Tänk på hur många av oss som lever inom en emotionell säkerhetszon, för att inte riskera tappa ansiktet, bli sårade, besvikna eller avvisade. Det ligger i vår natur att vilja känna stabilitet, trygghet och förutsägbarhet.

Ibland händer det att skyddsområdet med all sin taggtråd och betong runt vårt inre liv inte håller tätt. Något händer som skakar om våra föreställningar om vad trygghet är. Det kan vara ett arbete som vi blir av med, förlusten av en nära och kär, ett förhållande som kraschar, eller en förälskelse som inte ligger inom våra referensramar. Dessa händelser öppnar dörrar i våra psyken, till rum som vi kanske tidigare inte kände till och som KAN göra våra liv större och rikare.

Mycket handlar om hur vi förhåller oss till det som sker.

Jag tillhör inte de som går runt med mantrat: ”Allt har en mening!” I mitt tänk sker det meningslösa och destruktiva saker, som helt saknar mening och som vi tvingas förhålla oss till. Vi har inte alla svar.

Det händer även sådant som till en början känns meningslöst, men som när vi kommit en bit längre ned på vägen kommer i ett annat ljus. Det som först kändes som om det skulle krossa oss, gjorde oss istället starkare. Förväxla inte starkare med mer avstängd eller en personlighet med höga känslomässiga murar, utan starkare i betydelsen, mer ödmjuka, kärleksfulla och förstående.

Det måste inte ske något traumatiskt för att vi skall kliva ur vår ”rustning”. Ibland behövs det bara att vi höjer blicken en aning. Vad är det värsta som kan hända om vi inte är perfekta? Vad är det värsta som kan hända om vi antar den där utmaningen. Om vi släppte taget om rädslan för att misslyckas eller göra bort oss, hade vi fått så mycket mer energi till annat.

Titta gärna på den här sidan: Regrets of the dying