Räcker det inte med villkorslös kärlek? Kan vi inte bara marinera våra barn i kärlek och visa den unga människan hur mycket vi älskar henne/honom?
För det första behöver vi definiera vad ”villkorslös kärlek” är för något. Om det innebär att vi alltid ställer upp, försöker balansera det som den narcissistiska medföräldern inte kan eller vill ge, beter oss smidigt för att inte väcka konflikter, och därmed raderar ut våra egna gränser, så har vi begått ett gigantiskt misstag; som står för allt det som en narcissist kräver av oss: destruktiv anpassning!
Det ligger nära till hands att överkompensera då vi har barn tillsammans med en n-person, och vi kan hamna i medberoende.
Sätt inte ditt barn på piedestal, utan kommunicera genom ditt beteende att din dotter/son är unik och enastående, men också normal (som de flesta andra). Och att det för ditt älskade barn finns det ramar, gränser som inte överträds (i alla fall inte utan konsekvenser).
Ditt barn kommer med all sannolikhet att manipuleras av den narcissistiska medföräldern, och du behöver i handling visa att du varken manipulerar eller låter dig manipuleras. Av någon!
Barn till en n-person kan inta två helt olika beteenden: bli självutplånande eller kopiera den härskande föräldern. I det första fallet behöver vi hjälpa barnen att hitta sin röst (klä tankar och känslor i ord), och sedan använda den i en trygg miljö tillsammans med förtroliga.
När det gäller barnet som kopierar drag hos n-föräldern handlar det om att så tidigt som möjligt lära din dotter/son att se andra människors behov. Det kan t.e.x. innebära att köpa julklappar till andra, och därmed göra givandet till en osjälvisk handling. Ring Facetime samtal till äldre familjemedlemmar/släktingar. Det handlar helt enkel om att flytta fokus från sig själv till andra.
Barn och ungdomar behöver lära sig att de är en del av andra människors upplevelser, vilket betyder att inte ta över rummet som de träder in i, utan är lyhörda. Att kunna kommunicera egna behov på ett balanserat sätt.
Livet utkämpar en kamp mellan narcissistiska drag i människan: ”jag vill ha och jag har rätten till!” Och självförringande beteenden: ”jag är inte värd…min röst betyder ingenting…”
Barnet med en introvert läggning behöver få med sig självhävdelse (känna uttrycksfrihet). Barnet som är extrovert och tar stor plats behöver få lära sig ödmjukhet och anspråkslöshet.
Det må låta enkelt, men det är det sista som det är!
En ständig balans mellan olika ytterligheter och vi behöver hitta en sund rytm. En rytm som en narcissistisk personlighet helt saknar, då allt drivs av ett patologiskt ego.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Hej jag läser gärna din blogg, den har hjälpt och tröstat mig massor i samband med min skilsmässa och när jag separerade från min senaste partner. Det är skönt att känna att någon förklarar mekanismerna kring de känslor som uppstår och varför det kan vara så svårt med separationer. Tack!
Men på sistone tycker jag att bloggen och dina webinar har fått alltmer fokus på ämnet narcissism. Det är såklart många som uppskattar det men jag föredrar att bloggen ska vara lika variationsrik, som jag upplever att den var tidigare. Övergår den till att enbart fokusera på narcissism känns inte bloggen lika lockande längre för min del iaf. Det var bara en synpunkt i all välmening. God jul och gott nytt år.
Tack för en berörande text. Jag känner starkt med barn och barns utsatthet i förhållande till vuxna. När föräldrar som ska stå för trygghet agerar gränslöst på olika sätt ruckas själva grunden i barnens tillvaro.
Det är smärtsamt att läsa och förstå att ett barn kan reagera med att kopiera n-föräldern. Det blir som en dubbel bestraffning på något sätt. Förstår också att det finns bara en väg att gå, att visa barnen vad empati är. Att orka stå upp och vara en bra förebild. Emellanåt så mycket svårare än man kan föreställa sig.