Du känner att det är svårt, ja kanske t.o.m. omöjligt att resa sig upp igen efter att ha övermannats av beskedet att den du älskar, inte längre vill fortsätta relationen.
Visste du att separation/skilsmässa ligger näst högst på ”topplistan” över livsstress vi kan utsättas för? Som nummer 1 har vi en nära anhörigs bortgång. Därför gäller det att ha förståelse och en försiktig inställning till det som hänt, vare sig det gäller dig själv, en vän, eller någon i familjen.
Att i välmenad vilja säga till någon: ”gå vidare, släpp taget. Hon/han är inte värd dig” etc. hjälper inte, utan kan snarare spä på frustration.
Här är en mycket stark anledning till varför det tar tid att komma igen efter en separation: när vi blir förälskade sätts en dynamik igång inom oss som har till syfte att svetsa samman. Attraktion och passion är som ett kraftfullt lim som på sikt kan skapa en stark vi-känsla med kärleken som grund. Under resans gång flätas de emotionella nervtrådarna samman ytterligare och jagidentiteten övergår till ett VI.
För en del människor blir vi-identiteten så stark att jaget glöms bort och hamnar i ett tillstånd av dvala. Kanske har det aldrig ens funnits en stark personlig upplevelse: ”det här är mitt liv och detta vill jag”, vilket gör ett uppbrott extra traumatiskt.
I ETT SUNT FÖRHÅLLANDE HAR VI BÅDE EN STARK JAG OCH VI IDENTITET.
Det finns personligheter som inte vågar eller vet hur de bygger en stark vi-identitet, men även de som inte vet vad ett grundat Jag är för något.
I morgon tänkte jag fortsätta ämnet kring hur vi kan gå från VI till ett JAG efter en separation.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Tack för dagens inlägg. I mitt äktenskap ingick aldrig jag. Bara vi. Nu upplever jag min första semester som jag. …och det är mest smärtsamt. Framför allt när jag ofrivilligt måste vara ifrån min son.
Tänk att ofrivillig ensamhet en solig sommardag kan smärta så.
Tänker dagligen på dina ord om att ensamhet är ett tillfälligt tillstånd. Försöker ha tillit till mindre smärtsam framtid. Tack för dina dagliga kloka ord.
Tack Linda K – vi kan lära mycket om oss själva genom ensamheten. Bästa sättet att träffa rätt person på, är att tycka om den du är. Då kommer allt naturligt. Lätt tro att alla andra är så fantastiskt lyckliga i sommarvärmen va?
Jag har överraskats av hur ensamt det känns att vara jag, även i sällskap av andra. En tomhet som har flyttat in sedan ” då”. Jag accepterar det och tränar på att vara tillfreds med mig , göra det jag mår bra av – men åh , vilken skillnad det är på självvald ensamhet och den här.. Ny känsla för mig.
Linda och Lin, ni skriver båda om ensamheten. Ja, den är svår. Jag försöker göra sådant jag brukar tycka om. Men ingenting känns kul. Känner mig bara ännu mer ensam.
Känner igen det du skriver om så väl. Exakt den typ av fundering jag brottas med. Vem är jag när vi:et inte finns längre. Ser kommentarer som kommit på ditt inlägg och håller med. Ensamheten finns där fast jag kan ha fullt med folk omkring mig. Jag har massor med vänner men känner mig så enormt ensam ändå. Mycket att bygga upp kring ett starkt ”jag”. Hoppas bara så innerligt att jag ska våga prova på relation igen så småningom. Just nu känns det inte så. Tillit blir en tuff bit att hantera.
Känslan av ensamhet är tung Anette, men den är inte konstant. Även den skall försvinna…
Visst kan jag känna mej ensam ibland. Speciellt när jag inte träffar barnen. Men jag känner mej aldrig så ensam som jag gjorde när jag var gift.
Precis så känner jag också maja. Var så himla rädd för semestern, att behöva vara ensam utan familj. Men det känns faktiskt helt ok, jag var ju mycket ensammare förra året när vi var ute och reste och min man var med och inte ens tittade på mig, som om jag inte fanns. Denna veckan är min enda hellediga vecka utan barn och jag har bestämt att det är linda – vecka, då jag ska vara extra snäll mot mig själv, vara ute mycket i naturen och umgås med vänner. Börjar känna en liten liten strimma av hopp äntligen! Önskar er alla en härlig dag!
Vad glad jag blir av att höra att du börjar finna dej själv och din nya plats i livet! Visst är det smärtsamt ibland, men så kommer den där ahaupplevelsen och vi kan ta några ytterligare steg mot att bli diamanter. Snart ska vi glittra i solen!
Var finns denna topplista för livsstress? Har inom loppet av några månader först förlorat min mamma som gått bort och nu vill min man separera vilket det mest troligt kommer bli också bitvis känt både depression och ångest men jag vet jag kommer komma ut stark på något vis. Min man som tagit initiativet men jag förstår vissa aspekter. Älskar honom ju bara. Känner igen detta med att det bara finns VI och inget JAG. Har nog varit så för oss båda egentligen. Han verkar ha svårare att leva så dock eller att försöka hitta jaget genom att vara kvar i VI det kanske inte går. Vad tror ni?
Beklagar all den smärta du går igenom. Hoppas att du har en samtalskontakt för att reda ut alla bitarna. Var uppmärksam så att du inte lägger all skuld på dig själv (lätt hänt när vi blir lämnade av en partner). Finns många olika listor med liknande resultat – en av dem är stresskliniken.se – All värme och goda tankar till dig.