Mannen kör in på parkeringsplatsen med hög puls. Alldeles för hög puls! Han har semester och har glömt mobilen hemma. Det stressar honom! Liksom bråket med sin fru bara någon timme tidigare. Han kliver ur bilen och påminner sig själv om att andas medvetet. Det spänner över tinningarna!
Han kommer in i den lantligt gemytliga restaurangen. Det är folktomt och han undrar om det är stängt, men snart kommer en kvinna fram och erbjuder ett bord. Pulsslagen sänks då han blickar ut genom fönstret över böljande sädesfält. Ingenting som kan distrahera honom. Inget scrollande att rusa in i för att stilla impulserna. Inga virtuella smekningar i form av likes och hjärtan. Bara han själv och tankarna.
Fram tills för bara en liten stund sedan var det enbart hans egna känslor som gällde. Han kände sig sårad och ville markera. Förlupna ord hade uttalats och som inte kom från den mest vuxna och balanserade sidan av honom. Mannen var skamsen och i vanliga fall hade han kunnat göra en avledningsmanöver genom att gå in några appar för att inte behöva känna.
Genom stillheten runt omkring honom, denna oas för hans sinne, målades en större bild upp: inte bara hans egna känslor och perspektiv, utan även hennes! Tystnaden gjorde det möjligt för hennes upplevelse att kommunicera till honom.
På vägen hem besöker han en blomsterbutik – ett stopp för själen i en värld fylld av deadlines. Han tänker att det som vi behöver kunna vara åt varandra: oaser att vila på tillsammans.
Michael Larsen – relationscoach
Det är viktigt att få de där tysta stunderna för sig själv och när man får dem våga lyssna vad man får till sig även om man inte tycker om de svaren… ❤️❤️