Kombinationen är inte helt ovanlig: den empatiska personligheten som möter en narcissist. En nedbrytande dynamik som inte är det minsta hälsosam för den inkännande och förstående.

Jag tycker egentligen inte om att sätta etiketter på människor, men emellanåt hjälper det oss att förstå, vilket är grunden för emotionell/mental frihet.

Föreställ dig den känslomässiga personen (E); som tydligt ser andras behov, starkt känner av omgivningen och vill alla väl.

En dag möter hon/han narcissisten (N) med den uppblåsta självbilden, krav på att framstå som perfekt och felfri, lätt se ned på andra, bristande förmåga känna skuld, sexuell erövrare istället för djupare intimitet etc.

Går man på djupet, drivs narcissistiska personer av att till varje pris maskera sina djupa sår för andra och sig själva. Förnekelse är den närmaste allierade.

Den empatiske vill hjälpa partnern att bli hel. Vilken fälla!

Akilleshälen hos E är att hon/han tror att alla människor är likt dem själva. De sätter sig in i andras perspektiv och vill förstå. Fantastiskt fina egenskaper, men i relation till en N – förödande!

Inte förrän efter lång tid, kanske flera år, inser E att N är en tagare – en energiförövare som lever på det omsorgsfulla i partnern.

N kopierar helt enkelt E – förutom att empatin inte ingår i paketet.

Ju mer E ger av sin kärleksfulla omtänksamhet, desto mer makt och kontroll tar N. Manipulation är grunden till alla N:s handlingar. Allt handlar om strategi.

E förlorar sin livsGPS och tar till slut på sig N:s offerdräkt. Nu är N ännu starkare och E kraftigt försvagad!

Vad händer den dagen då E hittar sin kraft och kliver av karusellen? Då egot hos den ”perfekte” får sig en rejäl käftsmäll? Då såret blottas?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se