Kan du säga vad du tänker och känner utan att behöva oroa dig för att bli kritiserad och ifrågasatt? Kan du blotta dina sanningar utan att helvetet bryter löst? Känner din partner intuitivt av när du behöver extra mycket närhet och uppmuntrande ord? Eller är i behov av utrymme för dig själv?
Ju mer vi växer och utvecklas i våra personligheter, desto synligare blir det som inte är hälsosamt för oss. Vi godkänner inte längre sådant som kränker våra gränser och upphör med allt som har med people pleasing att göra. Vi väljer det som gör oss lyckliga.
Här är några tecken på att du har en känslomässigt mogen person vid din sida:
- Jämnhet i känslorna (inte detsamma som grå avsaknad av passion). En avslappnad tydlighet som skänker trygghet. Du behöver inte gå runt med kronisk oro i bröstet: ”vad händer härnäst?”
- Uttrycksfrihet som gör att du inte tvingas tänka efter om det passar partnern eller inte. Du respekteras för den du är i varje givet ögonblick.
- Kicktörstande/bekräftelsesökande finns överhuvud taget inte med i bilden, utan styrka under det egna skalet. En vilande jagattityd som är väldigt behaglig att vara nära.
- Transparens där hon/han inte har någonting att dölja för dig. Tillit ryms i hjärtat.
- Ord och handling är synkade (ett av de tydligaste tecknen på personlig mognad).
- Komplimanger och generositet som sprider sköna känslor.
- Självkännedom där det råder frihet från försvar och projiceringar.
- Självempati: han eller hon tar hand om sin fysiska, mentala och emotionella hälsa, utan ständiga bortförklaringar.
Håll blicken riktad mot detta.
Michael Larsen – relationscoach
Sådärja! Ytterligare svart på vitt att min stora kärlek inte var ”nåt att ha”. På 6-7 punkter fanns det stora brister, men…sen fanns ju de där fantastiska stunderna. Så jäkla knepigt! …fast jag känner att jag börjar komma till insikt på riktigt nu – snart 2 år efter att det tog slut med buller och bång.
Tack för alla insikter du ger mig Michael!
Oj,får börja jobba med mig själv för jag vill verkligen inte bli lämnad,men jag uppfyller inte alla punkter på denna listan.
Tror jag har hittat honom 🙂
Ju fler av dina inlägg jag läser, desto mer inser jag att mitt beslut att lämna var det enda rätta.
Det är svårt, och sorgen gör ibland att jag tvivlar, men alternativet att gå tillbaka skulle vara förödande, och skulle sänks mig ännu mer.
Tack för att du skriver så bra och igenkännande, dina texter hjälper mig att gå vidare!
Jag har hittat honom! ❤
Det tog ett tag, men… det kanske tar tid, för vi som är/ har blivit känslomässigt mogna?
Vi tar inte så mycket plats… Syns kanske inte i mängden… Utan vet vårt värde och vår kvaliteter… Vi väntar hellre för evigt än hoppar in i något som inte känns hundra rätt. (man lär sig av misstagen o blir klokare med åren, så är det ju också! )
En underbar känsla…när man plötsligt ser varandra, och inser att ”det är han/hon!”
Så mycket kärlek, tillit och glädje i ett sådant förhållande.. Där båda är hela, o klara med allt vad drama heter!
Finns verkligen hen som uppfyller allt de underbara , kan jag tänka…..!?
Äntligen har jag hittat honom! Det tog 40 år men nu är han här. En människa som uppfyller alla punkter på vad som är känslomässig mognad. Ett tecken är att jag själv mognat och insett vilka män jag inte ska fastna för. Tidigare har fysisk attraktion helt fått råda i mina val och det har lett till att jag blundat för sidor som inte gör en relation sund. Tack, Michael, för dina kloka ordinarie och tankar!
Vem behöver inte bekräftelse i en relation undrar jag….? Var går gränsen mellan ok och inte ok vad det gäller bekrätelsesökande… ? Håller med om att i en väl fungerande relation kommer detta av sig själv… men om det inte gör det… är det döfött då?
Håller med om att det är nog så det ska vara o ändå är det så lätt att lura sig själv med att han är nog det ”rätta”. Fast man känner från början att det finns saker man inte tycker stämmer så går jag in i det för att det kanske ska funka ändå…längtan efter att någon ska tycka om och minska ”lämnadkänslan” kan få en till vad som helst. 2 gånger på kort tid gör ont… Inser att jag inte själv är i den personliga mognad som man ska vara men fy vad svårt det är att vänta o låta saker ta tid…fast man vet att det är det bästa…känslan av att vara övergiven är inte lätt att hantera. Men läser din bok och blogg och försöker jobba med mig själv…Tack för all klokskap!
Ja så tänkvärt- ramlade in på denna sidan av en tillfällighet!
Men de senaste 3 dagarna har jag återkommit hit igen, 3 år sedan separation den var tuff och är fortfarande inte friktionsfritt.
Men nu väljer jag mina strider, barnen är dock stora då kontakten behövs allt mindre mellan oss!
Har sedan ett tag träffat mannen * hemma* i mitt liv. Ja så känna det , hemma smakar på det ofta vet att det är den rätta känslan. Underbart fantastiskt är det, men komplicerat!!!!!
SÅ till orden ovan – ja tickar man alla de boxarna så är det just hemma , och för mig är det så med mannen i mitt liv!
Det blir till att vårda på ett annat sätt än i förhållande nr 1, men man vet vad man ska göra och inte. Det är en väldigt bra insikt!!!
Ja, det är intressant att titta på partnern eller potentiella partners på detta sätt. Men ännu mer intressant är att se på sig själv, uppfyller jag själv dessa punkter? För du blir bemött så som du behandlar andra.