”Han var mitt allt och jag kommer aldrig sluta älska honom. Jag är beredd att göra allt för honom!”
Det har gått mer än 6 månader sedan det tog slut med sambon och kvinnan har inte släppt tanken på att få tillbaka honom. Problemet är att han var otrogen mot henne och nu lever med sin nya.
Hon vet att det inte är logiskt att vilja ha tillbaka mannen, men hon kan bara inte komma loss. Han bor i hennes huvud 24/7 och det tär på hennes krafter: ständig förtvivlan, sömnproblem, koncentrationssvårigheter etc. Vill bara lyfta henne ur krigszonen av känslor.
Ju mer vi tänker och känner kring en person, desto djupare sätter det sig i vårt medvetande. Hjärnan vänjer sig vid att nästan uteslutande tänka på Honom eller Henne.
Frågorna som är avgörande att ställa när vi sitter fast: ”är det personen jag älskar eller en drömbild? Är det förälskelse i förälskelsen? Vad är det i mig som gör att jag nöjer mig med torra brödsmulor?”
DET ÄR INTE ALLS OVANLIGT ATT DEN SOM BLIVIT DUMPAD/LÄMNAD IDEALISERAR DEN ANDRA OCH DET SOM VARIT.
Vi behöver avslöja förminskande tankar om oss själva och förstorande om den andra.
Upplevelsen hos en person som inte kan släppa taget byggs ofta upp kring:
– REVANSCH: ”så här skall ingen få göra mot mig och jag skall minsann visa henne/honom!”
– INRE OTRYGGHET: om vi bygger hela vårt liv och identitet kring en annan person gör vi oss själva oerhört sårbara. Trygget på insidan handlar bl.a. om att veta att vårt liv inte faller i och med en annan människas avvisande.
– ”OM JAG BARA…” tänkandet som maler på och där vi skuldbelägger oss själva för att det blev som det blev.
– ICKE ACCEPTANS av att det är över. Man orkar helt enkelt inte ta in fakta.
Känslor kan ta oss till takterrassen med den bästa havsutsikten, ljummen nattluft mot ansiktet och stjärnklar himmel, men också till en sunken mörk källare. Det är inte alltför sällan vi behöver använda vår yttersta vilja, tiden som vän och insikt på insikt för att ta trappstegen uppåt, bort från källaren. Växande kan göra ont.
Nästa inlägg kommer att handla om hur man vänjer sig av med någon och ”laddar ur” romantiska känslor.
Hoppas att du har en fin onsdag kära bloggvän.
Michael Larsen – livscoach
Oj , så sant . Frågan är bara varför håller man sig kvar i ett ohälsosamt förhållande när man innerst inne vet att det är över . Tack
Vanans makt är stark, liksom rädslan för ensamhet. Här har vi alla en del att jobba med. Önskar dig en fin kväll.
Jätte, jättebra ämne. Inte helt lätt att gå vidare efter att man levt i 20 år tillsammans. Det finns ju ingen av/på knapp och sedan är det slut, en del saker behöver man ju bearbeta och sörja. Naturligtvis inte för länge men ett tag. Sedan stannade jag också för länge för ett dåligt förhållande är ju ändå ett förhållande. När man går riskerar man ju att leva ensam resten av livet. Även om jag såhär i efterhand ser att jag gjorde alldeles rätt var det ju inte ett lätt beslut. Vanans makt är stor.
Glädjande att du tycker om ämnet:-) Håller verkligen med dig om det här med vanans makt. Det ligger i vår natur att vara tveksamma och ibland rädda för det okända, men vi behöver utveckla tilliten till oss själva och vad som gör oss genuint lyckliga. Viktigt låta tiden arbeta för, och inte emot oss.