Klienten framför mig säger: ”Jag kan inte låta bli. Mötena med en ny person gör att jag känner mig uppskattad. Någon ser mig med helt nya ögon och jag kan börja helt från början.” Jag frågar: ”Vad händer om du inte börjar från början?”
Svaret blir: ”Då syns alla mina ärr. När de lär känna mig tillräckligt väl blir jag synlig och då tröttnar jag på dem.”
Tänk vad vi människor använder oss av olika vägar. Vi både vill bli sedda och älskade för den vi är, samtidigt som vi inte vill att ”ärren” skall synas alltför mycket. Våra psykologiska säkerhetsmekanismer slår på. En av dessa mekanismer är att ”tröttna.” Rastlösheten blir vår följeslagare.
Vi uppdaterar vår dejtingprofil och hoppas på att hon/han skall kliva in och sätta sig på andra sidan restaurangbordet, så att vår värld kan förändras.
Det KAN vara så att vår värld förändras när vi träffar kärleken, men då är det nödvändigt att vi väljer en person som är öppen och tillåtande. En som är vän med sin egen ”källare” och som kan ta av sin sociala mask inför dig. Och det som är minst lika viktigt: Att du är vän med HELA dig själv.
En god vän sa en gång till mig: ”Träffa någon som känner sig själv någorlunda väl. Annars kommer hon att såra dig. Inte nödvändigtvis för att hon vill det, utan för att hon inte kan annat. En person som saknar självkännedom kommer att spreta åt alla håll. En hel människa motiveras och drivs inte av ångest, utan av kärlek.”
Michael Larsen – livscoach
Vädigt intressant, kände faktiskt inte alls till att vissa personer tänker så, hur vanligt tror du att det är?
Vet inte exakt hur vanligt det är, men i min egen verksamhet har jag mött klienter som haft dejtandet som distraktion för att inte behöva konfronteras med känslor av ensamhet. Tror att det är ett väldigt mänskligt drag. Nätet är t.ex. en plattform för att samla information, kunskap och etablera sociala kontakter. Ångestlindring kan se så olika ut, men nätet och dejtingsidor är helt klart en väg som vissa människor använder sig av.