Ett av recepten när det gäller att känna frustration, relationsensamhet och inflation runt frågan:
”Varför!?”
När våra mantran är:
”Varför är han så dålig på att kommunicera?”
”Varför vill han/hon inte visa andra att vi är tillsammans?”
”Varför känner jag mig alltid så otillräcklig i det här förhållandet?”
”Varför är hon ständigt ute och festar med sina vänner?”
”Varför tar han alltid med sig mobilen in i badrummet?”
Energislukande frågor!
Jag hör även om människorna som ständigt presenterar sig själva utifrån att de inte vet vad de vill.
Så här är det: hur kan vi förvänta oss att någon skall vara en betydelsefull del av vårt liv, när det inte vet vad de skall göra med sitt eget? Håll kvar i frågan en liten stund: en betydelsefull del av ditt liv…
Tillit, en av grundstenarna när det kommer till en hel relation, bygger på att du och personen som du delar tiden tillsammans med, någorlunda känner sig själva. Bristande självinsikt fungerar som en gigantiskt relationsförstörare.
En av och på relation bryter ned, oavsett hur balanserade vi i vanliga fall är. Människor behöver hälsosamma doser av förutsägbarhet för att må bra. Personligheten som blir hög på kaos, är inte i närheten av det optimala ressällskapet. Vem vill du färdas med?
Det inre tillståndet speglar sig i världen utanför.
Två personer som medvetet väljer att vara tillsammans. Inte från en plattform av rädsla för ensamhet, separationsångest, någon som skall fylla emotionella luckor etc. Utan därför att två jag plockar fram det bästa i varandra – kärlek i handling.
Vad vill du? Vad behöver du öppna ögonen för och bryta med? Vilka relationsvanor behöver du låta få ta plats?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Nu satte du fingret på något jag faktiskt redan förstått. Så värdefullt att få det bekräftat.
Min exman vet inte vad han vill. Han lät därför mig styra hans liv. Och så var han vansinnig på att jag styrde det.
I vår relation var hans ständiga svar att alla problem berodde på att jag saknade tillit till honom. Fortfarande mal han på om det. Men jag har också insett att det är en rimlig reaktion att inte ha tillit till en person som inte vet vad hen vill. En sådan person blir ett rö för vinden. Ingen som står pall i någon som helst storm.
Så till vad vill jag; fortsätta resan i just det, vad jag vill. Fortsätta utforska mitt livssyfte. Fortsätta stå mitt i mitt eget liv. Uppleva glädjen och ångesten. Gå på jorden i kraft av mig själv. Ge kärlek till världen.
Ställde just frågan;
– Vad Är att vara ihop, för Dig …
Fick svaret, vara tillsammans !!
-Vad innebär det, frågar jag.
Fick inget svar förutom, vara tillsammans.
Suck.
Ibland tänker jag att ingen av oss borde få in i en relation förrän senare i livet
Å andra sidan skulle vi inte vara ”klara” för det då heller förstås pga bristande erfarenhet
Men till det här med att inte veta vad man vill..tänker att allt det här är ju så mycket mer omfattande och komplext än att man inte kan svara på den frågan rakt av..i vilket sammanhang, vilken del av livet etc..
Men visst, förstår väl kanske tanken på något sätt ..utmärkt att använda för att göra sig mer ointressant om inte annat för som du skriver vem orkar med det?
Att veta vad man vill innebär ju inte heller att jag har någon skyldighet att tala om det alltid till alla..och i en ny relation man kanske vill skall utvecklas kanske man vill gå lite försiktigt fram med just såna uttalanden..
Tydlighet är viktigt men det tippar enkelt över åt ”fel” håll också ..tyvärr.
Tack för bra texter och alltid tänkvärda ord
Jag är den där personen du skriver om. Du satte det precis. Jag vill men i nästa sekund vet jag inte längre. Jag saknar tilliten hos honom medans det är jag som inte bör litas på. Nu har vi gått isär ( efter flera år ihop) och jag tvekar på att vi gjort rätt val. Han vill så klart men ha. vill att jag ska vilja helhjärtat och sluta klaga på hans dåliga sidor som egentligen inte är så dåliga, framförallt inte jämfört med hans goda som är helt fantastiska.
Hjälp:/
Huvudet på spiken igen
Skönt att läsa dessa rader.
Jag älskade en man som var tveksam och ambivalent. Det var väldigt plågsamt trots att jag i grunden är stabil. När han lämnade mig (för andra gången) blev jag förkrossad. Kämpar fortfarande med att förstå vad som ändå var ett äkta möte i detta och för att återfinns min livslust.
Känner igen mig själv i det du säger… Har blivit lämnad för andra gången. Har så starka känslor och han kan inte släppa taget… Så svårt och plågsamt då jag känner att vi hör ihop….
Gillar ”kärlek i handling”.
För finns det något roligare än att göra saker tillsammans?
Exakt vad spelar kanske ingen större roll utan att två personer gör något tillsammans och därigenom känner en gemenskap, glädje.
Det tycker jag är fint!
Utan tvång eller måsten utan bara för att det är kul att dela på saker man gjort tillsammans.
Blir fina minnen av det.
Emilienne;
– har sagt det förut, vi män är rätt kassa på att med ord uttrycka oss.
Men att just känna ett välbefinnande genom att bara vara tillsammans med någon är väl rätt fint sagt tänker jag?
Harmoni är ett annat ord många brukar säga att de längtar efter.
Men du kanske ville höra just de ord du själv tänker om hur du känner?
Fint sagt Lasse, att känna välbefinnande, som ofta förknippas med trygghet, meningsfullhet, eufori och glädje. Välbefinnande tror jag är starkt förknippat med att man känner gemenskap med andra i sociala sammanhang som släkt, grannar, vänner, arbetskamrater och att man känner en inre och yttre trygghet. Man kan alltså ha en stark känsla av välbefinnande utan att behöva vara tillsammans med någon…men att som krydda på livet..är det en skön känsla att ens eget välbefinnande höjs ytterligare om man finner en härlig person att ha vid sin sida….helt underbart!
Åh Lssse; jag längtar efter hans Ord!
Sagda med Hans nyans och ton…
Vem är han, undrar jag?
Vilka avtryck vill han sätta runt dig?
Jag frågar… och jag får inga svar !?