Kombinationen är inte helt ovanlig: den empatiska personligheten som möter en narcissist. En nedbrytande dynamik som inte är det minsta hälsosam för den inkännande och förstående.
Jag tycker egentligen inte om att sätta etiketter på människor, men emellanåt hjälper det oss att förstå, vilket är grunden för emotionell/mental frihet.
Föreställ dig den känslomässiga personen (E); som tydligt ser andras behov, starkt känner av omgivningen och vill alla väl.
En dag möter hon/han narcissisten (N) med den uppblåsta självbilden, krav på att framstå som perfekt och felfri, lätt se ned på andra, bristande förmåga känna skuld, sexuell erövrare istället för djupare intimitet etc.
Går man på djupet, drivs narcissistiska personer av att till varje pris maskera sina djupa sår för andra och sig själva. Förnekelse är den närmaste allierade.
Den empatiske vill hjälpa partnern att bli hel. Vilken fälla!
Akilleshälen hos E är att hon/han tror att alla människor är likt dem själva. De sätter sig in i andras perspektiv och vill förstå. Fantastiskt fina egenskaper, men i relation till en N – förödande!
Inte förrän efter lång tid, kanske flera år, inser E att N är en tagare – en energiförövare som lever på det omsorgsfulla i partnern.
N kopierar helt enkelt E – förutom att empatin inte ingår i paketet.
Ju mer E ger av sin kärleksfulla omtänksamhet, desto mer makt och kontroll tar N. Manipulation är grunden till alla N:s handlingar. Allt handlar om strategi.
E förlorar sin livsGPS och tar till slut på sig N:s offerdräkt. Nu är N ännu starkare och E kraftigt försvagad!
Vad händer den dagen då E hittar sin kraft och kliver av karusellen? Då egot hos den ”perfekte” får sig en rejäl käftsmäll? Då såret blottas?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Det som händer då är att N är offer Han/hon har ju gjort allt gett allt osv .N ser inte, eller ens vill eller kan antagligen inte se ur nån annans ögon än sina egna, När ju bäst på allt alla andra är dåliga/värdelösa. Och N kommer tycka synd om sej själv och säga till sin omgivning att N har offrat allt på detta förhållandet och att det som nu skett beror på kanske att E har en psykisk sjukdom eller liknande. N kommer skylla alla negativa saker som hänt och ev. kommer hända på E, N gör aldrig nått fel.. Har varit precis i denna situation och vet hur svårt att ta sej ur bort från N
Aha…såklart, du har helt rätt!
Vet precis vad du menar!
Susan så gjorde min ex man när vi separerad. Hårdast var just att han gick och sa till andra att jag var psykiskt sjuk. Men tror folk genomskådade honom ganska fort. Som straff ville han försöka få det till att jag var psykisk sjuk så jag skulle förlora vårdnaden om våra barn. Han visade verkligen att jag hade tagit rätt beslut med att lämna honom. Börjar undra om han var N helatiden faktiskt, när vi separerade var han definitivt det iallafall…
Hade inte kunnat säga det bättre Susan! Precis så är det, E blir anklagad för allt, att vara psykiskt sjuk och att bara ha utnyttjat N och ha förstört N:s liv.
Hur tog du dig ur det Susan? Vart hittade du din kraft?
Busan ..Ojj !! Min kraft var faktiskt mina barn ,,,som har följt detta hela sin uppväxt, sett och upplevt för även de har ju varit offer för N De är så hemskt 🙁 ( Det är min stora sorg) och när de blev stora o på ett annat vis inte bara vara barn, utan även vänner till mej . Det är dem jag har tacka för allt faktiskt , i denna resa. Senare även jobbarkompisar och andra vänner, men det har mest varit efterbearbetning av hur jag haft det. Så skönt kunna tala om det öppet o framförallt vilja prata om det. Sen ställde jag mej frågan av att läst olika livsråd Hur vill jag att resten av mitt liv ska vara? Svaret va ju enkelt… Det var inte lätt.. men jag klarade det… måste verkligen bestämma sej o inte konfrontera N mer än det man absolut måste, min sista månad där va att vara inlåst i en av mina barns gamla rum beredd att fly genom fönster, men tack o lov behövdes det ej, men känslan va sån o en viss hotbild av N … Men det är värt allt, nu när man blivit fri från detta kunnat börja leva igen …Ge aldrig upp Du är värd det bästa …Kram <3
Händer nåt hos N överhuvudtaget? Letar de inte bara efter en ny E? Håller på att ta mig från en N och ser klart strategin nu att försöka få tillbaka och har svårt att stå emot. Men vet att jag måste. Bryr de sig alls om sin ”älskade” E? Kan de bli ”normala”? Jag har många funderingar då jag ändå känner att jag bryr mig så mycket om och vill väl för ”min” N. Men förstår att jag aldrig kommer förstå och aldrig bli förstådd heller för alla gånger då jag fått lida av teknikerna med tystnad och avståndstagande för att sen gå på orden om bättring och stora kärleken för resten av livet bla, bla, bla…
Aldrig förr varit med om liknande men nu insett vad det är jag mött för personlighet. Tänker att alla är ju värda kärlek men kanske jag inte ska ge den? Vill aldrig må så dåligt igen som jag gjort. Och fattat att det alltid bara är ord men ingen handling.
Min erfarenhet är att de bara byter en E mot nästa. Ingen insikt om något där emellan för att de är oförmögna till insikter om sig själva och sitt förhållande till.omvörlden.
Jag känner exakt igen pendlingen mellan avstånd och himmelriket. Och har insett att för N handlar allt om makt. Hen rör sig mellan härskare och offer, allt för att behålla makten.
För mig är det aldrig mer som gäller. Och jag kommer aldrig mer bedöma människor på deras ord utan på deras handlingar.
Miss U en N kommer inte bli” normal” för N vill inte se sig själv och sina problem, du kommer aldrig komma N nära för hen släpper aldrig in någon i sitt innersta. Och jag håller med Marianne, N byter ut dig mot en ny E när N inte får det hen behöver av dig. Så stå på dig gå inte tillbaka för det kommer du få ångra, och om det är möjligt bryt all kontakt med N och skydda dig själv.
Styrkekramar.
Då hittar hen en ny partner. Och tack och lov hittade jag till slut mig själv bakom alla lager av självförakt.
Igenkänningsfaktor 100%!
Men som tur är hade jag en stark grundtrygghet i mig själv vilket gjorde att jag instinktivt protesterade vilt innan jag låtit mig brytas ner och tro på de projicerade anklagelserna. Det slutade visseligen i ett dramatiskt och kaosartat uppbrott efter ett otal återföreningar med löften om bättring, tårar och kärleksförklaringar. Kärleksförklaringar, som jag nu inser bara tomma ord. Allt han egentligen ville åt var mina bekräftelser av honom….
Men är det ett dödfött förhållande med en E och en N eller går det att få det att fungera utan att man slår knut på sig själv?
Min erfarenhet är att det inte går. Aldrig mer samma typ av man. Att undvika det är min prio ett.
Ja Emme min erfarenhet säger att det är döfött, jag har vänt ut och in på mig själv i 25 år. Dina behov försvinner med åren och till slut finns bara N:s behov kvar.
Återigen stärkande och ett stöd på vägen att hålla mina ögon öppna.
Tack för att du Finns!!
Malin
Oj vad jag känner igen mig i det du skriver min fd man tog all min enegi och kraft och jag såg inte det egentligen inte helt klart förän jag lämnat och vi seperarerade.
Och jag som är e person gjorde allt för att han och familjen skulle må bra och ha det så bra vilket blev på bekostnad av mig själv.
Men nu när jag är i början i ett nytt förhållande upplever jag något helt annat
Där finns en helt annan empati och en man som ser mig och inte ser prestationer eller vill ”visa upp” eller att det ska se så bra utåt. utan lever i nuet och där Vi:et och relationen är det viktigaste.
Tack för ett bra inlägg.
Det som är så svårt för mig med min Exman som är ett N är hans förmåga att verbalt strö salt i såren, alltid trycka ner och kommentera negativt allt jag gör. Jag håller tonen och anklagar inte honom. Jag försöker möta honom tydligt och sakligt och återföra det han säger till mig och be honom förtydliga sig när han säger dumma saker. Han kommer antagligen aldrig att ge sig. Han undanhåller information han styr hela vår tillvaro med sina arbetstider. Han utgår endast från sig själv och vad som är bäst för honom. Det är så tydligt att det bli löjligt men själv ser han aldrig vad han gör. Har jag en trött och slut dag kan jag ge mig tusan på att han nosar upp det som en blodhund och försöker ger mig en känga dåligt samvete. Jag kämpar emot. Men jag är så trött på att han tjuvar energi. Vet att jag inte kommer ifrån det förrän barnen är stora. Fram tills dess måste jag ha kontakt med honom. Vi lägger upp spelregler men han bryter dem ständigt. Jag har insett att han aldrig kommer att förändras och det är därför jag bröt mig ur. Men han kommer att straffa mig för alltid precis som han lovade när vi skiljdes. Jag är så less på att alltid vara den förnuftiga sakliga tydliga lugna. Jag vill skrika med all kraft jag har och rubba hans försök till överlägsna härskartekniker.
Men jag vet att det som rubbar honom mest är mitt lugn och vägran att delta i hans spel och manipulationer.
Jag är trött…
När man väl lyckats bryta sej loss o tänker tillbaka på alla händelser Nervärderande ord man blir väldigt ledsen att man offrat så i mitt fall många år på ett så nerbrytande förhållande Jag gick bara och väntade på att barnen skulle bli stora o flytta så när min minsta flytta då flyttade jag. Så många gånger under årens lopp har jag legat med hjärtklappning på kvällarna efter anklagelser o nedvärderande under dagen som ja hållit inne för lugnets skull, men som byggt upp ett hat mot N för vad han gjort mot mej Åh det tragiska är ju att N inte ser nått av de utan bara sin egen person Hur fantastisk han är han har ju gett o offrat allt När jag lämnade skrev N ut buntvis med olika tänkbara sjukdomar som gjorde att jag ville lämna han hotade ena stunden bad i andra N sa att jag skulle aldrig klara mej utan honom jag som inte kunde nått. Många saker har man förträngt genom åren men som nu när man är fri då o då ploppar upp ur minnet de kanske är ett sätt för kroppen att bearbeta händelserna ? Han har sagt till folk i vår gemensamma vänkrets att jag mår psykiskt dåligt de va därför jag lämnade honom o han tror att jag snart ska komma till insikt hur fel jag gjort o komma tillbaka Flera av våra gemensamma vänner har reagerat på hur pigg o glad jag blivit o de förstår ju de han säger inte är sant och det känns verkligen så skönt. Nu när jag bor själv har jag många gånger tackat gud trots att jag inte är troende på nått vis men ändå att jag lyckats o att jag nu är så lycklig o tillåts vara det För de va ju oxå så att va jag vid några tillfällen glad så det märktes då blev de ifrågasatt Ja de känns som jag skulle kunna skriva hur mycket som helst så många händelser genom åren o sorgen jag har för mina barn som fått växa upp i detta att jag gjort ett sånt fel val en gång i tiden Men man kan ju inte få saker ogjorda trots allt det hemska/ dåliga så har det ändå gett nått nu såhär ett år efter En visdom rikare trots allt KRAM
Blir så ledsen av att läsa din historia när du skriver att barnen fått uppleva allt detta. Lever med en N jag också och vi har ett barn på två år. Å ena sidan vill jag lämna honom, dels för min egen skull men också för mitt barns. Å andra sidan vill jag hålla ihop familjen och det gör ont i mig att tänka på att hon ska växa upp i ett splittrat hem. Såhär i efterhand, önskar du att du lämnat mycket tidigare? Har du pratat något med dina barn om detta?
Liz… Åhhh om du bara visste om ja kunde ändra på saker så är det absolut de jag skulle göra. Mina barn har väldigt få bra minnen av Mamma o Pappa, de minns nästa bara massa tjafs o att de va tvungna va på sin vakt, Han va ju väldigt misstänksam o nervärderande på dem oxå Alla deras kompisa va ju fel på osv listan kan göras hur lång som helst. Minsta smågrej skulle utredas in till minsta detalj åhh när de kom upp i tonåren o fick mer o mer egna viljor blev det ännu värre… Min situation kunde nog varit annorlunda oxå om ja haft en egen familj alltså mor o far men jag hade endast en ensamstående mor som bodde i en liten lägenhet så dit kunde ja ju inte flytta samt att jag jobbade endast halvtid så pengamässigt oxå svår bidrag kändes väldigt främmande Jag va väldigt själv i min situation så att säga Men mitt råd är helt klart .Ta Hjälp Utplåna inte dej själv o ditt barn <3 att de blitt som det blitt för mina barn är en stor sorg faktiskt Lyssna på ditt hjärta o din innersta känsla Styrke Kram
Jag mår mest dåligt över att jag är en stor empat och just nu ganska arg på mig själv och livet som gett mig dessa prövningar för det känns som det är fel på mig för att jag vill alla väl och vill ge. Samtidigt är det skönt att bli medveten om det för då finns lite mer verktyg om det händer igen.
”Till överlevare” – jag bär exakt samma upplevelse som du – det hade kunnat vara mina rader… Ingen kan älska en narcissist på djupet, eftersom det inte finns något djup att älska, blott speglingar. E däremot kan i rätt sällskap blomstra och överleva på bästa vis…
Det är som om detta är skrivet om mig! 25 år med en N och först efter separationen förstod jag vad jag levt i. FÖRÖDANDE! Jag förlorade mig själv totalt, jag visste inte vem jag var, vad jag vill osv. Så till alla er som lever med en N, gå lämna innan ni tappar bort er själva hur ont det än gör bara gå. Det kommer aldrig bli bättre, tvärt om och när N har sugit livet ur er kommer hen dra vidare till nästa som hen kan nära sig på. Kram till alla tappra och tack för att ni finns när det känns tungt.
Till er alla !! så tycker jag ändå de känns på nått vis skönt att läsa att andra har precis samma erfarenheter o man kan känna att man blir förstådd ❤️
Åh Susan, ditt liv har varit en kopia på mitt.
Så underbart att få ett ”kvitto” på att det inte är mig det är fel på.
Och Tack Michael för alla kanon inlägg
Levde också med en N i 15 år och har tre barn ihop. Det fanns givetvis också väldigt många fina stunder de åren.
Men ändå märkligt att man först efter separationen insåg hur blind man varit under alla år. Eller iallafall inte insåg riktigt hur illa det var.
Visst är det väl så att vi har lite av varje i oss, även en i huvudsak empatisk personlighet har säkert då och då ibland en N som tittar fram, kanske är det därför en E personlighet kan ha förståelse för N och av den anledningen härdar ut för länge.
Och givetvis för att man vill hålla ihop familjen.
Någon skrev ovan att låta handlingarna avgöra hur man bedömmer en människa istället för vad de säger. Jag kan verkligen instämma i den kören.Ord betyder ingenting om de inte speglar handlingarna.
Michael skrev i något inlägg att ”Inställningen till andra säger allt om vilka vi är”. Väldigt bra!
Det är för mig en stark ”N”-varningsklocka när en person pratar ner andra människor i som inte är närvarande i syfte att öka sin egen maktställning i gruppen.
Numera tycker jag det är enkelt att se igenom en N.
Jag kommer aldrig att ha något annat än en försiktig vänskapsrelation med en sådan personlighet igen.
Men samtidigt är jag tacksam för att den tiden av svårighet som härdat, utvecklat och nu gör att jag nu ser och uppskattar en frisk kärleksrelation så oerhört mycket.
Lite som att ha sovit på stengolv väldigt länge men nu njuter resten av livet varenda andetag i en hästensäng!
/J
Joe, ja, å, din sista mening! Exakt så! Som att ha sovit på stengolv väldigt länge, men nu får njuta i en hästensäng. Det GÅR ju att sova på stengolv om man är tillräckligt trött, man ser till att inte röra sig allt för mycket när man hittat ett läge som inte gör allt för ont. Men man känner sig aldrig riktigt utvilad. Och kontrasten sedan när man kan sova gott och länge och känna sig lugn och tillfreds när man vaknar. Än så länge sover jag ensam i min sköna säng, och så ska det vara så länge det inte finns någon som kan ligga bredvid mig och ge mer energi än han tar.
1: Tog initiativ till sex för att sedan fråga efter pengar
2: Trött, smågrining pms, frågar efter pengar
När fick jag mer pengar?
Det blev mina spelregler
Aldrig mer
Jag sitter här på jobbet o gråter….
Det är tur att chefen har ett hum om vad som har hänt..
Jag kan berätta vad N också kan tänkas göra!!!
N berättar att E har varit otrogen i flera år!!!! Han är bara så tacksam att E har skött det snyggt och prydligt. För barnens skull om inte annat!
Detta berättar N för Es barn och släktingar….
För att förtydliga, jag hade faktiskt varit glad om jag hade ORKAT varit otrogen.
Men jag sitter här som en urvriden trasa och varje energitillskott i form av vänner och roliga händelser gör att jag kan andas lite djupare. Jag tänker att snart, mycket snart, kan jag ta ett riktigt djupt andetag och det blir första steget till mitt nya ”jag”.
Elin <3 Styrka till dej Ta dej bort