare kring vad och vem jag vill omge mig med. Ja, ibland känner jag mig ensam, men eftersom jag nu vet vad som när mig och att jag kan ge det till mig själv blir ensamheten aldrig övermäktig. Och så vet jag att jag visst kommer dela livet med någon igen. Det tar bara lite längre tid än vad jag trodde. Jag litar på att det är som det ska. Och när jag möter honom är jag redo. Fram tills dess försöker jag att växa och njuta. Så kan jag möta honom sedan hel och stark och rakt från min innersta kärna, utan att känna mig needy och desperat men med kraft för att stödja där det kanske behövs, och med en öppenhet som kan ta emot. Precis så som jag vill att han ska möta mig, med.
Alla som esöker denna sida har mycket att ge, eftersom vi tänkt till problemet är mer att de finns så få som vill ta emot i en seriös relation. Det handlar mest om yta. Jag upplever att ingen kan inte göra ett val nu eftersom det kan dyka upp någon bättre längre fram som är vackrare, mer status och pengar, så trött jag är på denna mentalitet hos partners. Detta är ett faktum hos unga, har umgåtts med en man som är 18 år yngre och hos äldre, dömer aldrig någon på utseende, eller Ålder.