Vi kan peka ut partnern eller exet som skyldig till att det blivit som det är just nu. Vi kan rea ut 70% sanningar och via den vägen få poäng och lojalitet hos familj och vänner. Det ligger i vår mänskliga natur att vilja presentera en bättre bild av vem vi är inför andra. Vi vill så gärna ha rätt och få uppmuntran kring att vår utsikt och version är den rätta.
När jag pratar med enskilda och par, så slår det mig ofta hur olika berättelserna kring vad som har hänt och varför det hände ser ut. Och klyschan att sanningen ligger någonstans mitt emellan fungerar inte! Var och en har sin version och för individen representerar just min trailer ”sanningen.” Vi ser subjektiva verkligheter överallt!
Om vi enbart ser på enskilda fragment, korta händelseförlopp, 1.50 minuters filmklipp, får vi inte någon som helst information om vad som egentligen utspelat sig.
Hur såg det ut innan den livliga diskussionen tog form? Varför blev hon tillbakadragen och ledsen inombords? Varför gick hon igenom mannens mobil? Varför var hon/han sedan flera år olycklig i förhållandet? Det finns hur många frågor som helst att ställa, hur många orsakssammanhang som helst att ta ställning till, men egentligen behöver det bara kokas ner till en eller ett fåtal frågor:
”Är jag öppen och villig att ta ansvar för att vi har det som vi har det just nu? Ser jag min egen del? Har jag styrkan till att avstå från att peka ut den andre? Kan jag vara så pass stark att jag vänder blicken inåt; i min egen person och börjar ta ansvar för vad jag säger och gör? Ser jag vad mitt beteende gör med en annan människa?”
”Vad är min del i det som hänt?” Stanna vid den!
Kriser bär med sig potentialen få maskerna att falla. Förändring hos en person tvingar fram förändring i den andre – om det över huvud taget ska kunna bli en fortsättning. Livet vill forma oss men vi försöker streta emot!
Detta är ett av de vackraste och klokaste citat som jag läst:
“To find the greatness within our beloved requires our rebirth, with theirs.”
Många förhållanden hade gått att rädda om vi tillät oss se spegelbilden av vilka vi är, utan censur, rationaliseringar och skuldbeläggande. Avklätt och ärligt, så att någonting nytt inom oss kan få födas.
Om ni ska kunna hitta tillbaka till varandra och kärleken, går det inte att kliva tillbaka in i det gamla. Vi kan inte skapa någonting nytt från spillrorna av det som bröt sönder. Vi behöver ”återfödas” och det kan vi bara göra om vi först ”bottnar” i vårt gamla bagage. Rensar ut i resväskan så att de emotionella vägglössen inte tillåts invadera.
Det som inte fungerade dog av en anledning. Det som fungerar och gör oss levande kan komma att upptäckas. Tillit går inte att skapa genom viljehandlingar, utan är en process…tid…kärlek…och att våga släppa taget om egots krav på en särskild utgång…
Ditt och mitt beteende skapar verkligheter!
Michael Thor Larsen – relationscoach
Deltar gärna, tack.