Oläkta sår ger oss tunnelseende! En tillfällig förälskelse som bandage över det som nyligen har tagit slut? Kom du ihåg att desinficera innan du lindade om? I en bråttom värld där jakten på att vara lyckad nästan har blivit till religion, är det lätt att inte stå ut med ensamhet.

Jag menar inte att vi måste sitta ensamma på en kammare och lida under förtvivlan (även om det också är hälsosamt och renande), men det är lätt att lura sig själv genom att söka dopamin/oxytocin kickar. Vi självmedicinerar via appar och annan bekräftelse.

Vem är han eller hon i dina ögon om 6–10 månader? Hann du lära något från det som inte höll? Vad lärde du om dig själv? Hur var du att vara tillsammans med?

Om du bara visste hur många klienter som jag pratar med och som upplever inledande idealisering, och sedan möte med krass verklighet i sina relationer. Vi sårar när våra egna sår är alldeles för färska. Kropp och psyke vill slippa det grå och rusar istället på mot skimret. Det finns gott om hägringar där ute och bekräftelsetörsten bedrar så lätt.

Vi består utav energi och vad är det som vi sänder ut om vi fortfarande är berörda av vårt tidigare förhållande? Om det bara gått månader eller något år? Vad tar vi då med oss in i det nya? Har vi sorterat bland det som behöver sorteras? Så lätt att lura sig själv!

I min värld är det attraktivt med människor som kan vara i sitt eget sällskap. Som inte är beroende av bruset utanför och som visar förmåga till självreflektion.

Bråttom är närvaron och kärlekens fiende! Det röda vinet som ligger där i ekfatet och låter tiden jobba för dess smak…Hade diamanten det bråttom? Fostret som utvecklades? Jorden som vi vistas på? Tid och kärlek är nära besläktat.

En Levande Kärleksrelation – Föreläsning Live. För stad och datum följ länken.

Gör kärleken dig olycklig? Webinar den 25/10. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach