En man är fullständigt utmattad efter att ha varit på fest med sin sambo. En kvinna har svårt för att släppa taget om kvinnan som hon var säker på var hennes livs kärlek. En man rörs till tårar av den enorma skönheten i en trädgård samtidigt som han känner av smärtan i en tonårskille som går förbi. Ett obehag dröjer sig kvar i mannens sinne.
Människor får höra att det är en fin egenskap att vara känslig, men samtidigt lever vi i en värld som är designad för att kunna stänga av, zooma ut och förtränga. Coaching/terapeutiska råd som talar om för oss att vi behöver bli mer självständiga, mindre beroende av andras åsikter och känslor. Att vi behöver älska oss själva! Skuldkänslor tar vid när vi inte lever upp till det som vi ”borde”.
Den högkänsliga flickan, pojken, kvinnan och mannen lever i miljö som ropar efter vår uppmärksamhet; bullrig, högt tempo, framåtanda, ambition utan reflektion och ”gå vidare! Du är värd bättre! Var inte så känslig! Det ordnar sig! Analysera inte så mycket.”
Den högkänsliga personens emotionella känselspröt kan vara flera hundra gånger, kanske tusentals mer receptiva än genomsnittspersonens.
Föreställ dig pianistens passionerade inlevelse under en klassisk konsert. Ett ansikte och fingrar som är uppslukade av nuets magi.
Kvinnan eller mannen som arbetar inom hemtjänsten med ett fullständigt orimligt schema, där så många vårdtagare som möjligt ska ha hjälp. Hon eller han som känner av de äldres livsomständigheter. Att som HSP (högkänslig personlighet) kliva in i ett hem av minnen och ensamhet, är en enorm påfrestning.
Mannen som är på gränsen att ge sig av till psykakuten då han nyligen har separerat, och nu ska träffa barnen varannan vecka. Hans högkänslighet är inte skapt för detta!
Kvinnan som måste få åka hem och vila efter en fika med några väninnor p.g.a. alla intryck. Pojkvännen förstår inte varför hon ofta vill sova mitt på dagen och tycker att hon beter sig som en ”primadonna”.
Du och jag hade inte haft tillgång till ett stort antal filmer om det inte var för HSP, eftersom de aldrig gjorts. De böcker och den konst som du beundrat och njutit av hade inte nått dina ögon och sinnen. Barnet i skolan hade inte blivit sedd av läraren eller medeleven i skolan om det inte var för känsligheten i någons hjärta.
Finstämdheten är det goda emotionella syret för mänskligheten. Vår överlevnad bygger på kreativitet, empati och försköning.
En sjuksköterska ser in i ögonen på en ung kvinna som nyligen väckts ur respiratorn p.g.a. Covid 19, stryker henne över håret och säger: ”välkommen tillbaka!” Två som kommunicerar med varandra genom tårar av lättnad.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Texten fick mig att reflektera över tendensen att känna empati även med skitstövlar…. och varför jag förstod tidigt att jag inte skulle stå ut att jobba i långvården när det inte fanns tid att prata med de gamla… Hur klarar man av alla människomöten utan att bli dränerad? Vi borde alla få öva gränssättning tidigt…
Att i varje möte tänka att människor är ”onda” eller ”inte bra” istället för att låta dem bevisa motsatsen brukar jag tänka trots saker jag varit med om som till exempel mobbning när jag var yngre på grund av att jag inte har alla fingrar på händerna som jag är född med. Men då har jag nu fått höra att jag får skylla mig själv om jag mår dåligt om jag blir sårad. Sedan har jag barnbarn i Norge som jag inte kan träffa nu och om jag inte missunnar min kompis att prata om sitt barnbarn så kan jag heller inte må dåligt av att inte träffa mina egna! Eller om jag inte kan träffa mina nära på grund av Corona men är glad för dem som kan så kan jag inte må dåligt av att inte träffa mina för då skulle jag inte kunna vara det! Har mått dåligt i flera dagar på grund av de här uttalanden för varför skulle jag vara missunnsam mot andra bara för att jag inte själv kan……blir arg att jag tar åt mig och den personen som sa detta åker nu ur mitt liv för uppenbarligen är den personen ”inte bra”..eller ingen att räkna med i alla fall om det går bra för en….
Jag funderar på om det är helt fel på mig efter dessa uttalanden, varför skulle jag skylla mig själv för att jag försöker se det goda i människor. eller för jag inte missunnar andra bra saker?
Kändes som första meningen i mitt inlägg blev konstig. Jag menade att jag inte dömer människor förrän de bevisat att de är ”onda” eller ”inte bra” och inte i förväg.. innan man vet….
Finns detta inspelat o utlagt någonstans? Har missat det o skulle vilja höra mer.