Listan över negativa egenskaper hos partnern eller exet må vara lång, men psyket söker slingra sig förbi dessa varningarnas utropstecken, så att relationen kan få fortsätta.
För tänk om det är du som framkallade hennes eller hans mörker? För visst kunde du ha gjort annorlunda?
Lite mer balans och vidsynthet från din sida? Inte så höga krav på en relation?
Eller?
Så frestande för det nedsatta självförtroendet nöja sig med illusioner av trygghet.
Så nära till hands att ta försummelse, låg eller ingen impulskontroll, själviskhet, skrik och manipulation från en partner p.g.a. fysisk attraktion och/eller paniken inför ett liv i tystnad.
Det är så fruktansvärt ensamt i lägenheten eller huset utan de ”vackra” stunderna med personen som kan vara ”fantastisk” emellanåt.
I den skadliga relationen är du redan ensam, vilket jag vet att du vet.
Men du lever på de kortlivade stunderna av lugn. Detta relativa lugn som förför dig på hoppets väg.
När vi har gått tillbaka så många gånger att vi tappat räkningen, blir skammen vår följeslagare.
Du kanske är en mästare på att problematisera, kontextualisera och relativisera. För det finns ju en anledning till att personen är som hon eller han är.
Hur länge till ska den psykologiska piskan få fara fram över dig rygg p.g.a. ångesten över att säga nej till fler försök med den som inte är kapabel till kärlek?
Du behöver en partner, inte ett kaotiskt projekt som du hoppas ska rädda dig ur ensamhetens avgrund.
Låt inte din förståelse tillåtas ursäkta fler kräkningar.
Du kommer att behöva göra någonting väldigt svårt!
Du behöver trots tårar och självtvivel gå din väg. Du behöver i din sårbarhet sätta en fot framför den andra och mellan de ulkande andetagen röra dig i riktning mot din framtida självrespekt.
Återvänd inte då en malign relationsmiljö kväver din klarsynthet. Gå så att en kognitiv skärpa på sikt kan byggas upp inom dig.
Michael Thor Larsen – relationsterapeut
Jag är oerhört tacksam för din blogg som jag läst i många timmar, även lyssnat många timmar på älskade psykopat.
Jag klarade av att ta steget i slutet av förra året men det tog nästan fyra år innan jag tog steget.
Min upplevelse stämmer in på ovanstående text.
Tusen tack!!!
Michael – dina ord har varit ett ljus i ett oändligt mörker för mig under flera år. Jag har inte haft förmåga att lämna den destruktiva mannen. Och efter 13 år flöt jag som en död fisk i hans vatten. Jag hade gett upp och tänkte, ”det får vara så här i detta liv”.
Men. För 6 veckor lämnade jag honom. Jag ville övertyga mig själv, men framförallt honom att jag ALDRIG någonsin vill ha en relation med honom igen. Orden kom ut i form av skrik.
Sen fortsatte jag att berätta. Allt. Och han lyssnade på mig, för första gången.
Dina rader har satt ord på kluster av tankar och känslor.
Jag mår trots allt bra idag. Jag är otroligt trött och utmattad, men känner mig stark.
Det enda som spökar är en känsla av att något snart kommer att hända, snart kommer han att frysa ut mig, snart kommer uppläxningar och hårda ord, nya planer, exkludering, tystnad, oro för hans mående osv osv. Sen slår det mig… jag är fri, vi har ingen kontakt och han kan inte påverka mig längre.
Förstår att jag är ovan vid att inte bära en stor, tung sten längre. Tiden kommer att göra skillnad, här.
Men.. tack, mitt djupaste tack till dig.
Tack för dina ord Evelina. Du hittade sannerligen styrkan att lämna, och du kommer att läka. Det är människor som du som inspirerar mig i mitt arbete.