Jag sitter på ett kafé tillsammans med mina två döttrar och vi kommer in på det fruktansvärda som pågår i Ukraina. De frågar om kriget kan nå vårt land och jag svarar: ”det är inte troligt, men det kan hända. Vi måste vara förberedda även om risken just nu är liten.”

Tänk att vi sitter och pratar om det kan bli krig i Sverige. Så många gånger jag har hört människor håna den tanken, och nu är plastdunkar till förvaring av vatten slutsålda. Försäljningen av s.k. stormkök ökat lavinartat.

Enligt mitt sätt att se på saken är det bra att vi rör oss från naiv förnekelse till en mer krass realism. Samtidigt som vi bör göra allt i vår makt att leva så gott vi bara kan. Vi är skyldiga våra nära och kära, liksom oss själva det. Leva så gott vi bara kan!

Ser i mina döttrars ögon och känner: ”jag vill inget hellre än att ni ska få vara lyckliga. Jag vill att ni ska leva i en värld där ni är trygga.”

Så sårbara vi blir då våra barn kommer till världen. Allt det goda som vi önskar för dem!

Känner mig berörd över att få sitta med dessa unga kvinnor och prata om det svåra, men även det lättsamma som får oss att skratta från magen. Jag känner både ett vemod och en oändligt tacksamhet över den här stunden; sällskapet, kaffet, smörgåsen och solen som strålar utanför fönstret.

Jag önskar dig en vacker lördag min bloggvän!

Michael Thor Larsen – relationscoach