Någon frågade mig varför jag tror att det emotionellt tömda hjärtat inte vänder om. Har hört från väldigt många kvinnor (och en del män) som lämnat relationer efter år av vånda, skuld, ensamhet och brist på lyhördhet. När attraktionen, kärleken, djupare respekten och tilliten är borta… är loppet kört. En naturlag!
Hör om dem som går från härskare till ”ödmjuk” tjänare över en natt då hon/han uttalar de tre orden: ”jag vill skiljas.”
Varför lyssnas det endast när megafonen slås på max och chockar?
Vi kan aldrig vinna mot naturens relationslagar. Vi kan försöka halta med ett tag men en dag är det helt enkelt för sent.
När hennes/hans ögon ser med medlidande utan attraktion… när det som en gång var beundran vänts till innerlig längtan bort…när irritation och ilska övergått i likgiltighet…finns det absolut ingenting i världen du kan göra. Förutom att sörja och bestämma dig för att agera värdigt. Och bli mer insiktsfull och lyhörd så att framtiden kan sända någon som en dag stryker din kind och känner att detta är ”hemma.”
Växande kan göra förbaskat ont!
Michael Larsen – relationscoach
Jag önskade att vi skulle gjort detta
Jag tror på fina och respektfulla farväl
Så att vi inte har outtalade saker
Så att vi lyssnar på varandra
Detta är Evas ritual för skilsmässa
Jag önskar att vi gjort den
Jag tror att vi hade landat på en mycket bättre plats då
Och vårt barn hade haft en bättre tillvaro
Jag tycker i alla fall det verkar fint o kanske kan vara tips till den som vill skiljas
Imago institutets ritual
När vi blir ett par så har vi ofta ritualer. Vi förlovar oss och kanske gifter oss. Tyvärr har vi sällan en ritual för separation och skilsmässa.
I kommande podcast avsnitt pratar jag om vikten av ett tydligt Hej eller Hejdå.
Tillsammans betraktar vi en kort dialog som par ibland väljer att göra här på institutet.
En farväl-process där paret respektfull och tydligt väljer att säga farväl.
Först till en mängd positiva händelser som skett i relationen, men som nu aldrig mer kommer att ske, mellan dem som ett kärlekspar igen.
De säger även farväl till jobbiga, svåra och negativa händelser som heller inte kommer att hända mellan dem, som ett kärlekspar igen.
Det tredje steget, är att de säger farväl till många av de drömmar och förväntningar om framtiden, som nu inte kommer att hända, eftersom de avslutar sin kärleksrelation.
Slutligen säger de farväl till varandra och till den tid de har valt att vara tillsammans som ett kärlekspar.
En process som ofta gör ont, men som är oerhört respektfull, berörande och läkande.
Det här var oerhört bra skrivet och det träffade på ömma punkter för precis så känner jag. Att se på sin partner man en gång älskade med medlidande, inte attraktion, att längta bort, när irritation och ilska blir till total likgiltighet… hur blev det så? Fattar själv inte riktigt och kan än mindre förklara, fast jo, jag vet ju varför men det är iallafall svårt… Man frågar sig kunde jag gjort mer, kämpat längre för barnens skull, för hans skull, för vår allas skull. Sitter just nu och vill ta det där steget till skilsmässa men har svårt att hitta kraft. Han stretar emot antingen med ilska och anklagelser eller tårar. Jag vill så gärna ha det bra, må bra, känna livslust.