En kvinna säger: ”Jag har aldrig ställts inför en partner som gör så här och därför har jag inget att förhålla mig till.” Hon vet inte vad hon ska säga och göra när mannen som hon har träffat (”fantastisk” på många sätt), men samtidigt gränsöverskridande. Hon kan inte direkt ta på det, men upplevelsen är att han flirtar med några av hennes väninnor. ”Antagligen är han bara social, avslappnad och väldigt trevlig. Det är nog jag som är överkänslig.”
Kvinnan är nyförälskad och vill att det ska fungera. Och så lägger hon märke till det igen: lite väl sökande blickar på restaurangen och överdrivet trevlig mot en ur personalen. Hon uppmärksammar honom på det hon lägger märke till, men han dribblar bort henne med att säga att det är ingenting, och att hon ”får ta och titta närmare på sitt kontrollbehov.” Hon rannsakar sig själv och börjar så smått se sig själv som svartsjuk: ”jag får jobba med detta.”
Mannens mobil är alltid på ljudlös och med fönstret nedåt. Han berättar att han lämnade sitt ex därför att hon inte kunde ta att han umgicks så mycket med sina vänner (samtliga kvinnor och singlar). ”Man äger inte någon”, säger mannen och självklart håller kvinnan med: ”man äger inte…, men varför får jag inte träffa hans vänner? Och mobilen som…”
Hennes intuition säger tydligt till henne att det är någonting fundamentalt som inte stämmer, men hon vill inte mista de trevliga stunderna tillsammans med honom.
Månader går och den emotionella detonationen slår till: han har varit med flera andra kvinnor samtidigt som de har träffats.
Detta är ett av många exempel på hur vi kan ha en magkänsla som vi inte agerar på, därför att den vi är förälskade i är så övertygande i sin argumentation. Han eller hon lägger ut verbala dimridåer för att förvirra oss. Vi hamnar på den vi tror är inbillningens väg och litar inte längre litar på våra instinkter. Vi vill så innerligt att det ska hålla.
Jag ser det så här: vi behöver hålla våra emotionella välmåendevapen tätt intill. Grundvärderingarna kring relationer och kärlek som vi aldrig förhandlar bort, oavsett vad vi känner för personen. Om det är centralt för dig med exklusivitet (två i ett förhållande. Inte tre, fyra, fem…) så lämna aldrig ifrån dig den sanningen. Även om du är upp över öronen förälskad!
Om känslomässig intimitet och djupare kommunikation är syret för dig i en tvåsamhet, så stanna inte med personen som är en emotionell analfabet och ointresserad av riktiga möten.
Se upp för den gradvisa anpassningen till det som är nedbrytande. Se igenom subtila härskartekniker. Är ord och handling i synk? Känner du dig genuint uppskattad och respekterad tillsammans med honom eller henne? Lev inte bara på potentialer om att han/hon en dag kanske kommer att förändras.
Hur mycket är din tid och ditt hjärta värt? Hur ser den goda omtanken till dig själv ut?
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar