”Han har kontakt med sitt ex fastän jag inte tycker om det.”
”Hon är ofta ute och festar och det känns inte alls bra för mig.”
”Jag känner mig aldrig bekräftad på riktigt av honom (förutom när vi skall ha sex).”
”Vet inte om hon är tillsammans med mig för tryggheten och pengarnas skull eller om det verkligen är kärlek.”
Det här är funderingar och frågeställningar från olika människor som är i relationer. Jag tror att de allra flesta egentligen VET vad som behöver ske för att lösa knutarna i bröstkorgen. Vi kompromissar, vänder ut och in på oss själva och tänker: ”det är nog jag som ställer för höga krav och krånglar till det.”
Av rädsla för att mista den vi tycker om och älskar börjar vi rea ut våra övertygelser, drömmar och önskningar. Svartsjuka, ilska och ensamhet bor ständigt i tankarna och maler långsamt ner livsgnistan. Så skall det inte behöva vara.
Relationer skall vara behagliga! Det handlar inte om en naiv och förskönande tro på att vi aldrig stöter på motgångar och kriser, utan att vi inte ska behöva känna oss oroliga och stressade. Istället älskade för de vi är – rakt upp och ned.
Kompromissa aldrig bort kärleken – den tar fram de bästa sidorna inom oss. Inte tvärtom!
När vi ständigt hamnar i samma återkommande diskussioner, när rösterna höjs alldeles för ofta och känslan av avstånd är alltför stark är det bra att fråga sig själv: varför stannar jag i detta? Vad längtar jag egentligen efter? Hur värdefull är min tid!
EN BRA RELATION ÄR SOM ATT KOMMA HEM. I bilen på en rak sommarlandsväg med solnedgången framför, fantastisk musik i högtalarna, grönskande fält, doften av kväll och med möjligheterna dansande i hjärtat. Ett lugnt och leende nu där alla utmaningar möts av ett VI.
Tankar min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach
I mitt fall känns allt bra med partnern, vi är VI, men inte i hur han hanterar sina barn (han curlar, är för snäll och de utnyttjar situationen enligt mig).
Så sant…stannade tio år för länge men gjort är gjort. Det sista stycket är underbart befriande att läsa …det är så Kärleken ska kännas❤
Tack för att du delar med dig
Sen förstår jag precis det där med att man inte vill mista…och att man kämpar fast att det är fel person man försöker med. Man vill så gärna att det ska vara rätt, fast att så mycket visar motsatsen!!! Det är först efter att jag kommit över de värsta jobbiga känslorna efter ett avslut…som jag kunnat se tydligt varför det inte fungerat. Lärdomarna kommer efteråt…först då faller bitarna på plats…
Det är så mycket som är spot on av det du skriver! Men jag tror att man är bortskämd om man tror att allt ska vara perfekt. Ren äkta kärlek finns den? Vill man ha ett förhållande får man nog vara beredd på att jämka kompromissa och ifrågasätta; Vad bidrar jag med till den goda stämningen?
Tankarna blir att även om man VET vad man behöver göra så kanske den inre styrkan är så liten för att man kämpar så mycket i sin vardag för sin emotionella överlevand att man dräneras och har noll energi till att göra det man vet borde göras. Eller så ser man inte vad man borde göra.
Tankarna går även till att hylla de personer som är så starka att de vågar tala om (lägga sig i) vad de ser är illa hos andra i eller utanför parförhållanden. Det blir en väckarklocka genom att de skjuter en pil om att det finns något annat därute som väntar. Även om det kan upplevas som anklagelser och hot när någon utifrån lägger sig i så kan det vara just räddningen, antingen till att paren börjar kommunicere och räta upp det som blivit fel i förhållandet eller så att båda kan upptäcka att vi är inte ämnade för varandra då vi gör varandra illa. Då kan man skiljas och få det bättre på var sitt håll.
Är det någon här inne som varit med om att någon annan varit en väckarklocka? Det vill säga har någon vågat fråga dig hur du mår i ditt förhållande? Har någon här inne någon annan att tacka för att de just lade sig i?
Skulle vara så intressant att veta
Håller med Niklas…kärlek är ett givande och tagande. Där jag har lärt mig att jag även måste ta och inte bara ge.
Du har helt rätt i att det ska vara okomplicerat! Tyvärr blir det komplicerat allt för ofta när älskar varandra väldigt väldigt mycket för då är man mer sårbar. Finns inte den genuina kärleken så bryr man sig inte så mycket iheller och då blir det mindre komplicerat och man är inte så sårbar iheller. Sårade och obekväma känslor tenderar att göra det mer komplicerat.
Ha en härlig lördag!
Så bra skrivet❤️
I mina få men relativt långa relationer har jag lyckats kompromissa bort mig själv varje gång. Jag ger hela mitt jag med både själ och hjärta och äts upp och mals ner till näst intill förintelse.
Jag försöker hålla modet uppe och hoppas på att även jag kommer hitta hem i en relation i denna värld men just nu känns det tungt och mycket långt borta
Varma tankar till dig Birgitta! Jag önskar dig en lugn och skön jul.
Jag avslutade precis en relation efter ett år (distansförhållande). Just för att den var för komplicerad. Mannen var/är verkligen helt underbar på många sätt. Men de varningstecken jag såg i början blev till slut anledningen till att jag lämnade. Det var ett svårt beslut. När är det nog? Plus och minus. Kräver jag för mycket av mannen jag är tillsammans med osv? Hur mycket ska man kämpa? Jag har varit singel i 8 år och jobbat mycket med min mentala utveckling under tiden så jag vet att jag har höga krav och jag måste ha en öppen och rak kommunikation i alla mina relationer. Detta har jag märkt är väldigt svårt för många män. Men men, jag fortsätter att leva som singel. Hellre det än i en komplicerad relation som bryter ner mer än bygger upp.
Tack Michael för alla dina kloka texter. Guld värda!