Trodde att jag hade koll på läget: att jag var stabil som en klippa, gav den rätta uppmärksamheten i förhållandet och visste hur man gav och tog emot kärlek. Jag hade fel! Det är få misstag jag inte gjorde.
Det är så lätt att bli fartblind i vardagen, vara uppslukad av allt det praktiska: arbete, matinköp, lämning/hämtning dagis och skola, renovering, förberedelser av middagar för släkt och vänner etc. Listan på vardagsmåstena är för de flesta lång och det är lätt att förlora sig själv och förhållandet på vägen. Vi missar lyckan i jakten på att vara lyckade.
Nu när jag ser tillbaka, hade det inte gått att ge de råd och den hjälp jag ger om jag inte böjts flexibel i helvetets eldar. Visst låter det dramatiskt, som en scen ur ”Sagan om ringen” eller liknande? Men för den som nyligen genomgått eller är mitt uppe i en separation eller skilsmässa känns det ofta som inget mindre än ett helvete.
Skriver om det jag gör för att jag känner fällorna och vet hur man reser sig igen efter att fallit hårt. Mitt syfte är att hjälpa andra landa rätt och på sikt leva större och mer medvetet än tidigare.
Mina vikigaste insikter? De kan låta självklara, men också lätta att glömma:
– Ta aldrig någon eller något för givet.
– Det går alltid att resa sig upp igen – hur illa det än ser ut.
– Lägg aldrig energi på någon som inte anstränger sig för att vara en del av ditt liv (lätt att säga, men något som måste få sjunka in.)
– Ett förhållande utan djupare bekräftelse och kärlek är ohållbart.
– Lägg aldrig ditt värde som person i händerna på en annan.
Michael Larsen – livscoach
I slutet av mars förra året förändrades mitt liv. Efter 30 år tillsammans kom vi till punkten att vi skulle skiljas. Orsaken låg mestadels inte i min hand och jag kunde inte göra annat än att hitta en egen väg att gå. Att stå där ensam för första gången sedan jag var 17 år gammal var enormt skrämmande.
Det var då jag gick ut på nätet och hittade din blogg. Varje dag har jag sedan följt den och vissa dagar har det varit min livlina att se att mina tankar och känslor för dagen bara var normala i sorgearbetet. Det du skriver får mej att gå in i mej själv och fundera på mitt eget handlande och hjälper mej att hitta mina egna vägar och mina egna metoder att hitta en väg ut ur detta.
Nu har det snart gått ett år och jag ser ljuset, färgerna och livslusten och glädjen har kommit tillbaka till mej. Jag läser fortfarande din blogg varje dag men om sanningen ska fram så är det kanske inte idag det första jag gör då jag vaknar. Men det var det i början av min separation.
Med detta långa inlägg vill jag bara tacka för att du skriver och hoppas att du fortsätter med att göra det. För det finns säkert fler än jag som känner som jag.
Dina ord har jättestor betydelse för mig! Det var exakt det som var syftet när jag startade den här bloggen för ett år sedan. Fantastiskt höra att ”färgerna och livslusten” kommit tillbaka för dig. Tusen tack för att du delar med dig. Värme!