Det finns många anledningar till att hamna i bitterhet. Jag tänker t.ex. på kvinnan som tvingas flytta ifrån den fantastiska strandvillan till en liten lägenhet i stan. Detta för att mannen gått bakom ryggen på henne genom otrohet. Den nya och betydligt yngre kvinnan har nu tagit plats i huset. Han vände historien mot sin fru: ”om jag var lycklig med dig, hade jag inte träffat en annan.” (Tänk hur vi människor ständigt försöker rättfärdiga våra handlingar).
Det tar inte slut där – hon fick diagnosen bröstcancer och tvingades operera bort ena bröstet. Barnen hade flyttat hemifrån och ensamheten kändes påtaglig.
Hon berättade för mig att bitterhet inte skulle få forma henne. Hur lyckas man mobilisera sådan styrka? ”Han visade vem han var och det är ingen person jag vill dela liv med. Visst bodde jag oslagbart, men en dag skall andra andas luften där. Vi äger ingenting – förutom värdigheten och kärleken. Jag har alla anledningar till att vara knäckt, men tänk vilken extra börda om det fick ta över? Mina barn älskar mig och jag dem. Det innebär att jag har allt. Förskönar jag min situation? Kanske, men vem skadar det i så fall?”
Den här kvinnan i 55 års åldern har en glöd i ögonen som överträffar det mesta. Att vara omkring henne är en nåd som smittar av sig. Allt känns möjligt. ”Jag har mina svackor. Tro inget annat, men jag vet vad ett liv utan självrespekt innebär. Det finns en rikedom här (pekar mot sitt hjärta), som ingen man eller situation kan ta ifrån mig.”
Jag finner inga ord.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Vad bra skrivet. Jag försöker leva med dessa tankar också, självrespekt är inget att förakta och trots ett mindre kaos i mitt liv efter separation så har jag aldrig mått bättre i min själ, en underbar frihet. Tack för en underbar sida!
Vilken stark och beundransvärd kvinna!
Du skriver många intressanta, varierande och tankeväckande inlägg Michael. Ser fram emot att läsa din blogg varje dag.
Tack snälla linda!
Jag har inte kommit dit än. Men jag är på väg. Mitt liv ska inte få fortsätta formas av narcissistexet. Men visst känns det bittert att han manipulerat bort barnen från mej. Det får verkligen mitt modershjärta att blöda. Hur kan man komma över det?
Vänner runt mej säger att barnen kommer att begripa vem han är med tiden. Och då kommer de tillbaks till mej. Hur ska jag orka vänta?
Det finns saker att arbeta med och så sakteliga tar livet form igen. Hade gärna sluppit gå igenom 20års psykisk tortyr, men nu när det har hänt får jag vända det till nåt bra. Det kommer att ta många år men det SKA gå.
Vännerna har rätt – en dag förstår barnen. Under tiden: var sann mot ditt större jag och gå inte i fällan att reagera efter hans taktpinne. Önskar dig kraft att orka.
mitt liv tog en ny vändning i början av det här året… och i så gott som allt jag gör eller säger tänker jag numera till… ”vad vinner jag egentligen på det här?”
genom att ställa den frågan till mig själv har jag gått med huvudet högt ur många situationer som uppstått under resan…
ikväll ska jag ut på stadsfest, det ska även xet och hans nya… jag hoppas nästan att jag går in i dom så jag kan vara så där överväldigande trevlig, visst hade jag velat snäsa nåt eller helst titta bort om jag ser dom… men vad vinner jag mest på?!
Ha en trevlig kväll!
Du vinner på att inte tänka på hur du skall vara. Ett sätt som gör att du respekterar dig själv. Önskar även dig en fin kväll.
det jag vinner genom att tänka är att jag hinner stoppa de bittra ordgrodorna som annars lätt hade slunkit ut…
På det sättet kan jag ha kvar respekten för mig själv och veta att jag inte faller ner till sandlådenivå… och i det långa loppet vinner jag mest på det iom att han är mina barns far och kommer finnas kvar i mitt liv en lång tid framöver även om det aldrig mer blir på samma sätt
Åh, vad jag blir imponerad av din styrka! Jag skulle ALDRIG klara av att träffa mitt ex tillsammans med sin nya kvinna! Jag hade sprungit åt andra håller om jag sett dem ute tillsammans! Önskar att jag finner din styrka någon gång, mathilda!
tack cj!
kan säga att kvällen gick bra. jag träffade honom men henne hejade jag bara på som hastigast…
hon vill inte träffa mig… galet konstig situation… men det enda jag kan göra är att se till att jag hittar min väg igen… jag kan inte påverka vare sig hans eller hennes val, men jag kan välja hur jag hanterar dom!
Jag känner sting av bitterhet ibland, men är medveten om att det inte får ta över. Tror att det bara är att träna, tänka nytt, i nya banor och hitta ting att vara tacksam över. Varje dag.att inte sluta försöka…för man hamnar ju där i emellanåt, i negativa tankebanor. I alla fall jag…
Har bestämt mig för att inte bli bitter men ibland tror jag ändå att jag känner lite bitterhet….Kämpar då emot denna känsla så mycket jag bara kan. Håller med dig, Lin. Försöker också göra saker för att inte hamna i de negativa tankarna. Men ibland finns de där i alla fall.
Känns så skönt att ha den här sidan att luta sig mot när man (läs jag) behöver en puff framåt. Dina texter påminner mig dagligen om mitt människovärde och det är fint att vi kan ta del av varandras funderingar och utmaningar i inläggen. Meningen med livet är att hitta sin mening och livsuppgift, sa en klok man. Michael, du verkar ha hittat din. Och det är jag så tacksam för! Du hjälper mig att hjälpa mig själv. Tack!
Men ! Gud va glad jag är att hitta denna sida då jag googlade på : om man är bitter är man hämndlysten ? Trodde inte att jag var bitter för det hade en annan innebörd för mig. Men efter ett av alla ” slut ” med mitt ex så blev jag besatt av att bevisa, du har lurat mig, inte varit ärlig, och visst va det faktiskt så också. Men ja kunde inte ge mig i att få fram va ska man uttrycka det som… svart på vitt för det var omöjligt att prata med han om det, han nekad i sten fast jag visste men kunde inte lägga fram ett papper med bevis om man kan uttrycka sig så. Så om denna besatthet är hämndlysten är det = bitter ? För i övrigt är jag aldrig så, inte bitter hur mitt liv blivit, vad jag blivit utsatt för, tycker inte synd om mig själv o tycker det är ” vidrigt ” om nån annan skulle tycka synd om mig, jag försöker inte ändra andra för som man säger du kan bara andra på dig själv, eller så accepterar man hur den människan är el, inte o då får man göra ett val, antingen stå ut med det el, gå, jag är innerligt glad att jag har barn som älskar mig fast vi brukar skämta om att ” familjen normal ” det är så långt ifrån man kan komma, jag utför en kamp varje dag pga, av jag mått psykiskt dåligt hela mitt liv, jag blir glad för små saker ex, om min son ringer (vilket inte hör till vanligheten ☺). Men sen kommer mina svarta, negativa sidor, har noll självkänsla, dömer mig själv hårdast, tycker allt jag gjort i livet är fel el, mitt fel, kan ingenting, har jättestora krav, måsten på mig själv ex, är löjligt men om jag inte gör allt ” som man måste, ska ” med min hund så han verkligen får allt mår jag skit. Men en sak jag lärt el, av erfarenhet ? Aldrig döma nån annan, du vet inte varför el, hur den människan är som den är, intresserad av andra människor, tycker om att lyssna på andra, men så dålig på avlyssna på vad jag vill själv. Herregud ! Det här blev en roman som vanligt då ja börjar skriva o hoppas från det ena till det andra. Men skulle vara glad om nån orkade kommentera el, skriva nått Ang, det ja skrivit eller väldigt glad för råd, tipps o svar om jag är en bitter människa. Och måste skriva, väldigt vacker o tänkvärd bild i början av den här sidan och så många kloka människor som kommenterat här. Tack för mig o mitt minst saggt långa kommentar. ☺