Som barn ville vi bl.a. uppleva att vi:
- Var normala – att vi var som de flesta andra och passade in
- Vi ville känna oss unika, speciella och ”utvalda”
Om vi inte fick känna oss som en bland alla de andra, kände vi oss utanför, och om vi ansågs som ”bara en i mängden”, försvann våra ”specialitet” (unikhet). De här båda ingredienserna är några av hörnstenarna för ett barns självkänsla.
Jag är övertygad om att den största gåvan vi kan ge till våra egna och andras barn är budskapet: ”Jag ser dig.” Jag ser dina potentialer och vad du kan bli till. Detta kan överföras på flera olika sätt, men framförallt genom min NÄRVARO som vuxen.
När vi hjälper ett barn att bygga en intakt självkänsla, föds det en självrespekt som kommer att kunna stå emot alla stormar. Ett barn med självkänsla mobbar ingen, slår inte ned på sig själv och känner att livet har en riktning och mening.
Hej!
Jag har hittat till din blogg från Elaines blogg. Nu tillhör denna en av de få jag följer. Riktigt bra läsning..tänkvärd och viktig! 🙂
Hälsningar Johanna från Lund
Tack snälla Johanna! Det värmer verkligen att höra. Michael
jag hittade också hit via Elaines blogg och måste naturligtvis läsa hela från början. Tänkvärda ord som vi kan behöva genom livet.
När jag bråkar med barnen så brukar jag tänka på att jag i alla fall är där hos dem dagligen och att de har modet att i frågasätta mina beslut…..haha. Måste ändå bero på att de är trygga. De är inte så gamla, bara 4 och 8 år men de är envisa och alldeles helt underbara……
Hej Sabina! Roligt att du upplever bloggen så:-) Ja, att de i så unga år kan ifrågasätta är ett tecken på trygghet. Härlig ålder på barnen. Och en utmaning för dig kan jag gissa. Michael