En man skriver till mig: ”det är lätt för dig att hänga hela dagarna framför en dator och skriva s.k. kloka ord, hålla föreläsningar och nära dig på förstörda människor. Och framställa dig själv som perfekt inför kvinnor.”
Det är hans bild, känslor och åsikt, men det han inte vet är att jag för några år sedan behövde sömntabletter och ångestdämpande medicin för att orka ta mig genom dagen. Om jag hade känt mig perfekt hade jag varit i himmelriket! I mina egna ögon var jag den misslyckade relationscoachen som inte kunde få mitt förhållande att hålla. Jag kände mig som ett jagat djur som inte kunde få ro någonstans. Ångest skrapade konstant på dörren. Skrivandet blev till min livlina!
Det är oerhört viktigt att det börjat pratas öppet om dåligt mående, men i alltför stor utsträckning är det fortfarande den glamorösa ytan av framgång, att vara lyckad och lycklig som gäller. För vem vill vara en looser i en värld där allt borde vara möjligt?
Det är alltför många som sitter där i ”biograffåtöljen” och recenserar andras liv, häver ur sig ”sanningar” och åsikter om andra och anser sig ha medicinen på världens tillstånd. Men åsikt och kunskap är två helt olika universum.
När jag jobbar med klienter, skriver och föreläser bär jag med mig min egen berättelse i bakhuvudet. Den gör att jag kan lyssna med närvaro, höra även det som sägs mellan raderna, och känna in hur det är att vara i den andra personens situation. Jag vet hur ångest i bröstkorgen känns och hur fruktansvärt meningslöst allt kan kännas.
Vi tror att de flesta andra har det enastående eftersom det är vad vi ser i flödet på Facebook och Instagram. Men jag hör även rösterna som har modet att lyfta det mörka och smärtsamma.
Jag är medveten om att rubriken i det här inlägget kan låta som en klyscha: ”att må dåligt är en början.” Men det jag menar, är att emotionell stress, mörka tankar kring mening och om det verkligen är värt att fortsätta leva, panik och avgrundsdjup sorg i hjärtat, har potentialen att få oss att börja leva. Autentiskt!
Att känna sig som en ”looser” (som jag gjorde) blev min inre positivt tvingande röst som fick mig att gå upp tidigt på morgnarna för att skriva. Jag visste att det fanns andra i liknande situation som min. Mitt syfte blev att nå dem. Dig! Jag önskar att du ska se att ett fruktansvärt tungt nu inte behöver vara slutet på din berättelse. Livet vill se dina händer skriva en fortsättning. En oändligt mycket ljusare sådan!
Som jag ser det föds vi två gånger i livet; först vår fysiska kropps ankomst till den här världen, och sedan den där vi föds/förlöses ur smärtsamma erfarenheter så att vi kan börja leva utifrån integritet, sanning, empati, insikt och kärlek.
Känslorna som var mina värsta fiender då har jag att tacka för att jag kan skriva idag. Jag önskar att du ska börja se ditt eget värde och att dina andetag ska få vara avslappnade.
Konsten att möta rätt partner – webinar den 7 september kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Att våga blotta hjärtat igen – webinar den 10 september kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Michael Larsen – relationscoach
❤
Tack för dina kloka ord!
/T
Jag håller med dig till 100%. Det kan låta som en klyscha för många, att må dåligt är en början, då de faktiskt inte kommit vidare ännu och börjat bearbeta. För en del går det fort och andra behöver hjälp för att komma dit. För att komma vidare kan läsande av din blogg vara ett alldeles perfekt instrument för att få hjälp på vägen. Alla har inte ett kontaktnät eller det stöd som behövs för att komma vidare och då blir också rubriken i detta inlägg en klyscha. Sedan finns det de människor som har ett driv i sig själva och som klarar sig igenom svårigheter lättare, med det menar jag inte att de inte har det lika tufft där och då i sorgen, men de kan lättare gå vidare och se sin egen person som värdefull. Men alla människor, oavsett egenskaper, kan absolut få stöttning och hjälp genom att läsa dina kloka inlägg. Jag tillhör själv de som har det där drivet och tar mig igenom svårighet efter svårighet, men kontaktnätet har jag inte och då har din blogg många gånger varit så härlig att läsa och den har gett input så jag kommit vidare de dagar det faktiskt varit tungt.
Så fortsätt skriv och dela med dig av dina klokheter!
Så bra skrivet, och igenkännande ❤️
Så sant!
Du har hjälpt mig med dina kloka ord.❤️
Det måste ha varit så smärtsamt att i din separation vara relationscoachen som ska bevara lugn och vara den som ska stötta och ge råd till människor i denna situation.
Det tycker jag är en mycket avundsvärd prestation av dig, så proffitionellt. Michael Larsen tack! för att du stöttar så många
Så bra utryckt❤️
Fantastiskt fint skrivet Och så sant! Även att man kan genom sorg vakna upp och se tydligt hur man egentligen vill leva sitt liv.
Ibland på bekostnad av att såra och svika andra och dig själv. Slutmålet blir förhoppningsvis något långt mycket större och finare Man ska bara orka dit också, inte tappa bort sig på vägen. Tillåta sig själv att må dåligt. Och våga förlåta sig själv för sina egna brister…
TACK för att du ger livslust, framtidstro och människovärde! KRAM
Tänkte fråga dig häromdagen när vi talades vid i telefon. . .ang 6 årig lång relation med narcissistiskt störd person. . .hur lång tid får det ta innan man börjar känna sig som sig själv igen? Hur lång tid tog det för dig?
Jag är nog inte den som har stort eget driv på det sättet men jag kämpar på och försöker hitta vägarna på mitt sätt, läser mycket mm mm. . .har gått 3 år nu i början av nov sen jag tog steget att lämna relationen med stor hjälp av min dotter
Jag trodde aldrig jag skulle hamna i skilsmässodiket, ändå är jag inte förvånad att jag är där. Trots denna insikt och också erkännande av mig själv har jag svårt att acceptera mitt liv. Jag tror att hade jag sluppit alla kloka råd från ”de som varit med om egna skilsmässor” och de som i allmänhet vet bäst, hade jag nog mått bättre. Efter att fått höra att jag nog bara var min exmakes bästa vän, att jag skadar mina barn, att jag gör fel val, att jag borde förlåta… Listan är oändlig över andras kloka ord, har jag gjort mina egna val. Jag har valt bort dom och istället tagit del av en proffitionell person med egna erfarenheter!
TACK
Vi föds kanske inte bara två gånger utan flera gånger då vi går igenom kriser/smärtsamma erfarenheter? För mig var det första gången för tio år sedan när jag upptäckte att mitt ex hade haft ett förhållande bakom min rygg i över ett år. Nu går jag igenom den andra stora krisen då mitt livs kärlek efter åtta år tvivlar på sina känslor för mig. Trots mina tidigare erfarenheter så är det inte lättare den här gången, bara annorlunda och med ett undermedvetet som säger att det kommer att gå över och att jag kommer må bra igen. Just nu känns det dock inte så…. “Everything will be okay in the end. If it’s not okay, it’s not the end.”
Utan din blogg hade jag absolut inte varit där jag är idag, men det har krävt mycket jobb, insikt och förståelse, samtalsterapi, öppenhet och en vilja att växa som människa! Så tack, du gör ett bra jobb och även män kan få ut mycket av att vilja läsa allt som skrivs här.
Jag tycker du är så bra, närvarande i dina texter. ”Vi föds två gånger” så sant, så sant.
Jag tror man kan häva ur sig många dumma ord och meningar i sin desperation och bli anklagande mot andra som verkar perfekta. Kan också tänka mig att män kan se dig som ett hot Michael. De kanske tycker att du pratar i gåtor när de istället borde släppa på sin machofasad och bara vara i stunden och njuta av varje morgon vi får.
Du är stark som driver denna blogg, så tacksam för all kunskap om separation och dess livskris en sådan kan medföra och sinnesron du gett mig!
Kan tänka mig att du som relationscoach kan ha upplevt en egen separation enormt mycket mer än oss andra då du ’borde’ ha varit expert på relationer och därmed kunnat hålla den egna vid liv.
Men vi äger ingens hjärta, samtidigt som det är lika hemskt för den vars hjärta börjar ticka åt ett annat håll eller att känslorna bara ebbar ut.
Med all respekt för alla som nyss hört den hemska inledande meningen ’ det är någonting jag måste säga’ ….jag vill skiljas….
Fast man inte tror det blir det födelsen till något bra i slutänden….kämpa på!
Ja, män behöver också denna blogg. För mig har den betytt skillnaden mellan att vara kvar i det omedvetna, flyende och mörka till förmåga att reflektera, våga stå kvar och vara själsligt tillgänglig. Att kunna se ljuset. Trodde aldrig att man skulle kunna känna sig så stark, modig och stolt- med samtidig sårbarhet och insikt att man är felbar. För 2,5 år sen så kändes det som om livet var slut. Finito. Mörkt. Kallt. Fruktansvärt ensamt. Idag, efter mycket arbete och tankeverksamhet, befinner man sig på en skön plats. Inser samtidigt att arbetet med sig själv ska inte upphöra även om livet 2.0 nu har börjat visa sin ljusa sida. Bakslag, problem, tom katastrofer kommer att skölja över. Det är det som är livet. Skillnaden nu är att jag vet att jag klarar ett nytt uppbrott i en relation, en nära anhörig som går bort, egen olycka…..även om känslor och ångest säger något annat. Tryggheten till sin egen förmåga. Vetskapen att mörker, känslostormar och kollapsad hjärna kan förbytas till något ljust, fräscht och vackert. Tack Michael för ett suveränt arbete! Du gör skillnad! Och det är lika viktigt för alla att läsa det som skrivs här, även om man inte gått igenom någon separation. Personlig utveckling och mognad berikar livet och gör alla mer resistenta mot livets ups and downs. Oavsett kön. Jag gör vad jag kan för att sprida denna blogg bland mina bekanta.
Kan bara instämma- Michael – du är inget hot utan ett enormt stöd och tillgång! Den här bloggen har tagit mig från absoluta bottennivå till en nivå där jag klarar av att gå ur sängen. Till helgen flyttar jag till eget boende efter snart 28 år med samma kvinna. En kvinna som bedragit, ljugit, utnyttjat, slagit, sagt saker man inte säger till någon etc.
Tyvärr är jag, trots allt, fruktansvärt rädd för den nya situationen. Ensamhet, ovisshet, att hon har en annan, skam och allmäm förtvivlan. I allt det skall man sköta jobb och vara pappa.
Läser om alla som gått igenom det här och förstår att det blir bättre. Jag kommer bli en glad människa igen men med ett ärr i själen. Min inställning är att jag förmodligen blir en bättre människa och att jag utvecklas av det här.
Det gör ont att missta en person efter så lång tid. Det är en stor sorg. Att bygga upp sig själv är enormt krävande. Att må dåligt är kanske en början men när man gjort det en längre tid är det snudd på olidligt. Det värker i min kropp, tankarna är alltid på henne, själen smärtar hela tiden och tårarna rinner (ibalnd tom på jobbet). Jag har så fruktansvärt svårt att släppa taget om henne och vårt liv tillsammans. Fantonsmärtor, som Michael nämner, kommer varje dag och jag har gjort en bild av henne som inte stämmer med verkligheten, jag vet det, men kan ändå inte släppa henne.
På lördag tar jag steget ut i det okända- skrämmande men min verklighet.
Skulle vilja ge dig en varm kram på lördag. Som ett välkomnande till din nya skrämmande tillvaro, men en tillvaro som kommer att bli bra så småningom.
Hur lång tid har det gått sedan ni bestämde att ni skulle skiljas? Jag tänker att detta med att bygga upp sig själv igen är ingen lätt grej eller där det finns någon Quick-fix.
Jag hade inte samma situation som du med vad partnern hade gjort, men även för mig var det i början en plåga att ta mig igenom timmarna, inte ens dagarna, utan hur skulle jag överleva timmarna? Idag har det gått 2 och år 3 månader. Och jag mår bra igen. Jag har flyttat två gånger, där den första flytten vad en flytt från det gamla livet, och den andra en flytt till det nya livet.
Hur lång tid det tar är individuellt, men det för mig tog det ett år att bara ens komma lite på fötter. Och under den tiden – gode gud så många tankar, tårar, ilska, frustration och annat som jag ägnade åt en man som inte ville ha mig längre. Varje sådant tillfälle renade. Och till slut kom de mer sällan.
Idag rullar livet på lika fort som det någonsin har gjort, och det får mig att tydligt inse att jag är igenom. Och jag kan inte säga annat än att det har gjort mig till en mer autentisk människa. Priset för det var högt, men jag kan inte heller längre tänka mig ett liv där jag inte är sann mot mig själv.
Du kommer igenom. Inte som samma människa. Men livet blir bra igen.
Åhh vad jag känner igen mig. Hejar på dig
Alla orden och allt det där igenkännande om att relationen var dålig och som gjorde mig modig och stark att jag vågade ta det där svåra klivet för att få en förändring och ett bättre liv. Jag gjorde det med hjälp av dig och mig själv.
Står ni här på stadig mark med världens bästa man som respekterar mig och som visat mig vad kärlek är. Hade jag inte tagit klivet den där dagen så hade det inte hänt. Tack Micael för alla dina inlägg ❤
Vilsen man, styrkekram till dig. Du klarar det!
Lycka till Vilsen Man…det nya boendet kanske är sista pusselbiten för att finna sinnesro.Stor styrkekram
Ja, styrkekram till dig Vilsen man!
Har själv inte flyttat än och har hört av alla att just nytt boende är väldigt viktigt i läkeprocessen.
Tänker att hela skilsmässoprocessen blir så oerhört mycket mer smärtsam och förkrossande då man har varit i förhållande med en narcissist eller psykopat.
Jag äger inte längre min historia under de år jag var gift med denna person.
Tiden då han började bete sig verkligen märkligt och oförsiktigt och jag försökte förstå vad som pågick, då han ljög mig rakt upp i ansiktet på det mest utstuderade och kallsinniga sätt, är fortfarande ett öppet sår..
Jag var dessutom helt utmattad på grund av dödsfall i familjen…
Hur kan man vara så grym? Jag kan inte förstå det, kan inte ens sätta mig in i hur det skulle kännas att ljuga och lura den person som man lever med under så lång tid…
Duperandet är det som krossar, själva otroheterna är lättare att åtminstone sätta sig in i varför de kan ha skett.
Och jag i alla fall vill så gärna förstå hur allt hänger samman..
För 1.5 år sedan talade mitt ex om för mig att han ville skiljas, inte varför bara ATT, efter 33 år. För nästan ett år sedan fick jag reda på att han hade en annan kvinna och även då. Om exakt 13 månader sedan fick jag reda på att han haft en annan kvinna i 12 år. En kvinna han drog in i gemensamt företag. Med terapi med jämna mellanrum och även i dag samt ”andlighet” som är helt nytt för mig har jag nu tagit mig igenom och ut på andra sidan, det har varit den värsta period i mitt 50 åriga liv. Jag kan i dag säga att jag mår bra. Det gäller att jobba stenhårt med sig själv vilket jag gjort och gör fortfarande och att ha vänner och familj som stöttar. Det är inte alla förunnat, men bra om det går. Kram
Jag blir så sorgsen, hur fungerar man när man gör så, hur kan man såra en annan människa så på djupet under så lång tid..
All styrka till dig Ann-Charlotte
Har insett att djupandning och att hålla kroppen i rörelse, genom promenader då för min del, lättar på ångesten och paniken- Har haft en sådan dag idag och såg ingen mening med något i livet. Sol och snö kallade ut mig men min skrikande själ tog lång tid på sig att ge efter.