Jag kör en repris på ett inlägg som fanns här på bloggen för en tid sedan, eftersom den är värd lite extra uppmärksamhet:
Jag hör ibland uttalanden som: ”Han/hon söker bara bekräftelse.” Stopp ett tag: ”Bara bekräftelse?” Jag misstänker att det är jantelagens röst som ligger bakom de orden. Att vilja ha bekräftelse och att få dela ut komplimanger är grundläggande mänskliga behov. Visst finns det människor med ett destruktivt bekräftelsebehov, men det är inte det jag talar om här.
Jag mår bra när någon ger mig en komplimang för något jag skrivit, eller att människor känner aha upplevelser när jag föreläser. Jag mår bra när någon tycker om skjortan jag bär, eller att jag är en bra vän och lyssnare. Jag mår bra (vilket är ett rejält understatment), när mina döttrar säger: ”Du är väldens bästa Pappa.” (Vi är många som är ”världens bästa Pappa”).
Har hört folk säga att amerikaner är så bra på small talk, men att de inte menar något med det, och att det bara är ytligt. Då är min fråga: Skulle det då ligga ett djup i att ignorera varandra och bli vinnare av priset: Den som lyckades ge minst antal bekräftelser under sin livstid?
Om vi blev bättre på att bekräfta varandra, genom de små gesterna i vardagen, skulle vi alla lyfta varandra till ganska angenäma platser.
Jag har läst lite på din blogg.
Älskar din blogg. 🙂
Det är mycket som var nyttigt att läsa. Fick en hel del AHA-upplevelser.
Jag jobbar med mig själv. Försöker sänka ribban och försöker även vara snäll emot mig. Ge mig komplimanger och försöker även vara stolt över vad jag gör och gjort.
En sak som jag tänker på. Det är att när en person/personer i ens omgivning som har sagt många negativa kommentarer. Människor behöver höra positiva kommentarer. Hur ska man komma över det som folk har sagt till en?
Hur ska jag kunna slappna av i deras sällskap. Jag sitter på nålar och väntar på nästa negativa kommentar. Och jag kan tillägga att dessa människor har ändrats sig och blivit positivare mot mig. Sen kan jag inte riktigt ta till mig det positiva kommentarerna. Varför är det så?
Vore snällt om ni kunde svara på mina frågor. 🙂
Tack på förhand!
Tack för dina fina ord Malin! Det gläder mig att du tycker om min blogg och att du får ”AHA” upplevelser av den. Det är exakt så jag vill att du skall känna det. Till din fråga gällande hur du skall komma över negativa saker människor sagt till dig. Först av allt: Negativa människor finns och kommer alltid att finnas. Deras kommentarer säger egentligen ingenting om dig – utan om dem själva!
Ju mer du jobbar med din självkänsla, ju mindre kommer deras ord och attityder att nå din kärna (ditt Jag). Om de här människorna verkligen har börjat förändras och har en snällare inställning, är det ju något bra. Din magkänsla säger dig om de menar det eller inte. Du kan aldrig tvinga dig själv till att vara avslappnad. Det har ofta en motsatt effekt och skapar stress: ”Varför kan jag inte slappna av?” blir tankarna. Säg istället till att umgås med människor som får dig att må bra och som tar fram det bästa ur dig. Lämna de andra åt sig själva. All värme till dig!
Jo, jag har lärt mig att hantera negativa kommentarer och jag hänger inte upp mig på onödiga saker som folk säger till en.
Ni skrev till mig att jag skall umgås med folk som får en själv att må bra.
Jag har börjat umgås med mina vänner i min hemstad. Vilket är underbart!
När det gäller ens svärfamilj. Dom kan man inte riktigt undervika.
Relationsmässigt har det blivit bättre, men jag blir så spänd inombords och obekväm när jag umgås med dom. För dom har sagt en hel del elaka kommentarer.
Har ni några tips på hur man ska hantera den här obekväma känslan man har inombords?
Jag har svårt att prata med folk där samtalsämnerna är få.
Jag var på en 25 årsfest som en tjejkompis hade för två helger sedan. Jag märkte direkt att jag kunde slappna av eftersom jag kände att jag kunde prata med gästerna som var där.
Förstår du vad jag menar? 🙂
Tack för att ni tar er tid för mig! 🙂