Hur ofta är det inte man hör uttrycket: ”bara var dig själv så kommer allt att gå bra!”? Avsändaren av dessa ord menar väl, men du som hör det kanske tänker: ”jag själv? Vem är det? Hur är jag då?” Om vi inte vet hur vi skall vara oss själva kan påståendet nästan kännas paralyserande.
Vad personen som säger de stöttande orden menar är att vi skall vara vårt mest äkta/autentiska jag. Den som sänker axlarna, slappnar av i käkarna och vågar vara den vi är för stunden: stark, sårbar, icke tillgjord etc. Att blåsa bort ansträngningarna för att bli omtyckta och känna tillit.
Det är därför vi berörs när vi ser kändisar, ”vanliga” människor, politiker (även om de ytterst sällan sänker garden) vara mänskliga. Igenkännings och vanlighetsfaktorn är befriande för oss som betraktare.
Ja, det var några fredagstankar från mig. Hoppas att ni alla mår bra.
Vad tänker du kring det här med att vara sig själv? När är du det som mest och minst?
Michael Larsen – livscoach
Utmaningen ligger i att vara sig själv med en respekterande och accepterande känsla inombords inför sig själv. Opåverkad av andras tankar, tyckande, reklamen och andra yttre faktorer.
Här är vi så känsliga på små signaler från omgivningen som gör att vi så ofta tillåter oss själva att känna att vi inte passa in eller tro att vi behöver ditt eller datt för att vara accepterade och omtyckta.
Vi stänger in oss i en bubbla för att inte riskera bli sårade och bortstötta, vi uppfattas okänsliga och svåra, rädslan har tagit boning och många av oss bor där inne tills vi dör.
Konstigt att det ska vara en utmaning vara sig själv, borde inte det vara det enklaste….naken och lysande.
Gillar att vara med fria och öppna personer som är som de är, bjuder på sina tankar,accepterar sig själva och är spontana, det smittar av sig och en befriande känsla växer i mitt eget bröst. Längtar till den dag jag är där med mig själv. För mig är det en del av den stora kärleken.
Love/Jessica