”Vem fan är jag nu!?” säger mannen med ett desperat uttryck. Frågan är mer än berättigad.
Under flera år har du byggt upp en roll och identitet som partner och kanske förälder. Familjen har varit kärnan i livet. Nästan all tid och energi har lagts på personen vid din sida och plötsligt är hon/han inte längre där. Det blir tyst – väldigt tyst! En krypande känsla rastlöshet väcks till liv.
Oavsett om vi är den som lämnar eller blir lämnade i relationen är det en gigantisk omställning som tar sin början. Självklart kan den nya ensamheten kännas som en befrielse för den som lämnar en relation efter år av ensamhet i tvåsamheten. För den som blir lämnad känns det inte sällan som en spark i magen.
Om vi inte skall bli inspärrade i nostalig och/eller bitterhetsfängelset måste vi när den första chocken lagt sig, börja jobba med oss själva och ägna tankar åt hur vi vill att vårt nya liv skall gestalta sig.
En av de bra sakerna med kriser, är att vi tvingas börja se oss själva i spegeln. Det går inte längre att blunda, släta över och sockra. Det håller inte att lämna sitt värde som person i händerna på en annan. Jag vet att det känns omöjligt när vi ledsna, chockade och fyllda av förvirring. Tid, vi behöver tid.
Ett av de bästa besluten jag fattade för egen del var att börja resan uppför berget igen. Att inte stänga in mig i en emotionell källare och älta (även om det var exakt vad jag gjorde det första året), utan sakta, sakta börja ta reda på var mina talanger och goda egenskaper låg. En fot framför den andra.
Det är en bra idé att börja med väldigt konkreta saker som att börja träna fysiskt, göra om hemmet, hålla kontakt med familj och vänner, måla, skriva etc. Självförtroendet hamnar nästan alltid på botten vid ett uppbrott och ett vi behöver börja sträcka på kroppen, oavsett om det inledningsvis känns fejkat.
Några frågor till oss själva:
– Om du har barn, hur vill du att de skall se på dig? Vilken slags person vill du vara i deras ögon?
– Vem vill du se i spegeln om ett år från nu? Vilka mål och drömmar vill du vara i rörelse mot?
– Vad är det bästa du kan göra för dig själv idag, hur betydelselöst det först än kan kännas?
Ett eländigt nu behöver inte vara det sista kapitlet i boken eller avslutande scenen i filmen. Tänk om det är du som är författaren och regissören?
Önskar dig en fin söndag kära bloggvän.
Michael Larsen – livscoach
Tack för att du skriver! Jag sparar vissa citat och meningar som bilder i telefonen så finns de som lätt-tillgängliga påminnelser när det behövs!
Hoppas du också får en fin söndag!
Härligt att höra Johanna:-)
Vad skulle jag gjort utan din blogg! Den har räddat mig många dagar det senaste året! Är numera beroende och den första sidan jag kollar när jag kommer till jobbet på morgonen :). Den har fått mig att tänka till och försöker nu komma vidare i livet. God fortsättning på 2014 som kommer att bli ett jättebra år, eller hur?
Vilka fantastiskt fina ord. Exakt som jag vill att det skall vara! Önskar även dig ett fantastiskt 2014. Vi är ju här för att bli alltmer av oss själva.