Här kommer en påminnelse (från ett äldre blogginlägg) till dig:
Du känner att det är svårt, ja kanske t.o.m. omöjligt att resa sig upp igen efter att ha övermannats av beskedet att den du älskar, inte längre vill fortsätta relationen.
Visste du att separation/skilsmässa ligger näst högst på ”topplistan” över livsstress vi kan utsättas för? Som nummer 1 har vi en nära anhörigs bortgång. Därför gäller det att ha förståelse och en försiktig inställning till det som hänt, vare sig det gäller dig själv, en vän, eller någon i familjen.
Att i välmenad vilja säga till någon: ”gå vidare, släpp taget. Hon/han är inte värd dig” etc. hjälper inte, utan kan snarare spä på frustration.
Här är en mycket stark anledning till varför det tar tid att komma igen efter en separation: när vi blir förälskade sätts en dynamik igång inom oss som har till syfte att svetsa samman. Attraktion och passion är som ett kraftfullt lim som på sikt kan skapa en stark vi-känsla med kärleken som grund. Under resans gång flätas de emotionella nervtrådarna samman ytterligare och jagidentiteten övergår till ett VI.
För en del människor blir vi-identiteten så stark att jaget glöms bort och hamnar i ett tillstånd av dvala. Kanske har det aldrig ens funnits en stark personlig upplevelse: ”det här är mitt liv och detta vill jag”, vilket gör ett uppbrott extra traumatiskt.
I ETT SUNT FÖRHÅLLANDE HAR VI BÅDE EN STARK JAG OCH VI IDENTITET.
Det finns personligheter som inte vågar eller vet hur de bygger en stark vi-identitet, men även de som inte vet vad ett grundat Jag är för något.
I morgon tänkte jag fortsätta ämnet kring hur vi kan gå från VI till ett JAG efter en separation.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Är precis i det läget där jag försöker hitta jaget, är jätte fundersam, om jag nånsin vågar gå till ett vi igen !!
Det behövs tid Malin.
Bra med denna påminnelse! Ofta, ofta får man ju höra dessa ”välmenande” råd: att man ska gå vidare, rycka upp sig. Osv. Jag brukar då svara att jag lovar att jag hade ryckt upp mig om jag hade kunnat. Jag väljer inte att vara ledsen men det är en följd av det som har hänt. Sorgen måste få ta sin tid. Tiden läker inte alla sår. Men man lär sig att leva med dem.
Du har rätt cj.
Säger detsamma. Kan andas igen. Hittat ett lugn och Ro.
Är så himla rädd att jag aldrig kommer att våga släppa in någon i mitt liv igen.
Av rädsla att det skulle bli som det som jag hade. Vill inte det. Men det tar ju tid att lära känna en ny person. Var inget självklart som var dåligt i vårt förhållande. Vi var tillsammans jätte länge. Men … vill ha nån som jag kan dela tankar och drömmar med. Nån som kan fantisera. En liten grej. Men viktigt för Mej i Mitt liv .
Jag är 40. Å känner mej just nu lite ” blivit över och utanför” från att alltid hört ihop med en annan person. Gå på fest ensam. Middag. Blir det en tom stol då? ett jack där jag sätter mej. Det var jag som valde att separera. Känner mej vilsen. Men Glad.
”Lejon”…måste säga att vi har en likadan känsla. Även jag hittat lugnet efter en tuff separation för 4 år sen. Det har tagit tid att smälta, sörja och återuppbygga…fast har behövt tiden. Nu känner jag mig åter stark…men även jag är orolig för om jag nånsin kommer ”våga” släppa nån inpå livet igen. Själen är för sårad och ärrad och rädslan för att uppleva det igen…alltför stor. Många säger ”du måste våga”. Kan nån ens säga så utan att veta vad jag upplevt!! Tvivlet finns där…alltid, samtidigt som jag känner mig ensam o totalt utanför. Alla hör ihop med nån – utom jag..
Många dagar är jag totalt jättenöjd med att bara vara JAG o barnen…oftast iaf 😉
Hej!
Att gå från vi till jag usch vad man känner sig ledsen och ensam.Skilsmässa juni, inget arbete varit hemma i 16 år har dock två underbara söner men saknar vi:ett. Vad gör man? Är omtyckt och har vänner och familj. Måste jag vara ensam finns det nån mer som känner som jag?
U.G
Först av allt U.G: det finns massor med människor som känner som du. Att komma vidare efter en skilsmässa tar TID. Ser att din är nära inpå. Och en annan sak: nej, du måste inte vara ensam. När du är redo att gå vidare, kommer du att göra så. Det är jättemånga människor som bär på liknande berättelser som din. Jag har själv varit där. All värme till dig.
Jag levde 16 år med min man som jag trodde var min bästa vän. Medger att jag tappade bort mitt jag under småbarnstiden. Men jag åtrådde min man även om vi hade svårt att prata om känslor. Nu vill han skiljas, har varit otrogen och är förälskad i en annan. Jag är inte attraktiv o det gör så ont att bli så ratad o lurad av någon man älskad. Jag får höra ”män gör så i livskriser. De måste ha en kvinna för att kunna gå” . Han vill inte ha mig mer. Hur ska jag kunna gå vidare ? Jag trodde aldrig detta om honom.
Gör ont att läsa Anna. Vad menar du med att du inte är attraktiv? Säger han så till dig? Ditt värde som person ligger inte i vad han tycker och väljer göra. Varma tankar till dig.
Lämnad efter elva år. Kom bara hem och sa det är slut. Har barn ihop. Nyförlovad och hade ett bröllop som var stort sett klart, vad gäller allt. Förslaget var hennes med allt.Fattar inget. Inga svar får man. Har nog aldrig mått så dåligt.
Hej,
Jag har också blivit dålig behandlad av min fru som förra året träffade sin gamla barndomskärlek bakom min rygg och trots att jag konfronterade henne mängder av gånger så bedyrade hon sin oskuld. Till slut kom sanningen fram från hans partner som kommit på dem. Det värsta jag någonsin upplevt och så svagt av min fru att hon inte kunde erkänna vad hon gjort. Trots detta valde jag att förlåta henne och vi gick tillbaka efter några månader. Känner dock nu efter ha försökt några månader att jag inte kan glömma vad hon gjort. Mycket beroende på att hon inte försökt bevisa att hon älskar mig. När vi pratade med varandra idag så frågade jag henne om hon visste hur vi skulle kunna ha det bra var det att hon önskade att allt var okomplicerat. I min värld är dock ingen relation okomplicerad i synnerhet inte efter en otrohet. Och de var med varandra mängder av gånger så knappast inte ett snedsteg för hon har även erkänt att om de inte blivit påkomna så hade det förmodligen fortsätt. De har varit med varandra i vårt hem och i hans hem när jag och den andre varit på våra jobb. Tacksam för råd hur jag kommer vidare och blir stark igen