Hon kände sig förkrossad och ensam. Mannen som hon älskat sedan mitten av 1990-talet hade lämnat henne för en annan. Han som hon känt i ett helt liv! En man som kände hennes sårbarhet, skönhet, osäkerhet, styrka och kropp.

Hon hade burit och fött deras barn. Tillsammans hade de upplevt koliknätter, läkarbesök, inskolningar, läxläsning, student, dödsfall i familjen, ekonomiska nedgångar och uppgångar, skratt och tårar.

Nu är hon ensam! Barnen studerar i andra städer och mannen har börjat ett nytt liv.

Hon känner knappt någonting annat än livet tillsammans med honom.

Hon befinner sig i livets själsliga vintermörker. Men någonstans inombords så finns livsgnistan som får henne att göra sig fin inför sig själv. Hon vägrar se ut som kvinnan som blivit lämnad och världen rasat samman.

Hon gör sig fin oavsett känslorna. Hon klär sig för att känna sig vacker inför sig själv. Hennes klädsel signalerar någonting till henne själv: ”jag ger inte upp! Jag gör mitt hem vackert och äter hälsosamt även om sidor av mig vill trycka i mig allt som är osunt.”

Vi kan skapa ”diamanter” inombords trots yttre omständigheter som vi inte kan styra över. Kvinnan gör skönhetsritualer trots ”vintermörkret”. De är hennes värmeljus när livet i övrigt känns som ruiner.

Michael – relationsterapeut