Idag fyller min blogg fem år! En tidig morgon 2013 skrev jag mitt första inlägg och då hade jag ingen aning om vad det skulle leda till, förutom att det var terapeutiskt och utrensande för min egen del. Idag förstår jag hur oerhört viktigt det har varit för mig att skriva – emellanåt livsavgörande!
För mig som person är mening och syfte någonting grundläggande, och jag tror att många av er håller med. Vi behöver få känna att vi är på väg, inte som ängslig distraktion där det ständigt måste hända någonting, utan för att känna att livet får ett innehåll som gör att det mesta känns så mycket bättre.
När min bok gavs ut för knappt ett år sedan och då jag skulle medverka i tv4 nyhetsmorgon, kände jag timmen innan sändning; ”jag struntar i det här. Jag tänker inte utsätta mig själv för den här nervositeten. Jag åker hem!” Men så kom det till mig: ”ska jag återigen fly det som skrämmer (jag har haft sociala fobier av stora mått som fått livet att halta)?”
När jag har fått uppleva att mina motgångar, mina stunder av tomhet och meningslöshet har kunnat omvandlas till erfarenheter som är till hjälp för andra människor, känner jag ett syfte. Vi behöver ett handtag att hålla i när livet skakar till!
Det är inte bara ord som tar plats på ett dokument och som sedan görs tillgängligt för ett stort antal människor. Någonting händer inom mig då jag publicerar ett blogginlägg: jag känner mig lugn, kreativ och delaktig i någonting som jag inte kan förklara vad det är. Jag får perspektiv och lär mig ständigt av era kommentarer, frågor och synpunkter. Du är viktig för mig! Bloggen hade inte existerat idag om det inte var för att du är med och gör den levande.
Jag har inställningen att vi varje dag ges möjligheter till att bättre lära känna oss själva så att vi kan leva större. Människor och situationer har potentialen att få dig och mig att bättre förstå vad kärlek och gränser är, och hur vi kan manifestera dem. Med gränser menar jag integritet, därför att utan den så blir vi medberoende och i förlängningen självutplånande. Kärlek utan tydlighet är inte kärlek, utan behov inom oss själva som vi försöker tillfredsställa. En självbild av att vi är goda och snälla i alla lägen och som vi med alla medel försöker upprätthålla. Vägen till helvetet är enligt Dante, kantad av goda intentioner.
Otrevliga, härskande, manipulativa och smutskastande personer har utan att de vet om det, ett budskap till oss: stå kvar innanför din integritetscirkel. Du vet att vissa personligheter inte hör hemma inom din sfär. Hitta vanorna som gör dig mer harmonisk. Gör någonting varje dag, som får dig att känna dig stolt om kvällen då du lägger huvudet på kudden. Hur litet det till synes än verkar vara, så gör någonting!
Oro, rädsla, ångest, bottenlös sorg, dåligt självförtroende etc. är inte den du är, utan speglingar kring hur du känner dig. Du är inte enbart dina känslor! Du är mer än känsloyttringarna och bagaget som du bär med dig. Mycket mer! Din person har ett värde som är oändligt mycket högre än ålder, utbildningspoäng, kroppsmått, grad av självförtroende, om du är singel eller inte.
Jag vet väl hur vi alla kan slås ut av ett förhållande som tar slut, vänner som vänder oss ryggen, en f.d. partner som sårat oss på ett sätt som vi inte kan smälta, frustrationen över att inte ännu inte ha mött kärleken, misstag som vi upprepar m.m.
Det finns ett handtag som är ditt: hur ser det ut för dig? Vad ger dig stöd under fötterna och skänker lugn i sinnet?
Konsten att möta rätt partner – webinar torsdag 4/1 klockan 20.00. Du är varmt välkommen!
Michael Larsen – relationscoach
Tack för dina väl valda ord. Det rinner tårar nerför mina kinder av sorg men oxå hopp att du kan förändra. Du har nog hjälpt mig att förstå det vackra i livet när det varit som allra mörkast. Att förstå mitt värde som individ och att alla är värda att få kärlek.
Det är ett basalt närings tillskott som en ingrediens i livet. Jag får det av mina nära & kära men inte beröring och det där när man känner att någon vill dela hela livets upplevelser tillsammans. Att få möjligheten att få vakna bredvid någons värme. Höra någons andetag och ha någon att snacka med. Det är något jag saknar efter 20 års ensamhet.
Men tack för att du finns för så många härute i cyberrymden. Du är fantastisk ska du veta. Och en röst därute som tröstar, hjälper och skapar hopp.
Önskar dig och alla andra ett fint och innehållsrikt 2018
Tack för dina ord ❤
Jag mötte en man slutet av sep, jätte trevlig och visade ett väldigt intresse för mig.
Men märkte att han gav dubbla budskap och sa att han inte sagt vissa saker, började känna mig kvävd av honom och tillslut fick jag bryta all kontakt och blockera honom.
Efter att ha läs dina inlägg så har jag förståt att han är en manipulerande alfahanne, och jag är väldigt glad att jag såg detta så tidigt.
Tycker det är oerhört tråkigt att man inte kan få dessa personer att inse hur de beter sig.
Du har ingett mig mod och styrka att våga med dina inlägg. Kraften i dina ord gjorde att jag omvandlade mitt destruktiva liv till ett normalt liv. Jag flyttade ifrån den som skapade oro, ensamhet, ledsamhet och ständig ångest i mitt liv. Där jag inte fick nån ro utan kände mig otrygg. Jag gjorde det och snart firar jag 1 år i mitt nya liv.
Hurra till oss. Tack Micael.
Din blogg är fantastisk. Den gav mig oerhört med tröst, stöd och hopp när jag var nyskild för 3,5 år sen. Det var så skönt och läkande att läsa dina lugnande ord när jag var så ledsen. Nästan som en vän som peppar, tröstar och förklarar när det är så svårt.
Din blogg känns seriös, professionell om du förstår hur jag menar. Inget humbug eller flummande, bara formuleringar och frågor som visserligen är tuffa att höra men som känns så relevanta att det går att ta till sig dem.
Jag läser fortfarande dina ord, dels för att det är intressant men dels för att jag även nu, så pass långt efter krisen, ibland behöver känna att viss frustration behöver hanteras och redas ut.
Tack Michael!
Din blogg är fantastisk. Den gav mig oerhört med tröst, stöd och hopp när jag var nyskild för 3,5 år sen. Det var så skönt och läkande att läsa dina lugnande ord när jag var så ledsen. Nästan som en vän som peppar, tröstar och förklarar när det är så svårt.
Din blogg känns seriös, professionell om du förstår hur jag menar. Inget humbug eller flummande, bara formuleringar och frågor som visserligen är tuffa att höra men som känns så relevanta att det går att ta till sig dem.
Jag läser fortfarande dina ord, dels för att det är intressant men dels för att jag även nu, så pass långt efter krisen, ibland behöver känna att viss frustration behöver hanteras och redas ut.
Tack Michael!
Tack för dina kloka ord Michael! Jag separerade för några år sedan och fick tips om din blogg när jag var på botten och mådde riktigt illa. Dina ord tillsammans med alla kloka inlägg från dina läsare har gjort en enorm skillnad i mitt liv. Det har varit dagar när det har varit skillnaden mellan att överhuvud taget fungera eller inte, att komma upp ur sängen eller inte. Din blogg har varit min ”snuttefilt”, dagar när jag loggat in på sidan tio gånger innan dagens inlägg kommit, när jag känt mig så nere att jag längtat efter alla kloka ord. Inlägg som jag skrivit ut och läst om, om, om och om igen.
Idag mår jag bra. Träffade en underbar man (Kärleken) för snart ett år sedan. Många bitar har fallit på plats men jag läser fortfarande varenda inlägg och varenda kommentar. Jag lär mig något hela tiden. Jag tipsar andra om din blogg och tycker att det är visdom, tankar och frågeställningar vi alla behöver oavsett om vi är lyckliga i ett förhållande, olyckliga och överväger att lämna eller olyckliga för att vi blivit lämnade. Allas era ord har fått mig att överleva, växa och bli en klokare och mer ödmjuk människa. TACK!
Jag skäms nästan för det jag ska skriva nu men hoppas att det finns någon som kan ge mig lite input även om det här kanske inte är rätt forum.
Jag har nyligen träffat en väldigt fin man, godhjärtad, omtänksam, glad, social och vi har fantastiskt sex. Trots att vi har bra sex när det sker så finns det en sak som gör mig så fruktansvärt avtänd – han har alltid dålig andedräkt. Jag känner den till och med när jag sitter jämte honom. Han röker inte och är fräsch i övrigt så det är mycket oklart varför han luktar så illa i munnen. Jag blir verkligen avtänd och vet inte hur jag ska kunna ”se förbi” detta. Vill inte diskutera det med mina vänner för jag vill inte hänga ut honom om det kanske skulle bli jag och han. Det låter som en liten patetisk detalj att störa sig på när så mycket annat är bra men jag kan ju inte bara stänga av mitt luktsinne. Han använder tyvärr inte parfym heller vilket är trist för det kanske kunde dämpat det lite. Det känns omöjligt att hinta om att den är dålig, vill inte göra honom obekväm eller sänka hans självkänsla. Hur ska jag tänka/göra?
Luktar det typ aceton? Då kan förklaringen vara att han äter för lite kolhydrater så kroppen hamnat i ketos. Hmm, alltså gud var svårt och jobbigt, men det går säkert åtgärda. Men han behöver ju på nåt sätt bli medveten först…hmm…men jag förstår verkligen att det är en sak som känns jobbig att ta upp.
Ibland läser man saker vid precis rätt tillfälle. Jag sitter på ett tåg på väg tillbaka från min ursprungsfamilj. Som har varit svår (ohemult svår) hela livet. Och som hela tiden avspeglar sig i alla nära relationer. Det blir inte rätt. Trots att jag i princip gjort allt som står i min makt så kommer helvetet tillbaka.
Att precis i detta nu läsa att ”jag är mer än känsloyttringarna och bagaget jag bär med mig” känns oerhört gott just nu.
Ni vet, ibland tror man att man bara är summan av det onda. Man är en produkt av skiten man befunnit sig i. Man har inte fått redskapen att skapa sig ett riktigt liv. Gollum. Man blir Gollum. Alltså på riktigt, ondskan sätter sig i en och liksom förtär. Bryter ner.
Nu försöker jag bara andas och lita på att det kan gå. Det kan gå att styra mot ljuset. Ord, och kske framförallt det skrivna ordet är det mest helande vi har. Det kan väcka hopp som inget annat.
Mitt/mina handtag just nu är nog på nåt vis att göra det som krävs för att jag ska må så bra som det går. Alltså ta hand om mig med fysisk aktivitet, få i mig mycket bra näring och umgås med de människor jag mår bra med. Vårda de fina relationer jag redan har. Det är på nåt vis det jag kan ta kontroll över i livet. Har börjat lära mig mer om Mindfulness och med lite övning hoppas jag bli bättre på att inte bli offer för känslor och tankar. För jag har ju ofta oroliga och negativa såna när det gäller framtiden och kärleksrelationsbiten. Men jag kanske kommer kunna lära mig att hantera min längtan och frustration bättre om jag kan acceptera att det bara är tankar och känslor. Att det inte behöver handla om mitt värde eller att jag kommer gå miste om det viktigaste i livet. Den stora kärleken. (Ja, där har vi ju ett bra exempel på hur jag tolkar in en massa saker och stressar upp mig). Det är ju inte hälsosamt för fem öre. 😀 Och det ändrar ju ändå inte på det faktum att jag inte mött mitt livs kärlek. Men det betyder ju inte att jag ALDRIG kommer att göra det. Men helt ärligt är det nog bara universum som kan fixa den dejten åt mig 😀 Jag behöver fortsätta på min livsväg som solo så länge och lära mig gå den på mitt bästa sätt. Med mening, styrka, insikt, självkännedom, glädje, stolthet, tillförsikt, lugn. Den utmanar mig till att behöva ta mer ansvar över mitt liv, mitt mående, min mening. Och jag har en väg kvar att gå innan jag är där. Men ja, det kanske är så att Gud inte ger oss de enkla vägarna…eftersom hen vill forma oss till att närma oss vårt sanna jag. Man kan ju välja att se det så iaf när det känns jobbigt. Diamanter skapas under högt tryck. Det var väl så det va! 😀
Grattis Michael! Fem år varav jag tror jag följt dig i fyra år.
Tack Michael för att du finns, att du har delat med dig av dig som person, dina erfarenheter, din smärta och dina professionella kunskaper. Tack!
Du har bidragit till att jag dels (tror jag i vart fall) blivit en bättre person för min omgivning och dels för hjälpen att jag kunnat ta mig igenom min livskris. Varm kram till dig.
Du har också bidragit till att mina barn blivit tryggare i sig själva och att vi fått bra relationer genom att jag praktiserar mycket av dina klokheter i relationerna till dem.
Tack alla ni som kommenterar ni betyder så mycket!
Man inser att man inte är ensam om smärtan av att vara i ett förhållande kan innebära, hur svår en separation kan vara och hur viktigt det är att stanna upp efter en separation och lyssna på sin inre röst.
Vilken tur för många människor att du vågade bemästra dina rädslor att dels vara med i TV och dels skriva en bok. Vi har våra olika handlingar/strategier för att utvecklas.
En del börjar utbilda sig, andra utmanar rädslor så filter som styr hur vi ser på verkligheten slutar begränsa oss, andra går i dvala och grubblar eller blir översocial som en slags överlevnad, andra överdriver träning, arbete eller dejting.
Kanske gör vi nog lite av varje i omgångar för att ta oss igenom krisen.
Tillslut läker tiden alla sår…vi har utmanat oss färdigt och när rädslorna börjar försvinna kommer lugnet tillbaka och man kan leva lite mer så som man önskar att ens liv ska levas.
Tack allihopa
Carin…skäms inte! För 40 år sedan samlades kvinnorna och bakade, tvättade tillsammans etc och då utbytte man erfarenheter om sådant du frågar. Idag blir allt på nätet…
Detta hörnär verkligen ingenting du ska tveka om att ta upp med honom. Säg bara rätt å slätt -jag måste prata med dig om en sak, jag är orolig för dig för din andedräkt luktar väldigt illa. Det kan ju bero på att något står fel med tänder eller att dina halsmandlar är infekterade, halsböld eller något problem med magen.
är han en reko person så borde han ta det som en omtanke från dig och börja prata om att han måste göra något åt det. Ex börja med tandtråd, munskölj gå till vårdcentralen för att få hjälp. Han borde i vart falll utan att du behöver berätta fatta att han måste börja engagera sig för att förbättra den IOM ert intima liv. Gör han inte det ska du…hör nu…ska du kräva det av honom. Det måste du för din egen skull.
Det kommer att lösa sig!
Gratulerar till 5 år med bloggen, Michael! Dina ämnen och ord samt alla ni andras kommentarer och berättelser ger mig en möjlighet att se och få stöd. Först och främst att se i vad jag levde i för en relation. Sedan stöd i att lämna den. Nu ger den mig stöd och insikter om att det antagligen finns ett liv efter separationen där jag kan må bra. Så småningom…Och kanske även finna en kärlek – fast jag inte alls kan se mig med någon annan och inte ens minns hur det kändes att leva i kärlek då vi levt bredvidliv i många år.
Din blogg, Michael, ger mig ändå hopp om en ljusare framtid. Tack <3
PS. Fin bild på dig. DS
Missade detta ikväll. När är nästa av denna?
Stort tack Michael för din blogg!!
En del av min vardag sedan mer än 1 år. Har varit en livlina många gånger.