Går genom en lång hotellkorridor och möter ett par personer som jag säger: ”god morgon!” till. Knappt något svar tillbaka. Så där ser det ut ett par gånger efter varandra. Kliver in i hissen där det står ett gäng medelålders fransmän som glatt ser i ögonen och välkomnar mig in på den lilla ytan:
”Bonjour!”
Lite småprat om vädret och ett avslut:
”Önskar dig en fin dag!”
Vi har det inte helt inom oss i vår kultur; det naturliga flödet av att kunna ge varandra uppmärksamhet genom småprat. Någon sa vid tillfälle att amerikaner var bra på ”small talk”, men betonade i nästa mening att de var väldigt ytliga människor. Betyder det då att vi svenskar skulle vara djupa i den undvikande tystnaden?
I min ögon är det en skön konst att kunna möta en annan människa, även om det bara innebär ett par få utväxlande ord i en hiss om väder och vind. Vänlig artighet kostar ingenting. Det ger energi!
Även i våra parrelationer behöver vi hitta läget av lättsam ton – den avslappnade omtanken som ger en behaglig känsla i kroppen. Ord som inte har något annat syfte än att ge. Och förmågan att kunna ta emot. Det finns så många små saker att förundras över och som ger njutning för stunden. Att kunna le och skratta tillsammans är en enastående relationsmedicin.
Alla förmågor går att träna upp. Små handlingar varje dag!
Vems värld kan du lätta lite en dag som denna?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Håller verkligen med. En liten kommentar till damen som står bredvid och plockar frukt i mataffären. Det ger så mycket. Jag blir glad och damen/fabrorn/barnet/kvinnan/mannen blir glad. En liten mening till kollegan mitt emot, allt väl idag? Det ger också så mycket. Å framförallt i en relation är det ju så viktigt med dem där små små orden som kan rädda en hel dag:-)
”Det kortaste avståndet mellan två människor är leendet” ☀️
Absolut! Jag brukar alltid försöka att säga bra saker till folk, tex ”vilket fin halsband du har idag” eller ” vad fin du är i håret” eller nåt liknade. Det var något som jag började med när jag jobbade i bar. Otroligt vad folk blir glada över komplimanger. Måste inte alltid vara komplimanger heller utan kan vara just lite ”small talk”. Är så trevligt och de flesta blir glada och går därifrån med en skön känsla inombords. Anser också att vi ska försöka behandla våra familjemedlemmar så som man gör med en gäst eller vän. Inte ber du dina vänner dra åt helvete? Isåfall har man snart inga vänner kvar. Varför gör då många det till sin sambo/livspartner?? Det är väl den man ska vara mest rädd om? Självklart har alla dåliga dagar och man orkar inte vara på topp alltid, man måste också få ventilera ut sig om man tex haft en dålig dag på jobbet, men man måste inte vara otrevlig mot sin sambo för den sakens skull. Har man en dålig dag är det bättre att säga det, idag är jag inte riktigt på humör, det har inte med dig/er att göra men jag sov så dåligt i natt så jag är väldigt trött tex eller vad det nu kan vara. Vi måste vara rädda om varandra,säga snälla saker till varandra och det gäller även till främmande personer. Vi vinner ingenting på att vara sura och otrevliga. Ha en fin dag och tack för denna bloggen och alla fina människor! Det hjälper mig så mycket efter vår separation.
😀 … detta inlägget får mig att leee lite extra. (tack för glädje i bild)
Jag håller med er och är en obotligt glad person som inte känner mig svensk i just det ”typiskt svenska beteendet”.
Och jag vet inte om vi kan se oss svenskar som mer djupa än ytliga. Men en kul reflektion el jämförelse som kräver eftertanke 🙂
Själv har jag bott utomlands i 16 år och kom tillbaka 2008…och får erkänna att jag saknar all den öppenheten som jag upplevde att jag levde i och med, i dom länder jag bodde i. Jag älskar mötet …glimten, leendet och att man bryr sig.
Så mer – Hej hallå till svenska folket! 😀
Hej=) Ja det är underbart med möte mellan människor, korta eller långa möten! Sen 2011 har jag börjat att resa själv pga det ger så mycket i alla möten som blir när man reser ensam. Människor jag fortfarande har kontakt med eller dessa korta möten som satt sig som fina minnen! Vill verkligen uppmana alla att resa ensamma för att uppleva de här mötena…blir som en lång meditation =)