Har ganska nyligen upptäckt hur skönt det är att kunna säga: ”jag vet inte.” Tidigare var förväntningarna på mig själv att det måste komma ut en åsikt och ett svar.
Om någon ställer en fråga svarar jag självklart inte bara med ett: ”vet inte.” Det skulle kännas respektlöst, utan fortsätter med att jag inte är tillräckligt insatt in ämnet eller att allt inte går förutse. Däremot kan jag säga vad jag TROR.
Det är som om vi lever i ett samhälle där vi förväntas ha en åsikt om allt och om vi inte tagit ställning är vi avtrubbade och politiskt likgiltiga. Nu kommer jag på mig själv om att ha åsikter om förväntas ha åsikter 🙂
Ibland finns svaren helt enkelt inte och det är bara att luta sig tillbaka, njuta av tystnaden och låta sig förundras av de magiska vardagsupplevelserna. Det där med förundran föresten – en skön känsla!
Jordklotet har roterat en aning så att solen kommer i riktning att strålarna letar sig mellan hustaken, in genom glasfönstret till restaurangen där jag sitter. Det värmer skönt mot ansiktet och jag förundras av miljarder år gammal energi. Det är en stund av X – faktor: det som inte behöver analyseras, besvaras eller diskuteras. Det bara är. Det enda jag vet är att det är skönt att sitta här.
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar