Vä hamnen

Solen glittrar över det spegelblanka havet en fantastisk dag i september. Den borde i alla fall vara fantastisk, om det inte var för att det pågick ett krig i mitt huvud. Kommer på mig själv med att ge henne för mycket utrymme i tankarna, vilket gör mig initiativlös och olycklig. Vill inte känna så här längre, utan kunna njuta av havet framför mig. Varför skall jag missa detta skådespel?

Bestämmer mig för något som jag vet kommer kräva oerhörd disciplin och uppmärksamhet. Varje gång jag kommer på mig själv med att tänka på henne, försköna allt som varit och tycka mitt liv är botten, skall jag vända det till att tänka på någonting annat – mina döttrar, ett härligt barndomsminne, en resa jag gjort eller skall göra, fokusera på förverkligandet av mina idéer och mål.

En utmattande tanke skall få ersättas med en uppbyggande. En fras jag hört någonstans dyker upp: ”wherever your mind go, you go.”

Den italienske psykiatrikern och grundaren av psyksosyntes, Roberto Assagioli skrev: ”känslor och intryck tenderar att väcka och intensifiera idéer och mentala bilder som motsvarar eller är förknippade med dem.”

Smaka på de orden en stund – vad betyder de egentligen? Jo, när vi sitter med en tanke eller känsla skapas bilder i hjärnan som ytterligare förstärker det vi känner. Kroppen blir programmerad av det vi ger uppmärksamhet åt.

Tänker: ”le på insidan Michael. Le mot havets gnistrande som flirtar med dig.” Lugnt ersätter jag en tanke med en annan och färgerna blir klarare. Sakta, sakta – ett steg i taget.

chill out

Fortsättning följer i morgon kära bloggvän.

Michael Larsen – livscoach