Våra ansikten och ögon är likt anteckningsböcker där upplevelser skrivs ner och sparas.

Hur ser boken ut? Är den omsorgsfullt, vackert utformad och handgjord eller i papp med stålband?

Rör sig den osynliga handen mjukt över de vita bladen som fylls med berättelser? Eller är processen hård, forcerad, avvaktande, tveksam, stagnerad eller t.o.m. likgiltig?

Är handen sammankopplad till ett medvetet och vänligt sinne, eller hafsas det arrogant? Vad kan läras?

Vad tatuerar livet i våra ansikten? Vad speglas i ögonen?

Vilka människor och händelser släpper vi frivilligt in? Vad är omedvetet? Vad är oundvikliga konsekvenser av tidens kölvatten?

Har vi en psykologisk dörrvakt som släpper in rätt gäster eller är hjärtat öppet för alla? Även inför dem som har för avsikt att exploatera oss?

Oavsett vad så kommer konsekvenserna att visa sig.

Vad händer med ansiktet som timme efter timme, dag efter dag…år efter år, sitter framför en skärm och spelar?

Vad sker med ansiktet som har en ”ägare” som är kärleksfull, har ett tydligt och välvilligt syfte?

Ansiktet och ögonen som läker sina motgångar och trauman är generöst smittande. Skönhetslinjer som vänligt sinnade vägvisare.

Se till att ha en korrekt och gränssättande psykologisk dörrvakt med tydliga grundvärderingar. Allt och alla som släpps in kommer att reflekteras i din blick och dina ansiktsdrag.

Även om det känns som om du har fastnat i helvetet, låt handen få fortsätta röra sig över det orörda pappret så att nya berättelser kan ta form som befriar dig från det gamla.

Michael Thor Larsen – relationsterapeut