Har du också vaknat till under småtimmarna med de där fantastiska idéerna och projekten som gör sig hörda i tankarna?

Känslan i detta dimmiga tillstånd, är att ingenting omöjligt och att allt är möjligt. Det är som tvivlaren inom oss tagit tjänstledigt och ersatts av en konstnär, entreprenör och visionär.

Några timmar senare letar sig ljuset in mellan gardinerna och vardagsrealisten gör entré. Plötsligt är inte storslagenheten och självklarheten lika tydlig. Kanske är den redan bortglömd. Varför är det så?

Jag tror bl.a. att vårt utbildningssystem tidigt tränat oss i att tänka i vissa banor, där enbart logiskt tänkande premierats.

Mycket av det som en gång ansågs som ologiskt och orealistiskt, är idag självklarheter för oss, vilket betyder att TIDEN förändrar synen på vad som är möjligt.

Om vi bara hade låtit några procent av visionären och entreprenören, som tog plats under småtimmarna fått vara med oss i vardagen, hade mycket sett annorlunda ut. Det är min övertygelse att det är rädslan för misslyckande som är en stor del av boven i dramat.

De kvinnor och män som verkligen varit med och påverkat utvecklingen genom historien, är de som har tänkt och haft modet förverkliga sina ”orealistiska” idéer.

De som tog på sig rollerna som recensenter och högljudda kritiker till visionärerna, slutade som inget annat än – åskådare.

Så min avlutande fråga till dig är: Om du visste att du INTE kunde misslyckas med vad du än företog dig, vad skulle du då göra?