Det hjälper inte att andra säger till dig: ”släpp taget!”

”Du förtjänar att få vara lycklig!”

”Det finns fler kvinnor/män där ute!”

Så länge analyserande, ältande och olika former av skuldbeläggande greppat tag om oss är vi inte fria. Uppmuntrande ord spär ofta på en känsla av att vi inte lyckas komma över det förbaskade hindret.

Där på andra sidan väntar den emotionella friheten på oss, men hoppet lever starkt inom oss. För tänk om hon eller han skulle börja sakna oss, ångra sig och återvända. Tänk om…

Men släppa greppet behöver vi! Ett finger åt gången om räcket som vi hänger i. Varje finger kan ta månader! Drömmarna som vi bar på och fortfarande håller fast vid, sköna minnen, den djupt rotade bilden om vad en kärnfamilj är och alla dessa: ”om jag bara hade gjort si eller så. Om det inte var för att jag…”

Jag var rädd för att släppa taget eftersom det i mina tankar skulle innebära att dörren till en romantisk återförening skulle stängas för gott.

Den som har valt att inte vara tillsammans med dig är inte längre en del av din romantiska väg.

Var öppen för små stunder av hopp om en framtid utan ditt ex. Ögonblick om förnöjsamhet över just den här stunden. Gör dig till en samlare på nya minnen som skänker förtröstan i bröstkorgen. Ibland kommer sorgen över dig och det är i sin ordning. Du är människa!

Vi läker i etapper. Sår i ”hjärtat” får sina omslag av milda stunder tillsammans med förstående och kärleksfulla människor.

Lär dig nya saker, skaffa färdigheter som du tidigare saknade och var kärleksfull gentemot kroppen genom att träna, vila och äta sådant som bygger upp dig.

Behagliga stunder väntar på att upptäckas så länge som du inte gör dig till vän med bitterheten.

Michael Thor Larsen – relationsterapeut