Innan jag går vidare: vid det här årets slut kommer enligt SCB, ca 50 000 barn i det här landet att ha upplevt en separation. Två vuxna i deras närhet har inte lyckats hålla samman. Är inte ute efter att skuldbelägga, utan presenterar fakta. Det finns anledningar till varför det kraschar.
Av alla avslutade förhållande, är det till 70 % en kvinna som står bakom beslutet. Vi män kan skylla på att kvinnor ”har orealistiska förväntningar/krav, är fullständigt oförutsägbara, aldrig nöjda, komplicerade” etc. Det hjälper inte.
Så här är det: det är ytterst få kvinnor som lämnar ett LEVANDE förhållande. Om någon. För några år sedan skulle jag själv kunna kontrat med: ”men jag gjorde allt för henne!” Vad är ”allt”?
Det handlar inte enbart om att göra, utan VARA NÄRVARANDE. Vi kan göra ”allt” och samtidigt vara fullständigt känslomässigt blinda och icke lyhörda. När tänkte du: när skrattade hon senast? Vad får henne att le inombords? Hur agerar/reagerar jag när hon känner sig orolig och utmattad? Hur kan jag uppmuntra utan att komma med falska försäkringar? Får jag henne att känna sig speciell?
En av anledningarna till att vi missar poängen, är att vi inte pratar med andra män om relationer och hur vi känner det. Det har kanske inte funnits några bra manliga förebilder och vi är utelämnade åt en från början felprogrammerad GPS.
Det handlar inte om att vara en försiktig myskille. Inte heller om att ständigt ligga på gaspedalen och tro allt handlar om prestation och görande. Stanna upp och fråga: hur vill jag att hon skall känna sig i min närhet? Vem kan jag VARA för att kunna ge djupare trygghet och vad är SAMHÖRIGHET?
Michael Larsen – relationscoach
Så sant …
Jag är just precis en sådan kvinna.
PRECIS Michael -> En av anledningarna till att vi MÄN missar poängen, är att vi MÄN inte pratar med andra män om relationer och hur vi känner det. Det har kanske inte funnits några bra manliga förebilder och vi är utelämnade åt en från början felprogrammerad GPS…. Läste en bok av Axel Denke – om försök till liv med en kvinnlig psykopat…. Tror jag förstod att inga MÄN – förstod denne mans sits… DE såg den charmerande psykopaten… Herr -ligt att Du finns <3
Om jag får generalisera lite;
Vi män har inte lärt oss att prata om känslor. vi saknar orden och är livrädda för att välja fel ord.
Inte förstått vad som är viktigt i ett förhållande än att ha en stor snorre, fet plånbok och en snabb bil.
Är detta då männens fel? Varför fattar vi inte? Hur svårt kan det vara?
Tror inte svaret är så enkelt.
Vi alla är under ett stort stenblock som det står normer på.
Vi skedmatas från tidig ålder om våra könsroller.
Var inne på en dejtingsida precis och slås av hur många kvinnor tror att de måste puta med munnarna, mm.
Vi män ser lite coola ut, gärna med bar överkropp och visa upp våra coola bilar/båtar/mc.
Så sant! Vi matas i tidig ålder kring hur vi ”bör” vara.