Nyskild, singel, ett ensamt barn på en skolgård, nollkontakt/kommunikation i tvåsamheten, en äldre kvinna/man som mist sin livspartner sedan många år, utanförskap på en arbetsplats, känslan av att vara missförstådd…ensamhetens ansikten är många!
Jag höll nyligen ett webinar om självförtroende och i chatten berördes jag av hur många som känner sig ensamma. Och hur det tär på självbilden! Ett självvärde som tar stryk p.g.a. att vi känner oss misslyckade efter ett eller flera förhållanden som inte höll. Frågorna som maler inom oss: ”vad gör jag för fel? Är jag fel?”
Rädslan för ensamhet gör någonting med oss. Vi stannar kvar i relationer som inte är bra för oss. Vi förblir ensamma av rädsla för att bli förälskade och därmed sårbara – och ännu en gång riskera att bli övergivna och ensamma. Emotionella murar byggs som skydd mot nya nederlag. Och en hjärtats isolering som ytterligare ökar.
Det finns inga ”genialiska” coaching/terapimetoder (även om de utlovas) som i ett magiskt trollslag lyfter bort den existentiella verkligheten – den att vi någonstans inombords alltid är ensamma. Och på grund av och tack vare denna emotionella ensamhet, så sträcker vi oss ute efter nya möten.
Egentligen är det inte särskilt mycket som ska till för att vi ska lyftas en aning: ett leende, några vänliga ord och gester av omtänksamhet.
Kvinnan som jobbar på kaféet tänder ljuset på den ensamma mannens bord och säger några värmande ord: ”så här mörkt kan du inte ha det” – en kort konversation tar form. Det är så vi ger varandra emotionellt syre!
Vi läser självutvecklingsböcker som talar om för oss att vi måste hitta och älska oss själva först. Som om att vi hela tiden är otillräckliga och måste förbättras! Trött på det där!
När vi inser att vi inte måste jaga någonting eller älska oss själva oss själva först, kan vi börja resan mot att slappna av och inse att vi har ett värde – även om vi känner oss fruktansvärt ensamma! Även om vi inte är i ett förhållande! Även om självbilden är sargad.
Lär ditt barn att se det ensamma barnet på skolgården, och sedan gå fram och säga: ”hej…!
Så lämnar du en narcissist – webinar den 7/2 klockan 21.00. Du är varmt välkommen!
Michael Larsen – relationscoach
Alltså jag tycker och känner att jag är bra, men jag fattar inte hur det kan vara så svårt att hitta en vettig man där attraktion och intresse är ömsesidigt. Jag får ofta höra att jag är snygg, är attraktiv, smart osv osv, men vad f_n hjälper det??
Valde att skilja mig 2013 efter 12 år ihop. Där o då kunde jag nog ha tänkt mig att träffa o ”vara” med nästan vem som helst. Efter att ha blivit pappa med första tjejen jag då träffade och det aldrig fanns förutsättningar för någon sund relation så har jag landat eller ska ajg säga fastnat i att vara tokigt nöjd med att vara förälder till två barn. Dottern varannan vecka och sonen med mig varannan helg. Vill ha sonen mer men nekas vårdnad, men det fungerar, han är med mig under semestrar också och mår bra o är glad.
Hur bryter man att jag numera nästan inte längre känner för att träffa någon igen, mår oftast väldigt bra med nya insikter o mer i nuet än någonsin och det flyter på med barnen:-) Men orkar o vill inte gå in i något nytt om det inte känns oemotståndigt rätt, o då talar jag inte bara o m det ytliga, utan allt annat också.. Då känns det plötsligt så svårt när jag nog samtidigt är mer redo än någonsin för att skapa o vara i en bra relation.
Känner mig ofta rätt ensam, lite i som en bubbla där jobb, tid med barnen och ibland vänner o släkt fyller ut min tid. Men kan känna attt det saknas något, vet inte ens om det skulle hjälpa med en relation. Rätt relation isåfall, men att kortsiktigt söka något tar bara mer energi, känner mig nog hellre ensam och fortsätter som det är..
Intressant nu så många år efter min skilsmässa hur man ser på sig själv o ensamhet, det är ju mycket en upplevelse skapad av tankar mer än något verkligt ensamt!
/Gustav
Den här bloggen är verkligen fantastisk!
Ett sånt bra stöd på så många områden. ❤️
Det enda den inte kan är att skotta snö och det hade jag verkligen behövt hjälp med i helgen!
Skämt åsido, jag rekommenderar den varmt till många och många säger att det är det bästa de läst! Likaså boken.
Tack Michael!
/ Pia
😀