Hur får vi en partner att känna sig trygg, sedd, bekräftad och älskad av oss? Hur gör vi det varje dag över tid? Hur kan vi ge av oss själva utan reservationer, agendor och strategier?
Jag är väl medveten om att livet stukat många av oss när det kommer till relationer. Vi bygger ”sanningar” om hur allt egentligen ligger till utifrån erfarenheter, sätter etiketter på människor och ”vet” hur kvinnor och män egentligen fungerar.
Tänk om det börjar så här: hur skall vi kunna älska någon om vi inte källsorterat i vår egen sanningsvärld (det där vi tar för givet om oss själva, andra och världen i stort)? Hur kan vi ge på riktigt om inte den egna plattformen är någorlunda stabil? Om vi inte gjort upp med såren från förr? Om inte det egna hjärtats speglar putsats?
När vi rör vid vår partner, håller blicken (även om distraktioner runt omkring), vågar berätta om den egna oron och sårbarheten, ta emot partnerns funderingar utan fixarhatten på, bygger vi emotionella motorvägar till varandra. Trafiken här heter tillit. Det är en djup känsla som formar ett avslappnat och mjukt ansikte.
Vilka vägarbeten, gupp och varningsskyltar ser du på den emotionella motorvägen?
Hur skulle det vara att köra där om det var nyasfalterat, rakt, knappt någon trafik och en perfekt solnedgång i horisonten? Vad hör du i högtalarna?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Fint och väldigt tänkvärt…..man måste alltid börja där man står. Med sig själv.
Så kloka och tänkvärda ord..
Vill känna och ge tillit och känna värme och närvaro dela skratt och gråt oro tankar och funderingar. Dela vardagen med någon igen.
Trode inte jag skulle känna så igen inte så snart efter seperationen, men det är något som gror långt där inne en längtan att inte vara själv utan få vara två..
Länge var vår motorväg så där fin som du beskriver det. ”Nyasfalterad, rak, knappt någon trafik och en perfekt solnedgång i horisonten.”
Härlig musik i högtalarna och gaspedalen i botten. Vi njöt av livet och varandra för fullt, gav allt det fina vi hade inom oss till varandra. Mkt kärlek, värme, omtanke, närvaro…
Vi var lyckliga och vi skulle bli gamla tillsammans.
Men så är det inte längre. Nu finns det massa ”vägarbeten” som vi kämpar med, ”gupp” som i värsta berg- och dalbanan och i horisonten finns det ingen vacker solnedgång.
Där finns bara en återvändsgränd med två skyltar ”STOP” och ”Ta en annan väg”.
Här tar vår väg slut.
Jag är glad över den fina tiden som vi har haft tillsammans men nu är det dax att blicka framåt.
Ta vara på glädjen i livet. Njuta av tiden med barnen, vänner och fritidsintressen.
Och så småningom hitta kärleken igen. ❤️
Fint skrivet!!! Det måste vara en stor sorg att något som känts så rätt, fint å starkt, och som länge funnits mellan er kunnat försvinna å vara omöjligt att hitta igen!! Sånt är så svårt att förstå! Kraaaam ❤️
Ja, det är en stor sorg och det är fortfarande svårt att förstå att det inte längre ska vara vi.
Har fortfarande inte uttalat dom orden, smakar på dom i munnen men de vill inte komma ut ännu.
Men lättnaden finns där för jag har bestämt mig för vad jag vill.
Känner glädje och nyfikenhet inför framtiden. 🙂
Kram
Kram och styrka till dig Josefina.
Tack!
Kram tillbax
Åsa
Jag känner mig ganska säker på att jag har förmågan att ge någon det där. De resurserna har jag när viljan å känslorna finns där. Tänk va härligt när det är två som ger till varandra. Jädrar va bra det kommer bli då 😀
Precis!
Resurserna finns där när viljan och känslorna är rätt.
Lycka till med att hitta den rätta! ❤️
Kram Petra
Tack å kram på dig med Josefina ❤️
Har med åren fått mer och bättre insikt om hur jag själv känner vid möten med olika människor. Mina tankar och känslor har blivit tydliga av mina tidigare erfarenheter och jag känner mig trygg i det. Den första magkänslan betyder mycket när man träffar någon och jag har blivit bättre att i tid notera olika beteenden. Varningsskyltarna och vägguppen kan vara te x att han mest pratar om sig själv( ej intresserad av att lära känna mig) , svårt med ögonkontakt, kommer försent utan en bra ursäkt(respektlös och nonchalant). Några exempel som gör att i alla fall mina varningsklockor ringer. Även om man inte ska vara FÖR snabb att dömma,så får man en känsla om det är en Feel goodkänsla eller inte…
Ju mer man känner sig själv så känns det lättare att se vad för Partner man söker,när det gäller vissa grundkänslor för mig. De är ju olika för alla,vad som är viktigt eller mindre viktigt. Tänk vad många olika svar man kan få av människor när man ställer frågan:”Vad är framgång för dig eller det du ser hos en annan människa”..? Det finns ju inga rätt eller fel svar,bara olika värderingar.
Jag vet vad jag skulle svara…. 🙂
Precis en sån där varningsklocka har jag haft hela mitt liv, ända seadn jag var tonåring. Redan i början av umgänget kunde jag för mitt inre se hur relationen skulle utveckla sig och se ut om ett år eller om fem och tio år och det var nästan aldrig en trevlig bild. Så jag valde det alternativet som jag ansåg vara bäst för mig och det var att inte lägga min tid, energi och kärlek på någon som jag visste att det inte skulle fungera med och som i värsta fall skulle lämna mig i sämre skick än jag var när vi träffades. Visst finns det en risk att jag ibland har varit för snabb att dra slutsatser, men ärligt talat tror jag inte det. Hade någon av dem varit menad för mig så hade han nog hållt sig kvar eller dykt upp igen i så fall.
Charlotta
Nästa gång ska jag också lyssna på mitt inre, ett inre som skrek åt mig när jag inledde den här relationen….
Ja,bra! Det är skönt att lyssna till sitt inre
Det här var bra skrivet. Riktigt bra skrivet.
Mina tankar går åt ett visst håll när jag läser detta.
Nu efter det som hänt mig, vad nu det var, har jag fått en helt annan insikt och förståelse för människor.
Har blivit väldigt emotionell och ”mänsklig” på ett sätt som jag själv inte trodde var möjligt.
Och som du skriver har även jag nu börjat se, väldigt omgående, när något inte stämmer. I fallet jag tänker på lyser hela himlen som ett enda stort stopptecken.
Känslan är på ett sätt väldigt häftig. Men samtidigt är den lite skrämmande. Har ju varit så totalt frånvarande i många år att det blir lite av en chock när sinnet och känslorna skoningslöst öppnar upp sig.
Tänk också hur olika svaren kan bli om samma människa svarar på frågan vid olika tidpunkter.
Jag har inte samma svar nu som för ett halvår sedan.
Nu ser jag framgång i att, vi kan kalla det, leva. Jag behöver inte en massa saker (längre). Insett att ingenting materiellt är värt att sträva efter.
Sitta på kvällen med tända ljus, dricka te, lyssna på musik, en hund som snusar bredvid i soffan. Och helst, så klart, någon att dela det med.
Det livet har jag mitt hjärta gjort klart för mig är det livet som skall levas från nu !
Härligt,Peter att du kommit till den insikten! Harmoni…
🙂 <3
Du är så klok, Michael!
Tack för att du finns!!
Jag läser och vänder och funderar på allt du skrivit för att hitta mig själv igen och våga lämna honom.
Snart, snart ska jag våga hoppa! 🙂
Fina och tänkvärda ord! Jag försöker verkligen ge av mig själv utan att kräva något tillbaka men kanske är det ändå så att det lyser igenom att jag inte är trygg i mig själv och att jag kanske var alldeles för klängig i min relation, sökte kanske omedvetet för mycket bekräftelse…..?
Känner igen mig så mycket i dina funderingar… Tror också att jag ger mycket.
Men att otryggheten och bekräftelsebehovet ändå lyser igenom och kanske ”förstör” det på något sätt?
Och den osäkerhet det medför, både inför mig själv, den andre och relationen i sig.
Hmm, känner igen mig…men har också märkt att det kan vara STOR SKILLNAD beroende på vilken människa jag möter. Vissa har förmågan att göra mig mer trygg, medan andra gör mig mer osäker. ALLT handlar inte bara om mig! Det handlar nog mycket om att vissa människor är mer lika mig än andra i sitt sätt att vara.
Jag vill omge mig av människor som helt spontant ger mig bekräftelse på att jag är betydelsefull för dem å en viktig del i deras liv.
Så sant! Men när en person som gett allt det, trygghet, bekräftelse och annat och sen inte gör det längre. Utan att riktigt förklara varför? Eller har jag kanske bara inte velat se och förstå…?
Kanske det också har betydelse att det var en relation på distans…?
Ja, det där har jag med varit med om…å jag har nog funderat på om jag jagat bort killar genom att ge för mycket, om det känns som jag ger för att få tillbaka…det har nog varit så ibland.
Ja, jag har också funderat mycket på det…
Och för mig (tror jag) att kanske inte våga ställa raka frågor då jag varit rädd för svaret… Och att inte vilja se de tecken som nog ändå finns, det som jag borde se. Behöver nog jobba på det…
Mmm, som senaste gången jag dejtade en kille en hel sommar på nätter å kvällar å i hans eller min lägenhet utan att fatta att vi inte hade nåt på gång :-S
Men så jobbigt!
Tänker bara att det är lätt att känna sig lurad på något sätt? Eller att man missat något man borde sett? Vet ju inte om du känner så, men tänker att jag skulle kunna göra det…
Jo, det va asjobbigt kan jag säga när jag märkte att han backade när jag ville hitta på saker med honom bland andra å på dagtid. Han hade sagt till mig hela tiden att jag inte fick tro att det bara handlade om sex, utan att han bara behövde mer tid på sig. Dessutom bor vi grannar, å från den dagen han gick ut från min lägenhet har han aldrig mer velat känna mig…OCH vi hade varit bekanta rätt länge innan dess!
Men jag BORDE ju ha förstått!! Idag när jag hör mig själv så förvånas jag över hur korkad jag var! Det va ju uppenbart egentligen!!! 😀
Jag kommer att avsluta en lång relation. Det känns skrämmande att bli själv igen. Men jag är värd mer. Ibland blir jag för självständig, för oberoende men det betyder inte att jag vill bli älskad, prioriterad och respekterad. Tror det skrämmer bort min sambo när hon inte behöver ta hand om mej. Hon behöver bekräftelse utifrån, hon känner inte sitt eget värde utan är ständig jakt på det. Och jag räcker inte till. Jag väljer att gå än att ständigt bli sårad!!
Det är ju så lätt att i efterhand tänka att man borde ha förstått. Men det är ju inte så enkelt just då
Nej, det är ju förstås sant. Han var så himla fin mot mig när vi var tillsammans, i jämförelse med killar jag träffat tidigare, så jag blev blind å förväxlade hans fina sätt med att han tyckte om mig på riktigt. Men, men…jag har hämtat mig från det där nu.
Hur förstår man det?? Vilka tecken ska man leta efter? Jag dejtar en fin man nu..och är livrädd för att ”inte se det jag borde se” om ngt är fel..
Kram
Jamen det undrar jag också… Vet inte om det alltid går att se/förstå? Kanska man bara måste våga tro? Och lita på känslorna…?
Jag önskar att jag hade varit tydligare med att jag inte ville vara någons snuttefilt typ…han var ganska nyseparerad å behövde nog mest närhet å bekräftelse…men var inte beredd att släppa in mig i sitt liv på riktigt.
Undrar varför hela kommentaren inte kommer med ibland
Ja vet, har också märkt det! TACK Anna! Det va skönt att få ur mig lite! 😀
Det är det som känns så fruktansvärt ont när man blivit bedragen.. Att den människan kunde verkligen vila i min trygga famn, finns inte på min karta att göra så och då har man så svårt för att förstå hur någon kan göra så mot en. Sen har väl naturligtvis den andra partnern sin anledning förstås. Men detta gör att det tar tid att våga öppna sin trygga famn igen.
Vad skulle det finnas för anledning till att bedra någon ?
Kan då inte på något sätt komma på något skäl. Oavsett hur tungt och eländigt ens relation känns.
Det är så sant Peter.. Men jag tror att rädsla/feghet ligger bakom.. En människa som inte vågar se sanningen i vitögat kanske väljer den fega vägen och gömmer sig bakom en annan människa.. Bara en teori.. Men för mig är det osannolikt…
Nog bara gud som vet vad som ligger bakom.
Vad kan man egentligen skylla på ? Att man är så rädd för den man älskar så man måste bedra den ?
I mina ögon är det bara vidrigt tragiskt. Hur kan man leva med sig själv om man gör något dylikt ?
Skulle aldrig någonsin kunna se mig i spegeln om jag gjort något sådant.
Och för att nästan citera en känd figur.
”om du någonsin får för dig att skjuta b……a av honom kan jag gärna stå för patronerna” 🙂
Hahaha.. Ok..Låter bra!! .