Juli månad har inte bjudit på många soltimmar, politiker som för sig ängsligt och tvekande, en extrovert narcissist som president, människor som förintar andra i religionens namn, mobbing och hånande kommentarer i bloggar.

Jag står på en regnig strand i Normandie i ett par genomsura sneakers och blickar ut över havet. För drygt 73 år sedan sprang tusentals unga män mot sin död på den här platsen. Vilka drömmar bar de med sig? Vad stod det i kärleksbreven som de strax innan landstigningen skickade?

Jag påverkas av att se den äldre mannen gå mot monumentet och sänka huvudet. Hade du och jag över huvud taget existerat om det inte var för de här männen som då var knappt fyllda tjugo?

Jag läser krönikor och kommentarer på Facebook där människor vädrar sina åsikter. Alltför ofta är det hänsynslösa och direkt kränkande ord som läggs ut. Andra hejar på: ”modigt!” Modigt att sitta med en smartphone eller bakom en skärm och tycka till?

Jag fikade med min goda vän Henrik och han berättade: ”Jag tänker inte hålla på med allt detta tyckande längre. Det tar alldeles för mycket energi! Jag kan utveckla och förändra mig själv, men inte tjafset där ute.”

Min fantastiska vän Spirit (en Belgian malinois) vilar sitt huvud på mitt knä, samtidigt som jag dricker det enastående goda kaffet. Tänker på mina älskade vackra döttrar och hur underbara de är i sina personer. Mina föräldrar som lever och är lyckliga efter nästan 50 år tillsammans. Glädjen, inspirationen och känslan av mening som mitt arbete ger mig.

Jag tar inte min kroppsliga hälsa eller människorna som är mig nära för givet. Tar inte inspirationen i att kunna skriva som någonting självklart. Jag har haft mina mörka perioder av dåligt mående där Atarax i innerfickan var en ”kär vän.” Dessa emotionellt tunga årstider hoppas jag har gjort mig ödmjuk inför mina medmänniskors livsvägar.

Jag ser inte tacksamheten som någonting glättigt, där positivt tänkande är en tunn social fernissa, utan en inställning av att se de små stunderna av lycka; diamanterna i vardagen som sprider leende i bröstkorgen.

Nu ska jag förbereda mig inför kvällens webinar. Jag önskar dig en skön söndag!

Så skyddar du dig mot härskartekniker och narcissism – webinar söndagen den 30 juli kl 20.00. Du är varmt välkommen!

När våra känslomässiga sår förslavar oss – webinar den 2 augusti kl 20.00. Du är varmt välkommen!