En repris från tidigare: En mycket vacker kvinna var ute och åt efter en lång arbetsdag. Det tog inte lång tid förrän män började närma sig, med förhoppningar om att skapa kontakt och försöka vinna fördelar. En gav uttryck för hur vacker hon var och en annan vilken fantastiskt fin kropp hon hade. Hon kände sig så innerligt trött på den här typen av repliker och frågade:
”Har du någon som helst aning om hur många gånger en kvinna får höra på den här typen av ytliga närmanden? Och hur mycket du kommunicerar gällande din person genom ditt sätt att se på mig.”
Smack!!
Ju mer djup och autentisk självkännedom vi skaffar oss, desto starkare emotionell intelligens vill vi se i en partner, eller eventuell sådan. När vi känner det högre jaget, nöjer vi oss inte med ytliga kontakter, någon som skall se till att hålla ensamhet borta och en att dela boendekostnader med etc. Utbudet smalnar alltså oundvikligen när vi ser oss själva i ett starkare ljus.
Varför?
Jo, därför att när vi rört oss högre upp på behovspyramiden, händer det någonting: vi behöver…Nej, vi måste ha och få känna en samhörighet som är långt utöver det vanliga. Platta klichéer och objektifiering duger inte längre. Vi söker någon som vi kan spegla oss själva i, som utmanar det vi aldrig tidigare känt och som ser oändligt mycket mer än ett ”pretty face”.
Vem ser du i spegeln?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Så lämnar du en narcissist – webinar den 14/6 kl 20.00. Du är varmt välkommen!
Yes, ” tyvärr” är det så.
…
Till dess jag träffar rätt är livet väldigt gott.
Ja så är det onekligen. Längtar så efter att träffa Han som också villa ha, kan se och kan förmedla och tala om detta. Finns det verkligen sådana män som är singlar?
Ja Elin, de männen finns. Jag levde 10 år i en destruktiv relation och hade tappat tron på MÄNskligheten. Trodde på riktigt inte att kärlek och att vara kär var på riktigt.
Såg par som (i min värld) låtsades vara kära, för jag jade glömt hur det kändes och trodde pga olika anledningar inte att jag förtjänade att vara lycklig på riktigt.
Efter många tuffa år tog jag äntligen steget att ta mig ur mitt helvete.
Jag var lycklig.
Jag var ensam själv, inte ensam i tvåsamheten.
Men ensamhet var ingenting jag ville ha, jag hade haft det i så många år.
Kort därefter ”träffade” jag honom.
Han som skullekomma att förgylla hela min vardag framöver.
70 mil bort.
Vi konverserade via text och telefon och blev förälskade. Träffades efter några månader och det fans ingen tvekan om att attraktionen var 100% från båda håll.
Nu, vi bor tillsammans, han jag och mina två barn sedan tidigare (de bor varannan vecka hos oss) och lär fortfarande länna varandra genom svårigheterna från bådas förflutna.
Han är min själsfrände.
En känslomänniska som vill prata om känslor och inte utelämna något.
En man som vill dela med sig åt mig av sitt innersta. Som vill lyssna på mig.
Förstå mig.
Älska MIG.
Som vill gräva och försöka få mig själv att förstå mig.
Det är inte vara guld och gröna skogar, för det är riktigt riktigt jobbigt emellanåt.
Han kommer åt saker som jag förträngt, men som förklarar så mycket varför jag har vissa beteenden och varför jag har vissa tankemönster.
Vi är olika, men samtidigt så otroligt lika.
Vi älskar varandra med sån passion och vi bekräftar varandra varje dag.
Ingen av oss trodde att sådan här kärlek fanns.
På riktigt, jag nyper mig Själv varje dag för att försäkra mig om att det inte bara är en dröm.
Men jag vet att jag förtjänar det bästa och även han.
Vi förjänar varandra och jag önskar att ALLA ska få uppleva sån kärlek, ömhet, förtroende och värme vi känner För varandra. <3
Måste vara underbart att ha hittat någon som man känner så för
Jag hade en sån relation som du Sanna.
Det är helt underbart. Men se till att ta vara på all tid ni har.
Min livs kärlek dog i cancer i höstas.
Så är riktigt på minus för tror inte de finns mera än en kvinna i världen för mig och hon dog..
Sköt om dig.