Vad betyder det att vara närvarande i en relation? Innbär det att sitta mitt emot varandra i två timmar, se djupt i den andres ögon, händerna på partnerns bröstkorg och säga: ”jag ser dig!” Kanske för en del. Är det att ständigt prata känslor och göra allt för personen under samma tak? Och samtidigt vara kommunikationsvärldsmästare?
Närvaro handlar inte om perfektion. Utan om att vilja väl och vara medveten om egna beteenden. Öppenhet för utveckling. Stagnation dödar. Titta på naturen. Rörelse är liv. Relationer är inget undantag.
Hur många timmar per dag lägger vi inte på mail, sms och sociala medier? Bruset är förföriskt. En magnet som får oss att säga till personen mitt emot eller bredvid: ”jag är snart klar. Det är väl inte hela världen! Det är mitt sätt att varva ned.”
Närvaro visar vi bl.a. genom att ställa frågor om hur den andre mår, vad som upptar hennes/hans tankevärld och berätta om vad som finns i oss själva. Att dela med sig – generositet med sin person och vara intresserad av partnerns drömmar, oro, trötthet, längtan… Inte som en parterapeutisk teknik/strategi, utan för att det är viktigt på riktigt.
De ”små” sakerna är allt. Hur smakar maten hon eller han lagade till dig? Känner du ingredienserna? Såg du kaffet som lagades till dig på morgonen? Bilrutan som skrapades för att göra det bekvämare? Gester av kärlek. En post it lapp på spegeln som påminner om varför ni en dag drogs till varandra. Beröring som inte tvunget måste leda till mer än det som är.
Hur vill vi att den vi är tillsammans med skall må i vårt sällskap?
Vad är närvaro för dig?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Kan bara säga vilken bra beskrivning på vad närvaro är de två sista stykerna är klockrena.
För mig är närvaro att se den andra, få vara och få ta del av den andras tankar, drömmar,oro, mm listan kan göras lång men också att bara läggs en hand på knäet vid soffan på kvällen och bara vara, Men också att bli sedd att vara viktig för den andra. Att få känna mig glad, trött, orolig, mm och att det då finns någon som ser och låter mig få vara den jag är men även lyfter och säger nu går vi vidare tillsammans hur gör vi..
Har ett fantastiskt jobb på förskola där jag hela tiden möts av just närvaro, där barnen blir sedda och stärkta för just som de är. Där vi delar upplevelser och vardag tillsammans. Där det finns en famn när man är ledsen eller stödjande hejarop när man provar upptäcker något nytt.. Det är närvaro för mig. Ha en bra onsdag nu ska jag gå och ha skapande dans m tvååringar på tal om närvaro..
Tack Michael för du delar med dig av dina tankar och erfarenheter det stärker mig i min resa att hitta mig själv igen.. Kram
Det är så konstigt att ”allt” det där hade vi ihop, omtänksamhet, närhet, men samtidigt berättade han aldrig vad han kände innerst inne. Han gjorde många saker rätt, nästan som att det var ett teaterstycke där han gick efter manus. Nu vet jag att han under flera år pratade och blev förälskad i en annan kvinna, samt funderade på att lämna mig. Det var någonting som gnagde i mig under alla år, jag kände att det var någonting fel, men hans sätt att bete sig mot mig fick mig att tro att jag var ovanligt svartsjuk och misstänksam. Nu vet jag att magkänslan var rätt….
Åh, My! Jag tampas med exakt samma sak! Han sa att jag var galet misstänksam. Vi satt till och med i parterapi och pratade om detta. Två gånger i terapin nekade han att han hade en annan. Han ljög gick jag veta av omgivningen. Idag är de ett par. Jag har haft otroligt svårt att komma vidare efter detta.
Det är så fult att lägga över skulden på den andra…galet misstänksam och svartsjuk…pyttsan. Var närvarande och våga släppa in den andra på riktigt utan att ha en massa utvägar i form av flörtar….
Precis det som du beskriver i sista stycket är så viktigt,Michael,och ger så oerhört mycket som helhet – ”det lilla”. Blir varm bara när jag läser det 🙂
Och även känslan att man ”vävs in” i varandra på ett naturligt sätt är också närvaro för mig. Att man fiins med i tankarna även på distans betyder mycket och förstärker VI-känslan. Ett Lycka-till-på-mötet telefonsamtal eller var försiktig på promenaden-det är halt eller att man känner varandras närvaro på en stor fest/middag genom blickar över rummet,på varsin sida av bordet osv. Man finns med i tankarna.
Det skapar en skön,behaglig stämning,trygghet och närvaro…. för mig i alla fall 🙂
Wop !
– Du sätter Ord på vad Närvaro är
Igenkänningsfaktorn:-)
Ja det är sanna ord, men hur tar man sig dit när man gett och gett i många år och sedan känner att jag har ingenting mer positivt att ge eller närvara och orkar inte och är redo att gå ifrån. Då vill den andra personen ge tillbaka, men man har saknat förmågan att ge själv? Har man blivit bitter och utbränd eller har man redan lämnat separationen psykiskt?
Som jag ser det är bitterhet vår värsta fiende. Det är aldrig för sent att resa sig igen och ibland behöver vi lämna det som är dött för att kunna hitta liv igen. Vad vill du innerst inne? Vilka människor har du omkring som kan inspirera? Vad hindrar dig från att ta emot där du är just nu?
Bitterhet är vår värsta fiende.
Ännu ett klockrent citat jag tar med mig.
Det är så sant.
Kanske ett tema för ett blogginläg från dig?
Tänk om du har rätt i din bitterhet.
jag säger börja med att lyssna till den.
Du är vis din kropp är vis och inte din fiende som Indirekt sägs ovan då din kropp är den som känner Bitterheten.
Du är perfekt, lär dig lyssna och lär av dig själv.
gör inte det du känner inom dig till en fiende, bara för proffset här tycker det.
var ärlig med dina behov hur jobbiga de än är att erkänna för dig själv.
För mig var det att jag var inte man nog och kände mig värdelös för det, och beskyddade mig med stolthet i betendemönster.
Jag gjorde beskyllde andra, jag blev hård och bittter i mig själv.
Tills jag började lyssna till mina behov, och fråga varför.
Sedan tog det mer fart jag lärde mig av mig själv, av min bitterhet.
min bitterhet var den hårda gränsen som kroppen gav som signal till att lyssna.
Och det gjorde jag.
Din kropp är vis, men du måste våga höra, känna och erkänna de svar som kommer.
gör det och du kommer att börja älska dig själv mer för du upptäcker hur mycket stöd du altid haft men ingen lärt dig lyssna och erkänna.
Lyssna till dig själv än till någon som vill säga att det du känner är din värst fiende.
Erik Nilsson.
Och jobba där ifrån är mitt tipps.
Vet att jag gått över några oskrivna gränser här, Men oavsett vill jag att du skall veta att mycket av det du skriver är bra saker att begrunda i sig själv och sina relationer.
Och har gjort mina poänger i förtydliga för läsarna att de redan är i sin kraft.
.
Låter faktiskt som ett blogginlägg. Tack Karin!
5 stjärnor till bloggen idag! En extra stjärna till dig Michael- du är en stjärna! Kram
Närvaro är för mig ett osynligt kontrakt, där man vet att det finns ett engagemang där man bryr sig om varandras lycka och olycka på riktigt. Men kontraktet bör innebära att man kan lita på varandra och vet att så länge vi är i relationen så är man där av kärlek till partnern. Tilliten måste finnas även när kärleken går på sparlåga. Att ha en öppen dialog är det bästa, och veta att partnern prioriterar kärleken både till sig själv och Dig. Vuxen och medveten kärlek är fantastisk. Vi kan välja den, den finns……om vi vågar välja den
Håller helt med dig Cecilia!
Så himla mitt i prick, Michael. Väldigt glad att jag har hittat till din blogg.
Så mycket tankar som snurrar i mitt huvud just nu gällande min relation, och dina inlägg bara bekräftar mitt grunnande. Jag är värd någon som är emotionellt tillgänglig för mig, och inte bara tar utav mina känslor. Jag behöver någon som skulle göra vad som helst för mig när jag behöver honom, jag ska inte behöva stå själv i min parrelation. Tänk att det ska vara så svårt att få tummen ur… Antar att det är som du tidigare skrivit- rädslan att bryta upp och bli Jag istället för Vi. Vilken himla pers det är när saker och ting inte är som de borde. Usch, ge mig kraft.
I en osund relation förlorar vi även tillgängligheten till oss själva – till livsgnistan. Tack för dina ord C.
Man kan inte leva i ständig närhet i relationer utan pendlar mellan närhet och oberoende, vilket är normal. Man utvecklas tillsammans med andra men för att det ”friska” ska upprätthållas måste man behålla en del av sin individualitet.
Håller med dig U om att vi inte kan leva i ständig närhet. Vi behöver även vårt privata utrymme, vilket jag tror att de flesta håller med om. Tack för att du delar:-)
För mig är ”småpratet” stor del av närvaron. Pratet om vad det är för väder eller vilken lampa jag ska inhandla till nya sovrummet, småpratet om det som rör sig (livet) runt omkring mig som person. Det ger mig en lugn och tillfredsställande känsla och en känsla av att tillhöra ett sammanhang.
Helst vill jag att det är samma person som jag kan småpratat med dagligen. Om livet inte ser så ut så får man hitta andra och ta tillfällena när de kommer. Lever på hoppet att en dag ha en vardag med en man som jag kan småprata med.
En fantastisk kväll!
En fin infallsvinkel på småpratet Jessica. Är helt enig om att vi även behöver den ingrediensen i ett förhållande.
I min situation så är det att jag känner mig ensam, vi har inget att prata om. När han pratar så är det musik, att nån krögare har ringt typ sådant prat. När han är hemma så sitter hann datorrummet. Antigen kollar han sina mail eller surfar på fb. Vi umgås inte med varandra. När han rör vid mig blir jag paralyserad. Han ser mig bara när behovet kallar. Han är lika ointresserad av mina saker som jag är hans. Han jobbar och står säger han. Som om jag satt på baken dagarna i ända. Jag jobbar tre shift 60 procent. Sen är jag hemma och grejar, lagar mat, handlar, hämtar och lämnar på skola/dagis, se till att maten är färdig när han kommer hem.. saknar att kunna prata, hjälpa varandra. se till att vi gemensamt tar hand om barnen. Det är så mycket jag saknar, slutat se honom.. ensamheten kväver mig och när tårarna kommer för jag orkar inte hålla de tillbaka så blir det bara ännu tråkigare. Han finns där men ändå inte..
Vet han hur du känner det Carolina?
Jag har för ett par dagar sedan tagit steget att lämna min sambo. Han är vansinnigt arg och hotar med självmord, talar om för mig att jag krossat hans liv – varvat med (arga) övertalningsförsök ifråga om att hitta tillbaka till varandra. Jag känner att jag är skyldig mig själv att lämna en relation jag inte trivs i. Trivs inte jag är det inte heller en relation han ska vara i. Vi lever kanske bara en gång. Så: en stor varm kram till er som blivit lämnade ( ni är värda så mycket mer och det kommer att bli så bra, på sikt) och ett stort heja till er som lämnat.
Du kan inte och skall inte vara någons permanenta krycka genom livet. Värme till dig.
Fint skrivet, vill också påpeka för andra som inte orkar lyssna på er partner, att det också är närvaro.
Ni har rätt i vad ni känner!
Det är viktigt att lyssna till vad du har för eget behov, när du inte vill vara närvarande med din partner eller som för många inte orkar, är det minst lika viktigt att du erkänner det för dig själv och är ärlig med det.
Många partners skulle säga du bryr dig inte om mig eller du älskar inte mig när de får höra att deras partners inte vill eller ens orkar lyssna till dem.
Men Närvaro har inget med kärlek att göra.
det fyller mer en funktion att din du eler din partner känner sig lyssnad på eller sedd.
Men det som är absolut viktigast är att respektera din egen reaktion. Lyssna till vilket behov du har om du inte orkar lyssna till andra, det är helt ok.
åk hemifrån, lev ut det du längtar efter eller sitt ensam i en stuga.
Berätta att du inte vill lyssna, att du inte har någon energi för den andre.
Jag lovar du blir friare i dig själv, när du blir friare i dig själv gör sig din vitalitet tydligare, när vitaliteten blir tydligare upplever du din potential och svängrum i din kropp mer.
När du upplever svängrum och vitalitet blir det enklare att upptäcka dig själv och hur vis du redan är.
När du upptäcker hur vis du redan är förstår du indirekt att du alltid varit närvarande och hur viktig dina egna signaler är.
Även om det verkar som för andra att du är egoistisk och kanske får fördömmandet att du är känslokall för att du inte orkar lyssna på djupet på riktigt som Mikael vill beskriva det.
Är det fullt klart att vi ändå älskar vår partner, vi vill fortfarande leva ihop.
Det ena betyder inte motsatsen.
Ofta pågår ett större spel än vad som är beskrivit här, som indirekt påverkar närvarons upplevelse mellan varandra.
När någon som Mikael beskriver detta kan det låta fint och för att det låter fint och lite romantiskt får det ofta en känsla att å vad bra skrivet..
Vi lysnar till första reaktionen, samma sak som pågår i filmer och media.
Tänk efter vad har ni fått för reaktion av det jag skrivit,
Inte lika romantiskt inte samma ååå vad bra.
Men vad är sant?
I bland är inte ens de som upplevs som positiva känslor de som är sanna, bara positiva känslor utan NÄRVARO.
Och indirekt vill vi ha det som är skrivet till oss som som Inspiration till oss som söker efter något nytt till relationen.
Jag vill också passa på att påminna dig om hur inspirerande du är med allt det du känner, fall inte i fallgropen och börja lyssna till andras visdom innan du hittar din egen genom dina egna känslor och handlingar.
lite Inspiration och tanke kanske även för dig Mikael.
Erik Nilsson
Healig and awakenings.
Insåg just att min kommentar hamnat under fel rubrik…
Tack! så fint skrivet om närvaro. Frågorna nyfikenheten att så innerligt vilja veta hur den andre har det… Kärlek <3 närvaro <3 kärlek.
Tack snälla Marie!
Så vackert och sant det du skriver! Närvaro i en relation är så viktigt, hur kan annars kärleken hållas levande?
Jag är så tacksam för din blogg, såg den av en slump och kände denna måste jag följa. Jag önskar jag sett den tidigare.
Jag har varit så nära att ta steget mot att skiljas för att jag och min man ” tappade” bort varandra våra två sista år av 20. Han såg mig inte, men det gjorde en annan man och jag insåg att det jag saknade var så enkelt som att bli sedd. Så ”enkelt”. Jag försökte få min man till terapi, varför terapi vi har inga problem det är väl bara att vi börjar göra saker tillsammans så blir det bra.
Har man inte varit sedd på länge och varit påväg att lämna blir det en väg tillbaka. Jag ska ge det en seriös chans, men känner ibland att jag skulle behöva vägledning och stöd.
Jag finner styrka i din blogg åt båda håll, att lämna och att kämpa/ börja om.
Tack för dina fina ord om bloggen Marie:-)
Min ex tyckte inte att han var sedd av mig när nästan allt jag gjorde var för honom. Från att se till att det var skottat på hans parkering innan han kom hem, köpt hem halstabletter och annat när han var sjuk, hans favoritkallkaffe och att han fick nästan obegränsad tid till träning. Så obegränsad tid att han hittade en ny träningskompis, en tjej förstås som har raserat hela min värld. Men jag då? När blev jag sedd och bekräftad? Inte när han satt med sin telefon i soffan, inget vad duktig jag var när jag gjorde PB på 5 km eller små omtänksamma saker. Jag tyckte att det var jobbigt att älska med honom för det fanns inget förspel i vardagen. Så kom han tillbaka för han påstod att gräset var inte så grönt på andra sidan, men efter två veckor ångrade han sig för det kändes inte bra till hundra procent. Men under de här två veckorna tog vi på varandra, sov tätt intill varandra, skickade hjärtan på sms och det var rena boosten för min lust. Ja, närvaro i vardagen var det jag ville ha och behövde. Men nu är jag lämnad igen med ett nytt krossat hjärta av samma man som aldrig tidigare har varit en bedragare och svikare.
Modigt att dela Mis – vänd dig inte om efter honom. Han är en ”upprepare” som kommer såra gång på gång. Skorpionen stinger alltid vid närkontakt. Varma hälsningar till dig.
Jag vet att jag är värd så mycket mer, men efter 12,5 år blev han helt plötsligt personlighetsförändrad pga den här andra. Alla hans dåliga sidor förstärktes och det märktes tydligt efter han varit hos henne. Som om hon är en mästare på att manipulera. Och jag har jättesvårt för att släppa taget för jag minns alla hans bra sidor och han är fortfarande det snyggaste jag vet.