Kvinnan på nittiofyra år ser med en smittande värme på mig och säger: ”Det är aldrig för sent att lära sig någonting nytt. Jag läser fortfarande böcker och söker information på internet. Jag kan sitta i min lilla trädgård eller i soffan och reflektera över hur mycket det finns att njuta utav. Michael, ge dig ut och gör det du är menad för! Vänta inte!” Hon har en glöd i ögonen och rösten, som inte ger mig några ursäkter till att söka bortförklaringar.
Under mina föreläsningar brukar jag säga att ett av de stora hoten mot våra parförhållanden, är stagnation. När en av partnerna börjar att jobba med sig själv och utvecklas – och om den andre då inte hänger med, utan istället lite nonchalant säger något i stil med: ”Ja, det blir nog bra…” Eller inte ens ser vad som är på väg att ta form. En trött inställning har kostat många relationer.
Det bästa vi kan göra för vår partner, och framförallt oss själva, är att se det livsnödvändiga i att vara nyfiken och lyssna till det som inspirerar. Tänk bara på frågan: ”Vad ger mitt liv mening och värt att leva?”
Vi är på den här jorden ett kort, kort ögonblick: vad gör dig lycklig? Vad ser du dig själv göra? Vilka människor är nära? Hur använder du tiden – en dag som denna? Skynda inte bara förbi frågorna!
Försök inte att pressa fram ett intresse och entusiasm i en annan. Det fungerar aldrig! Visa istället genom ditt sätt att vara. Gör det du behöver göra. En partner som ser och gläds åt resultatet, flätar sköna band av samhörighet.
När vi hittar oaser för att tanka på oss själva, förändras allt omkring, därför att våra attityder formar verkligheten. Vad har vi att ge om vi är energitomma, ointresserade, uppgivna och bittra?
Mannen på femtio-plus berättar att skilsmässan tvingade honom att göra upp med sitt ”gamla” liv: ”Jag jobbade alldeles för i min roll som chef. Jag var oengagerad i det mesta utanför arbetet och tog min dåvarande fru för givet. Allting var ett projekt. När hon lämnade mig, kändes det som om en bottenlös avgrund öppnade sig. I panik började jag läsa böcker om personligt växande och besökte yogaklasser. Insåg att jag levt som en blindgångare i mitt förhållande. Tänk att det var något så fruktansvärt dramatiskt som behövdes för att jag skulle vakna.”
Vare sig du lever i ett förhållande eller är singel; sluta aldrig att se och lyssna till de ”små” sakerna. Njut av barnens skratt, kaffet framför dig, musiken i bakgrunden, fötterna mot underlaget då du tränar, andetagen, orden i en bok eller din smartphone… Du blir en levande person att vara nära du ger näring till dig själv.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Härligt inlägg Michael – tack!
När vi medvetandegör varje stund av nu och inser att det är den enda verklighet som existerar och samtidigt förstår att allt börjar inom oss själva, då lyfter vi fram den där levande personen, som blir den bästa för mig själv och för andra.
Ha en riktigt fin onsdag!
Känner att jag inte vet vem jag är, vad jag vill eller hur jag ska orka ta tag i mitt liv!
Känner mig fast i mitt liv där jag måste finnas kvar för mina barns skull – vill att de ska ha en levnadsglad mamma
Hur vet man vad man vill och hur gör man?! Halvvägs i livet och jag känner paniken sprida sig… Är det så här det ska vara resten av livet?! Inser att jag söker en relation för att slippa ta tag i det som egentligen är problemet…
Drömmer om att vakna upp och känna glädjen över att ha dagen – livet- framför mig… Inte paniken/ångesten av hur jag ska slå ihjäl tiden…
Känner någon igen sig?!
Varför är det så här?! Varför kan jag inte njuta av livet ?!
Hej. Klart jag känner igen det du känner, du är absolut inte ensam. Bara undrar. Varför ska du slå ihjäl tiden med saker, varför njuter du inte med tiden, det är livet. Hur ofta vardagsnjuter du? Av dom små sakerna, en god kopp kaffe, middag med barnen, skön promenad. Handlar nåt fint till dig själv. Hur ofta säger du värdefulla ord till dig själv, tycker om dig själv. Att vara i nåt för barnensskull är inte att vara sann mot sig själv, du lever ju inte då som din själ vill. Du har bara ett liv, gör det bästa. Tänk inte så förbannat mycket på allt du vill och alla känslor, försök att ta en sak, det viktigaste först och börja där. Sen kommer det förändring om du vill ha den med bara du kan börja.
Tack Peter!
Försöker och kämpar varje dag… Att hitta njutning i de små sakerna
Vill dock så mycket mer än det liv jag lever nu…
Men tycker det känns så svårt/tråkigt att göra det själv…vill dela det med någon…
Men hur ser det ut för dig dåra. Lever du själv? Du vet ju om din problematik, det skriver du ju om. Att du lever i relation för du inte vill ta tag i problemet du verkar ha, då kommer du nog aldrig att kunna känna den lyckan, glädjen i någon om du inte tar tag i det.
Bor och lever med min tonårsdotter…
Ingen man i mitt liv…
Känner igen mig i dig Anna. Jag lever med mina barn men har vågat börja om i en ny relation men kan inte vara säker på om den håller. Söker också svar på vad jag verkligen vill här i livet? Byta jobb? Till vad då? Hitta ett nytt intresse? Boka en resa? Vad gör mig lycklig?
Kan också njuta av enkla ting men får också panik ibland- var detta allt?
Härligt inlägg Michael – tack!
Tack Michael! Tack för alla fantastiska och tänkvärda inlägg du gjort – de betyder så mycket för mig och många andra. Har lärt mig otroligt mycket genom dina ord och även bland kommentarerna från alla läsare. Jag har alltid varit en sån som andra tar för givet, en som vänt ut och in på sig för att vara andra till lags. Tills för ett år sen. Träffade den mest fantastiska människa man kan tänka sig – och blev livrädd. Har jobbat stenhårt med mig själv för att växa som människa, varit livrädd att denna underbara man skall välja någon annan. Men har bl a via din blogg och en gles kontakt med en terapeut vågat börja växa, helt enkelt tvingat mig själv att växa! Vågar inte ta någonting för givet men idag älskar jag livet och ser helt annorlunda på mitt eget värde. Har sörjt alla år som hunnit passera men tänker att jag skall göra det bästa av framtiden. Den blev inte som jag planerat – men det blir fantastiskt ändå. Och han är fortfarande kvar 🙂
Fint att höra Jennifer! Tänk vad livet bjuder på utmaningar för att vi ska kunna växa:-)
Jag har vissa dagar svårt att njuta av tillvaron. Tog beslutet att lämna min partner pga våra bråk, hårda ord samt till o med några örfilar. Vår relation gjorde bara oss glada ibland. Tillit o trygghet fanns bara när det var bra mellan oss.
Vi hade en relation där vi endast umgicks med varandra. Jag lade alla mina egna intressen på hyllan.
När jag blev singel, kände jag att jag hade så mycket att ta igen. Vänner, träning, pyssel med mera.
Men vissa dagar känner jag mig bara så tom. Är livet bättre nu då? Vännerna har fullt upp med sitt. Jag orkar inte riktigt ta tag i min träning eller projekt.
Han o jag hade åtminstone varandra varannan vecka. Men ändå så kan jag känna att jag vill inte tillbaka till bråken, för mycket vin, det negativa. Förmodar att saker o ting blir bättre dag för dag…
När ljuset vänder tillbaka och lyser upp den egna insidan då vidgas porerna och syret absorberas. Lugnet smeker huden som balsam. Jag har under en intensiv och infekterad period aktivt valt bort en destruktiv relation och längs med vägen har jag funnit små pusselbitar av det som är och alltid har varit jag. Kanske är det därför jag blev så glad av detta inlägget. Resan för oss framåt, nu njuter jag resvägen, upplever och möter dagarna ser inte bara till målet. Färden skänker kraft, glädje och hopp. Tack för din tid.. Det finaste vi har att ge varandra.
Väldigt vacker beskrivet Elinor:-) Tack för dina ord!