Har du, liksom jag märkt hur lätt det är att ge råd till andra? När vi hör vänner och andra berätta om sina problem, kommer vi med kloka välmenande svar som: ”Så säg upp dig. Lämna! Hon/han är inte bra för dig. Du är värd så mycket mer. Gör det som känns rätt.”

Vi sitter ofta inne med de ”perfekta” svaren eftersom vi inte är känslomässigt involverade. Vi befinner oss inte i den andres situation och har inte samma personlighet, vilket gör att vi kan servera lösningar.

Jag måste ständigt påminna mig själv, när jag är på väg att ge någon min version av vad som är bäst: ”Michael, kan du själv leva upp till det som du nu är på väg att säga?”

Det är en konst att kunna lyssna. Att verkligen se och höra utan att komma med goda råd och smarta lösningar. Personen som berättar om sina tvivel och problem, har oftare än vi tror, svaret inom sig själv. Det mest generösa vi kan göra i dessa stunder, är att påminna dem om det.