Mannen som är en bra bit över åttio berättar för mig: ”jag var en arg typ i mina yngre år. Jag hade säkert en skrämmande uppsyn och i min position som VD respekterades jag av alla. Min familj gick på tå för mig. Jag var så arg! Åldern har mjuknat upp mig. Michael: det är lätt att vara snäll och njuta av livet när allt går bra, men konsten är att vara kärleksfull, inspirera andra och vara tacksam även då det är motvind.”
Jag tänker ofta på våra samtal. Så mycket visdom en människa kan bära! Tänk om fler började öppna upp tidigare i livet. Varför vänta med att blicka inåt tills det inte är så långt kvar?
När det mesta flyter på…Ett skönt försommarväder, ett jobb eller studier som går åt rätt håll, barn som mår bra, föräldrar som är friska, en ekonomi som är i balans, ett hem som vi trivs i, en skön resa som väntar, en god middag ikväll, en kropp som är stark, ett singelliv som vi själva har valt, ett förhållande som tar fram det bästa inom oss…
När vi har tillgång till det sköna i livet, är det också relativt lätt att bekräfta och vara omtänksam. Det är enkelt att verka utifrån sitt bästa jag under den känslomässiga högkonjunkturen.
Men vad händer när livets skuggsidor tar vid? När det inte blev som vi tänkt oss. När motgångar, förlust och stress invaderar. Vilka blir vi då?
En människas karaktär kommer oundvikligen upp till ytan när det inte går vår väg. Hur behandlar vi andra när de inte gör som vi önskar? När vi fått alldeles för lite sömn? När partnern söker din närhet och du är tom på energi? Vilka ord kommer ut ur våra munnar när vi är allt annat än tacksamma över livshorisonten?
Emellanåt tappar jag bort mig själv. I stunder undrar jag vad meningen med allt är. Men jag upphör aldrig med göra det jag måste göra: gå upp tidigt för att skriva, träna, prata med klienter och jobba med mina webinars. Mina ”oaser” är ovärderliga och oavsett ”väderleken” runt omkring, påminner jag mig om det som är källan till tacksamhet. Jag tar ingenting för givet och varje handling räknas. Ständig påminnelse om vad som egentligen är av betydelse, men så lätt att glömma.
Vilka är dina oaser? Hur blir du under stress?
Michael Larsen – relationscoach
Dina texter och självreflekterande frågor är oaser för mig. Tack Michael.
Och jag har några oaser till…. men den där tanken att allt är meningslöst, den är ju sann…men har vi någon liten oas och något som känns viktigt så kan ju det skapa vår mening kanske… och vi kan öva upp vår tacksamhet för att vi fick en dag till av liv…
Så fint skrivet!
Mina oaser är meditation och socialt umgänge med kloka människor som har god självinsikt.
En annan oas är tacksamheten jag att kunna utföra mitt jobb. Min morfar sade till mig, var glad så länge din kropp är frisk så du kan arbeta. Det kommer en dag då din kropp kommer att strejka.