Självkänsla – för mig är det ett vackert och kraftfullt ord. Jag vill ge det till mina döttrar. Inte som ett filosofiskt begrepp, utan som en levande kraft, något de bär med sig i varje rörelse, fotsteg och andetag. Att de känner sig hemma i den egna personen och kroppen (de två är oseparerbara).
I en tid då bekräftelsebehovet troligen aldrig varit större än nu p.g.a. tekniken och sociala medier, är den trygga kroppsuppfattning livsviktig: ”här går gränserna och självrespekten är min dyrbaraste tillgång. Mitt värde är långt, långt större än andras bild av mig.”
Har alltid tänkt att jag som pappa är den första manliga råmodellen i deras liv. Önskar innerligt att bilden de har av mig kan fungera som mall för hur de vill bli behandlade av en framtida partner.
Har jag varit och är jag en ”good enough” förälder?
Vill att de går sin egen väg. Den som gör att de kan le inåt och utåt. Släpper tilliten fri i att min kärlek bär dem genom alla årstider. Jag står kvar oavsett vad.
Önskar att de skall våga tro på kärleken fullt ut, även om de sett sina föräldrar gå åt skilda håll. Att de ser världen genom SINA ögon och mejslar ut egna drömmar ur marmorblocket.
Vilka inre resurser önskar du att ditt barn har med sig?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Jag känner ofta att jag inte har varit/är, en tillräckligt bra förälder och jag har ofta dåligt samvete, kanske har jag inte alltid kunnat vara där för dem i alla lägen eftersom de har bott halva tiden hos mig och halva hos sin pappa. Men jag hoppas ändå att jag har lyckats förmedla något bra till dem. Jag ser att de har vuxit upp till självständiga tjejer, de har fått lära sig fixa mycket på egen hand och det har stärkt dem. Från djupet av mitt hjärta hoppas jag att de känner att jag alltid finns där för dem, oavsett vad som händer. Jag har aldrig kunnat ge dem en massa prylar men jag hoppas att de upplever att jag har gett dem villkorslös kärlek och att jag trots allt har gjort så gott jag har kunnat.
Det där känner jag igen i mig själv cj – är jag en tillräckligt bra förälder? Hade också önskat mer tid med barnen. Finns det något bättre att ge, än villkorslös kärlek?